Birgitta blev känd som hela Vallentunas simfröken

Av Hege

FLYTER PÅ. Birgitta Karlsson simmar fortfarande, 82 år fyllda. ”Jag har lite ont i benen och det är så skönt att vara i vattnet, det blir mindre belastning”, säger hon.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Hon började som simlärare i sjöarna i Hälsingland. Sedan var hon med när Kvarnbadet öppnades. Möt Birgitta Karlsson som lärt (nästan) hela Vallentuna simma.

Året var 1968 när Birgitta Karlsson flyttade till en gård i Vallentuna med sin make. Nästan genast började hon som simlärare i Hjälmstabadet som fanns då, en 12-metersbassäng.
– Sedan var jag med när man projekterade Kvarnbadet, det var så spännande, säger Birgitta i ett gassande solsken inne på Kvarnbadets område.

Badet fyller 50 i år och stod alltså klart 1970. I dag är Birgitta 82 år och hon har lite problem med benen, men hon simmar fortfarande och går på vattengympa.
– Jag har alltid älskat att simma och blev simlärare i Hälsingland där jag växte upp. Där simmade vi i sjöar och ibland i älven, då var det lätt att simma med strömmen men väldigt jobbigt när man simmade emot den.
År 1971 fick hon fast anställning på kommunen och tjänade 500 kronor i veckan.
– Det var väl inte bra betalt men jag klagade aldrig, jag tyckte det var så roligt, säger Birgitta.

Hon hade åtta-nio grupper om dagen och därefter märkestagning.
– Jag var jämt i vattnet! Om jag hade våtdräkt? Nej, sådant hade man inte på den tiden. Om jag frös? Jo, det gjorde jag väl.

Birgitta säger att hon nog var lite sträng. Det gällde även föräldrar som ville vara nära simskolan.
– De trodde inte att deras barn skulle klara av att hoppa på det djupa. Men jag sade åt dem att de fick hålla sig en bit bort.

Barnen kunde simma bättre förr i tiden, enligt Birgitta.
– Nu har de lärt sig själva i poolen hemma, jag ser ofta barn som inte simmar bra. De skulle inte klara 200 meter i hav eller sjö, och jag tycker absolut att alla barn ska gå i simskola.

Att ha så många elever gjorde Birgitta till något av en kändis i Vallentuna. Hon berättar en anekdot; en elev till henne kom in på macken som Birgittas make drev i Bällsta.
– Mamman sade ”vet du att det där är simfrökens man?”. Då sade barnet ”tänk att två så kända kan vara gifta”, berättar Birgitta och skrattar gott.

Tacksamt jobb
Men det är inte bara som simlärare Birgitta gjort avtryck. Hon jobbade som handikappkonsulent på kommunen och var med och drev på för att Kvarnbadet skulle få ett eget omklädningsrum för badande med funktionsnedsättning, och var med när rampen kom till.
– Det var givande att jobba med funktionshindrade, det är så tacksamt. Och jag har lärt många med funktionshinder att simma.
1997 slutade Birgitta på kommunen – men fortfarande blir hon igenkänd som simfröken.
– Det är roligt.