Sommarfest: Därför bjussar vi gärna på vickning

Av Uffe Lindeborg

När dansgolvet tunnas ut och kaffekopparna står kvar som små spår efter festen, kommer vickningen fram. En varm korv, en Jansson, en smörgås eller kanske sill och bröd. Inte kvällens mest högtidliga rätt utan ofta den mest folkliga.

Traditionen med vickning handlar i grunden om omtanke. Förr kunde gäster ha lång väg hem efter en middag, ett bröllop eller en spelkväll. Innan de gav sig ut i natten bjöds de på något enkelt och stärkande.

Jag har en kompis i Norrtälje som alltid avslutar familjens fester med att bjuda på korv med bröd. Ett uppskattat inslag bland hans vänner. Och trots att det har blivit en tradition så finns det alltid en liten överraskningseffekt i detta. Och jag tror att det även fungerar som ett snyggt avslut på festligheterna.

”Ni kan ju inte gå hem på fastande mage”, brukar han tjoa när han serverar överraskningen.

Svenska Akademiens ordbok beskriver vickning som en mer eller mindre enkel, improviserad måltid som äts sent på kvällen eller natten, särskilt i samband med fest. Ordet finns belagt i tryck från slutet av 1800-talet, och SAOB nämner också en möjlig koppling till slang för mat som bjöds åt chaufför eller kusk som väntade utanför krogen.

Från början var det alltså knappast fråga om någon lyxig nattbuffé. Snarare var vickningen praktisk: varm, salt, mättande och lätt att servera. I dag lever den kvar vid bröllop, jubileer och byfester som en sista gemensam stund innan ytterkläderna åker på.

Robert Heribertsson, Vallentunaprofil, är krögare på Strawberry Arena och tvekar inte över att ge goda tips för den som vill avrunda kvällen på bra sätt.

– En asgod wienerkorv med bröd, stark senap, rostad eller picklad lök och kanske räksallad är ju en klassiker. Men det finns mer gott att välja bland. En liten skål med Skagenröra och ett gott knäckebröd är gott eller gubbröra med knäcke också, najs en sensommarkväll.

Men Robert nöjer sig inte med dessa tips utan han är generös och bränner av ett par till.

– Något man kanske inte tänker på direkt, men en liten plockbricka med chark, bröd, oliver och röror, typ hummus, är också jättegott. Något som alla gillar annars är nachos och dippa med typ guacamole, tomatsalsa eller pico de Gallo.

Annan smak i Roslagen

I Roslagen har vickningen kanske aldrig varit en egen tradition men den har fått en egen smak. När festen går mot sitt slut och sommarnatten ligger över bryggor, bygdegårdar och grusvägar, passar det roslagska bättre än det storslagna med rökt eller inlagd strömming, kokt potatis, knäckebröd, ost och något varmt i koppen.

Vickningen var från början en enkel nattmåltid, ofta serverad innan gäster med lång väg hem gav sig av. I Roslagen känns den tanken självklar. Här har avstånden, skärgården och den lokala maten gjort nattamaten till något mer än ett praktiskt avslut. Det blir en sista stund vid bordet. En salt, enkel och varm stund.

Även i norra delarna av landet kan det skilja i smaker. Staffan Hassius, lanthandlaren i Kårsta, har under många år arbetat med naturliga råvaror från svensk natur. Han föreslå givetvis något vilt som vickning.

– Tänk dig en sommarkväll med goda snittar innehållande rökt renstek, säger han. Man börjar med att skära ner den rökta rensteken, cirka 250 gram, till mindre små, nästan hackade bitar. Sedan blandar man detta i en bunke tillsammans med färskost, pepparrot och små hackade äppelbitar…så att det blir en röra perfekt att stryka över på ett gott tunnbröd.

– Rulla sedan tunnbrödet med röran och skär upp till lagom stora snittar…gott, godare, godast! Passar perfekt till valfritt bubbel, men också en god kall öl…alkoholfri såklart.