Genom dataspel har äldre lärt känna ungdomarnas värld

Av Hélène Lundgren/Gazzine

Silver Snipers är ett av världens första dataspelande seniorlag. För dem har en helt ny värld öppnat sig, och de har riktigt kul på tävlingarna. De har fått nya vänner och kommit närmare sina barn och barnbarn.

Det är en strålande solig dag ute när vi kliver in i den mörka lokalen On Line i Stockholm där det spelas dataspel för fullt. Mitt bland alla ungdomar sitter ett äldre gäng som är djupt koncentrerade på spelet. Det är klubben Silver Snipers som samlas här för att träna inför kommande tävlingar. Gänget spelar dataspelet Counter Strike och ljudnivån är hög när vi hamnar mitt i en träningsmatch. De spelar mot det nystartade seniorlaget Grey Gunners i Finland, och det är spännande värre. Det är många nya termer, och jag hör en av dagens fem lagmedlemmarna ropa.

– Håll ihop nu! Det är jag som har bomben, ropar en av killarna.

– Har ni börjat springa redan, ropar Monica ”Teen Slayer” Idenfors, 64 år från sitt hörn.

På skärmen ser jag några spelkaraktärer som springer uppför trappan.

– Häng ihop nu, ropar dagens coach Fredrik ”Jaegarn” Andersson.

Figuren på dataskärmen springer uppför backen, gömmer sig bakom pallen och någon plockar upp bomben.
– Håll koll på den blå bilen skriker en kille.
– Laget tränar på hur man positionerar sig, kommunicerar samt samarbetar med varandra. Det är bra lagkemi, och gänget har fantastiskt kul när de spelar, förklarar coachen Fredrik ”Jaegarn” Andersson för oss som inte är insatta i spelet.

Alla medlemmar i Silver Snipers har fått nya smeknamn och lagets spelare har namn som: Trigger Finger, Teen Slayer, BirDie, Windy och Young Gun.
– Samling vid den blå bilen, ropar en kille.
– Akta, upp på banplatsen! Det är fritt läge till rampen. Skjut i högra hörnan! Bra försök, skriker Per Arne ”Young Gun” Idenfors, 59 år.

Jaaaa skriker alla och Inger klappar i händerna.

En ung kille står också och tittar på när Silver Snipers, spelar och det är Ingers äldsta barnbarn Alexander.
– Det är min farmor Inger som spelar och det är jättekul. Mina kompisar tycker också att det är ascoolt. Jag kan förstå att man inte förstår något om spelet om man inte har spelat tidigare. Det var farmors idé att börja spela, och hon har blivit duktigare. Jag brukar träna med henne hemma, säger Alexander Fallman som har följt med sin farmor till spellokalen idag.

– Upp från rampen. Var är du nu? undrar Abbe ”BirDie” Drakborg, 76 år.
– Gör er beredda att rusa uppför backen, säger en av killarna.
– Ducka, ducka, säger läraren och berättar att det finns en duckningsknapp.
– Där, där, där, ropar Monica Idenfors.
– Snyggt, skriker coachen Fredrik ”Jaegarn” Andersson.

Gänget sitter på den tysta avdelningen, men här är det allt annat än tyst…
– De kommer bakvägen uppför trappan, ropar Inger Grotteblad.
– Uppför rampen, ner i gropen och skydda bomben mot fienden, skriker Per Arne Idenfors.
– Vilken grop? undrar Monica Idenfors.
– Kolla efter catwalken, Monica. Catwalk är en del av kartan, förklarar coachen Fredrik ”Jaegarn” Andersson för oss.
– Det finns många olika kartor, och det är tävlingskartan som vi spelar efter nu, berättar Inger Grotteblad för oss.
– Jag har inget skott kvar, ropar Inger Grotteblad.
– De kommer nu, ropar Per Arne Idenfors.
– Det skulle sitta bra. Idag var det en lätt bana, berättar Monica Idenfors.

Nyfunnen koppling

Inger upplever att hon har fått mycket bättre kontakt med sina barnbarn nu sen hon började spela dataspel.

– De kan prata med sin farmor som de aldrig skulle ha kunnat göra annars. Det skapar en gemenskap, och dataspelet går över generationsgränserna. Släkt och vänner har inte riktigt fattat. Jag tycker att det är spännande, och tycker att jag var modig som vågade hoppa på det här. Budskapet är att våga ta steget in i det okända. Sitter man där hemma är det lätt att tycka att man bara har blivit äldre. ”Never forget that old women has once been cool geeks”. Man är precis samma person som man var då, man har bara blivit lite äldre. Alla kvinnor har varit coola kvinnor, det är bara utsidan som har förändrats, säger Inger Grotteblad.

En av lagets andra kvinnliga spelare, Monica Idenfors är numera pensionär och hon har genomgått en tuff period med bröstcancer.

– När jag blev sjuk började jag att fundera på att jag ville göra något annat de år som jag har kvar. Jag hade inte spelat Counter Strike tidigare, utan bara enkla solitärspel, men jag tycker om datorer och spel, och kände mig jättelockad. Pappa brukade tävlingsspela i bridge och mina två äldsta barn tävlingsspelar poker. Vad fanns det då kvar åt mig! säger Monica Idenfors.

Bara botar man skjuter
Monica Idenfors och hennes man Per Arne har dataspelandet som ett gemensamt intresse.
– Att spela dataspel är ett perfekt sätt att rensa tankarna. När man sitter hemma så tränar man med botar (datakaraktärer) i olika svårighetsgrad, och man måste träna mycket hemma. I början spelade jag 400 timmar på sex månader, men av misstag lyckades jag spela fel spel i över 100 timmar, säger Monica Idenfors och ler.

I början var Monica emot allt skjutande i spelvärlden, men hon kom snabbt över det.
– Det är bara botar (datakaraktärer), och spelet lär en att vara fokuserad. Motoriken i händerna blir också bättre. Jag tror att det är de som inte spelar som är emot dataspel. Jag kanske vill fortsätta att vara snäll och få ur mig alla aggressioner genom spelet. Jag har fem barn, och mina barn fick inte använda vapen när de var små. Gissa om jag har fått äta upp det nu, berättar Monica Idenfors och skrattar.

Det är PC-tillverkaren Lenovo som har sponsrat laget med kraftfulla gamingdatorer.

– All ny teknik kan upplevas som svår av äldre, men min dröm är att visa att det inte är så svårt att spela. Många äldre tycker att spela dataspel är ett tidsfördriv, och att det inte är helt rumsrent att spela. Glöm det, det är helt annorlunda, och jag förstår att ungdomarna gillar att sitta och spela dataspel. Man blir fokuserad på det man gör, och låter jag bli att spela några dagar så får jag abstinens. Det är som en annan värld med spänning och det är en stor adrenalinkick. Jag är helt uppfylld och hade gärna spelat en match till, säger Monica Idenfors.

Monica upplever att de har blivit så väl mottagna av ungdomarna i deras värld.

– När vi var med på den stora tävlingen DreamHack i Jönköping så blev vi mottagna som rockstjärnor, och fick skriva autografer. Det var en upplevelse att få vara med på DreamHack. Ungdomarna vann, men folk jublade och vi fick stå på scen. De har spelat i 15 år och vi har bara spelat i två år. Känslan var att vi ska visa er vår värld, och jag hoppas att vi kan bilda nya seniorlag. Det är också fantastiskt att få nya kompisar. Vi har så kul tillsammans och innan träningen brukar vi gå ut och äta en bit mat. Min dröm är att dataspelandet ska bli jättestort bland seniorer, berättar Monica Idenfors.

– Vi kan vara en bro mellan generationerna, säger Per Arne ”Young Gun” Idenfors.

Hélène Lundgren/Gazzine