Sanningen har också en deadline
I förra veckans tidning skrev jag att valdeltagandet i Vallentuna hade sjunkit. Det var korrekt när tidningen gick till tryck. Alla röster var ännu inte räknade och det preliminära resultatet pekade nedåt.
När rösträkningen var klar visade det sig i stället att valdeltagandet hade ökat.
Så kan det vara med nyheter. De är sanna utifrån vad som är känt vid en viss tidpunkt, men världen har den dåliga smaken att fortsätta röra på sig även efter pressläggningen.
Nya uppgifter tillkommer, siffror justeras och det som var rätt på måndagen kan behöva rättas på torsdagen. Därför är det viktigt att vara tydlig med vad som är preliminärt och lika viktigt att berätta när bilden förändras.
Tiden förändrar också vår syn på vad som är normalt. På 1960- och 70-talen rökte vuxna i bilen medan barnen klättrade omkring i baksätet utan vare sig bilbälte eller barnstol. I dag låter det som en borttagen scen ur en trafikfilm med ovanligt mörk humor.
Och lucianatten kunde firas med fest ända till morgonen, trots att både arbete och skola väntade. Det betraktades närmast som en tradition, inte som ett organiserat angrepp på följande dag. Med det i minnet måste jag nog medge att dagens föräldrar på många sätt är snäppet vassare än min generations. De har mer kunskap, bättre säkerhet och hela internet i fickan. Vi andra fick lita på att mamma och pappa visste vad de talade om. Det gjorde de ibland.
Men varje tid har sina kunskaper, sina blinda fläckar och sina guldkanter. Det gäller familjelivet och det gäller journalistiken.
Sanningen står inte alltid stilla. Vår uppgift är att följa efter.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
