”Jag vägrade ge upp min dröm”

Av Victoria Rubinsson

När Maria von Hertzen, 69, gick till arbetsförmedlingen i Vallentuna och berättade om sina planer att starta en dansskola fick hon svaret “det kommer aldrig att gå”. I dag har hon lärt ut dans i 25 år och nyligen lämnat över stafettpinnen.

– Dans har varit min expertis men jag har fått lära mig att bli en företagare, säger Maria med ett leende.

Inne på Flex dansskola i utkanten av Bällstaberg är grundaren Maria tillfälligt tillbaka för att hålla i showen som ska avsluta skolans 25-årsjubileum på söndag.

– Det har varit mitt ansvar nu och det är alldeles tillräckligt, jag förstår inte hur jag hållit på. Jag har haft full fräs, säger Maria.

För ett år sedan lämnade hon över verksamheten hon byggt upp till sin dotter Naomi vilket har varit skönt. Större delen av livet har hon spenderat i dansens tjänst vilket har slitit på kroppen. Under sin aktiva karriär var Maria proffsdansare som senare flyttade med sin kärlek från Finland till Polen och skaffade familj.

– Det var ingen självklarhet att jag skulle skaffa familj i min bransch. Det är väldigt svårt att kombinera. Jag turnerade, var alltid borta och alltid på scenen när andra var lediga. Under 15 år missade jag alla dop, bröllop och begravningar.

”Det blev en sporre”

Hon startade så småningom en dansskola i Polen men efter några år flyttade familjen till Sverige och hamnade till slut i Vallentuna. Hon sökte jobb som danslärare utan framgång men fick veta att kommunen hade en tom danslokal och gick till Arbetsförmedlingen med en idé om att starta upp en ny dansskola.

POKALER. Runt om i samlingsutrymmena står priser som skolans danselever vunnit. Bland favoriterna finns några som engagerade gjort själva med discokulor. Foto: Victoria Rubinsson

– Jag sa att jag ville gå en starta eget-kurs för jag behövde lära mig juridik och bokföring och då sa hon “det där kommer aldrig att gå” och det har jag aldrig glömt. Det blev en sporre. Jag fick inga jobb så det blev lösningen, säger Maria.

Hon startade från noll, fick tre månaders kredit på lokalen från kommunen och började dela ut flygblad på skolgårdar. När en lärare kom fram och frågade vad hon gjorde erbjöd hon sig att lära ut dans på idrottslektionerna.

– Då tog det eld. På det sättet fick jag fulla grupper. De gillade min pedagogik.

Under hennes 25 år på dansskolan har vägen varit allt annat än rak. Maria liknar det vid slalomåkning och härmar svängarna med händerna.

– Jag säger ofta till barnen “Vinnare är de som inte ger upp” och det betyder inte att man ska slå huvudet i väggen för något som inte fungerar utan man ska hitta andra vägar.

SHOW. Maria har varit tillfälligt tillbaka på dansskolan för att arrangera skolans jubileumsshow. Sedan dottern tog över verksamheten för ett år sedan spenderar Maria tid med sina barnbarn och i sitt hus i Trosa. Foto: Victoria Rubinsson

Stöttning av döttrarna

Största utmaningen kom för några år sedan när Maria fick tio dagar på sig att hitta en ny lokal efter regeländringar. Samtidigt insjuknade hennes livspartner i cancer.

– I panik köpte jag det här, säger Maria om lokalen som tidigare inrymt en bilmeck innan hennes dansskola flyttade in 2016.

När hennes man gick bort blev det droppen och Maria ville ge upp. Hon orkade inte mer men fick stöttning från sina döttrar som klev in och hjälpte till i företaget. När hon i dag tagit ett kliv tillbaka är hon glad att verksamheten får leva vidare.

GE INTE UPP. Genom åren har vägen varit allt annat än rak men hon har ett motto som hon gärna delar med barnen "vinnare är de som inte ger upp". Foto: Victoria Rubinsson

– Det kommer en tid då man levt ut sin passion. Nu vill jag göra de vanliga sakerna jag aldrig hann med, säger Maria.