Vi behöver verkligen prata om detta!

Av Nora Andersson

Många föräldrar är oroliga för vilka effekter deras barns skärmtid kan få, men samtidigt borde de fundera på hur deras egen mobilanvändning kan påverka barnen. Hjärnforskaren Katarina Gospic förklarar.

Till hösten kommer inte längre mobiltelefoner att tillåtas på Lovisedalsskolan i Vallentuna. Den senaste PISA-mätningen blev droppen för regeringen. Grundskolan ska bli mobilfri.

Debatten om barns skärmtid är het. DN publicerade nyligen en granskning där 71 barn berättar om vad de ser i sina telefoner. Berättelser som inte lämnar någon oberörd. Vad barnen vittnar om är fruktansvärt – våld, hot och naket. Men det är inte bara den enskilda individen som drabbas av sin skärmtid. Psykologer talar om ”technoference”: hur den digitala tekniken stör vår mellanmänskliga kommunikation. I denna ekvation får inte föräldrarnas skärmtid glömmas bort.

Katarina Gospic tar i sin bok “Hjärnbalans” upp flera internationella studier som beskriver hur föräldrars skärmtid kan påverka barnens empati, anknytning och språkutveckling,

– Det farligaste med mobilen är vad den tar tid ifrån. Det är inte så att bara för att man tittar på en skärm så exploderar hjärnan, utan det man ser är att den tar tid från andra viktiga saker såsom rörelse, inlärning och kommunikation som involverar ansiktsmimik och kroppsspråk, säger hon.

Umgänge med mobiltelefoner

När umgicks du senast med din familj utan mobiltelefoner? Eller frågan kanske borde ställas annorlunda. Kan du minnas när du senast såg en familj umgås utan skärmar? Katarina Gospic beskriver hur kvaliteten på våra relationer påverkas av mobilanvändande.

– När vi har mobiltelefoner i närheten tenderar vi att ha mer ytliga konversationer, då det är mycket enklare att hoppa in och ut från mobilen när vi pratar om till exempel vädret, än om vi har en djupare konversation.

Det är just när vi ger varandra tid och har förtroliga samtal som vi bygger djupare relationer – något som därför riskerar att gå förlorat om vi ständigt umgås med mobiltelefoner. En telefon som ständigt distraherar interaktionen mellan förälder och barn kan även göra det svårare för barnet att läsa av förälderns känsloläge.

– Empati handlar om att förstå hur någon annan känner. För små barn är det viktigt med föräldrars ansiktsmimik och kroppsspråk för att förstå vilka känslor som signaleras och därmed utveckla den empatiska förmågan, säger Katarina Gospic.

Anknytning

Vår anknytning är något som formas redan i barndomen och påverkar oss livet ut. Beroende på hur vi blir bemötta av våra vårdnadshavare, formar vi olika beteendemönster. Dessa omedvetna processer lagras i minnet och fungerar senare i livet som arbetsmodeller för hur vi beter oss i andra relationer, inte minst i kärleksrelationer.

– Anknytning bygger bland annat på föräldrarnas närhet, beröring, kroppsspråk och mimik, och ju färre sinnen som är aktiverade i interaktionen desto sämre förutsättningar får vi, säger Katarina Gospic.

Vissa psykologer menar att mobilanvändande föräldrar kan liknas vid psykiskt sjuka föräldrar. Likheten är föräldrarnas mentala och känslomässiga frånvaro– vilket är huvudingredienserna för en otrygg anknytning.

Språkinlärning

Språket är den viktigaste faktorn om barn lyckas i skolan. Den språkliga grunden läggs redan under barnets första år. Föräldrars responsiva kommunikation, eller i dagligt tal - bebisspråk - är av stor vikt för den språkliga utvecklingen. En studie visar att spädbarn som exponerats för denna kommunikationsform kan dubbelt så många ord vid två års ålder än de barn som inte gjort det.

– Att sitta med en vuxen som läser högt, betonar och pekar ut ord i en bok är viktigt för barns språkutveckling. Återigen, om vi tittar ner i skärmen tar det tid från denna typ av interaktion, säger Katarina Gospic.

En snabb titt på Facebook eller Instagram kanske inte verkar så farligt i sammanhanget, men många avbrott kan göra stor skada. Kathy Hirsh-Pasek, professor i psykologi, gjorde ett experiment med 38 mödrar som fick i uppgift att lära sina tvååriga barn två påhittade ord. Mammorna förseddes med mobiltelefoner som forskarna kunde nå dem på. Under experimentet kontaktade forskarna hälften av mammorna med samtal och meddelanden, medan andra hälften av mammorna inte blev kontaktade. Resultatet: De barn vars mammor blev avbrutna av mobilen lärde sig inte orden. Barnen till de mammor som inte blev avbrutna lärde sig båda orden.

Föräldrarollen i ett förändrat samhälle

Är du som förälder orolig över ditt barns skärmtid? Då kan det vara bra att även fundera över din egen mobilanvändning.

– Vi har en social inlärning, vilket betyder att vi härmar människor omkring oss, särskilt de som är allra närmast. Med det sagt, har barnet en förälder som håller på mycket med mobilen ökar sannolikheten att barnet också kommer att göra det själv, säger Katarina Gospic.

Det är ett faktum att mobiler, surfplattor och datorer har förändrat förutsättningarna för föräldraskapet, men barnets behov har inte förändrats. På frågan hur föräldrar kan navigera bland all ny teknik vill Katarina Gospic ta avstamp i det hon menar är grundproblemet.

– Jag skulle vilja börja prata om affärsmodellerna, så länge vi accepterar affärsmodeller som går ut på att kidnappa människors uppmärksamhet kommer vi att fortsätta att se de här problemen.

Med det sagt menar hon att vi först behöver få en förståelse kring hur de digitala verktygen påverkar oss, innan vi aktivt kan motarbeta frestelsen att använda dem på fel sätt.

– Vi tenderar att använda det som ligger nära till hands mer än det som ligger långt bort. Det betyder att om du hela tiden går runt med mobiltelefonen i handen ökar sannolikheten att du använder den, medan om du lägger den högst upp i en kista på vinden minskar den.

Enligt Katarina Gospic behöver vi bli bättre på att skapa stunder tillsammans som påminner om de vi hade före skärmens tid. Det behöver inte vara något avancerat utan kan handla om att äta tillsammans, sitta och prata i soffan eller gå ut och leka utan telefoner. Slutligen poängterar hon att det finns både positiv och negativ skärmtid – och att det är hur vi använder digitala verktyg som avgör hur vi påverkas av dem.