Bröderna Aaw tillsammans i moderklubben

Av Jonny Andersson

Efter skolning i skilda rinkar förenas i vinter Lukas och Markus Aaw i moderklubben Vallentuna HF. Lukas gör tredje raka säsongen, Markus har varit på utflykt i sju år.

Det är vanligt med familjeband inom lagsporter på seniornivå. Exempel på elitnivå är Kent (pappa) och Peter Forsberg, tvillingarna Thomas och Andreas Ravelli och bröderna Thomas och Peter Gradin.

Listan kan göras lång.

Inom Vallentuna Hockey har setts bröderna Thomas och Stefan Holm, Andreas (pappa) och Lukas Paulsson och ute i Frösunda spelar Linda (mamma) och Tilde Sörensson fotboll på gemensam planhalva.

Kompisar

I vinter har Vallentuna HF ett nytt brödrapar. Fyra år skiljer 24-årige Lukas Aaw och 20-årige Markus Aaw. Enda gången de spelat tillsammans var i en pojklagsmatch i fotboll med Bällsta FF.

– Markus gjorde mål, påminner sig Lukas, som känns uppriktigt glad över att få in brorsan i gänget.

– Vi har båda blivit vuxna och ser oss mer som kompisar än bröder, utvecklar han.

Bröderna hade en kort samtid på isen när Lukas, som 4-5-åring tagit sig igenom Vallentunas hockeyskola och Markus, mycket motvilligt, fick vara med på isen. Pappan, Andreas Aaw, var tränare och ville ha båda grabbarna på isen.

Ingen Sedinkemi

Sett till avsaknad av match- och träningstid tillsammans, åldersskillnaden och det faktum att Lukas är back och Markus forward, gör att de inte hyser övertro på att de har syskonkemi på isen likt den Daniel och Henrik Sedin hade.

– Jag tror ändå att vi förstår varandra bra, säger Lukas.

– Vi har länge pratat om att spela tillsammans. Det känns kul att det blir så nu, säger Markus.

Lämnade tidigt

Båda har spelat i andra klubbar, främst Markus. Efter säsongen 2015/16 lämnade han Vallentuna för spel i Wings.

– Jag ville utvecklas. Det fanns inget äldre pojklag att spela i, nästa kull var B-juniorer och jag kände flera killar i Wings, säger Markus som genom flytten spelade i tv-pucken för Uppland.

Han gjorde tre säsonger i Sigtunaklubben, kom in på Skellefteås hockeygymnasium och det blev tre år i Västerbotten. Dialekten har han inte fått med sig. Däremot är han tyst och tillbakadragen, enligt Lukas.

Starka defensivt

Ombedda att beskriva varandra som spelare blir det uppenbart att ansvarstagande är en gemensam egenskap. De tar sina roller på fullaste allvar, är noggranna och smarta. Samstämmigheten spricker när Lukas sufflerar Markus: ”nämn mitt stenhårda slagskott”.

Markus tittar med förvånad min, det är tillräckligt för att Lukas pokerfejs ska rämna och han medger att den detaljen saknas i arsenalen.

– Haha. Vi är båda mer defensivt inriktade, säger Lukas.

Ett mål på totalt fyra seniorsäsonger i a-truppen hade avslöjat bluffen om Lukas inte självmant lagt locket på.

Potentiell buse

Sökandet efter en gemensam egenskap är lätt. Trots att han är forward är Markus aningen oftare utvisad, jämfört med brorsan. Lukas är närmast brottsligt skötsam på den punkten.

Förrförra säsongen hade han tio minuter på botbänken, den senaste fyra. Han förklarar det med att han inte skickar ut klubban mot skridskor eller lägger den runt ben, armar och midja på sina motståndare.

Men.

– Jag har åkt ut för roughing två gånger nu på försäsongen.

Vem av er är sämst förlorare om ni möts i hockeyspel, eller liknande?

Svaret kommer på nolltid när Markus pekar på Lukas, som inte kontrar.

– Det stämmer väl. Jag tror det har med ålderskillnaden att göra.

Du accepterar inte att förlora mot din yngre bror?

– Precis.

Jonny Andersson

jonny@vallentunanya.se