Emil tror på seger - som vanligt

Av Jonny Andersson

Första derbyt mot Frösunda spelade Emil Björklund som 6-7-åring. Kåre vann med 6–3 och han tror sig aldrig förlorat mot kommunrivalen.

– Det sker inte nu heller, säger 21-årige mittfältaren och ger, kanske medvetet, påstående tyngd genom att rätta till solbrillorna uppepå huvudet.

Björklund är en av tre Kårstakillar född 2002 i division 6-truppen. Han var tre år när han började i ”Hopp och Lek”, året efter blev det fotboll. Första tränaren var Tobias Hassius, äldre bror till Adam Hassius – i alla år Emils barndoms- och klasskompis.

Även Vincent Säll är 02:a och det finns en fjärde i dagens seniortrupp som började samtidigt som Emil.

– Bob Stjärnvind, han är 01:a, säger Emil och fortsätter:
– Det var stort att ha en a-lagsspelare som tränare. En idol när jag såg a-lagsmatcher.

Emils pappa, Tommy, var också tränare och det gick att hålla samman detta lilla lag, av pojkar och flickor födda 2001-04, till 02:orna var 12 år.

Glädje och sorg
Emil minns med värme. Han har inga bekymmer att sätta likhetstecken mellan Kåre och kärlek. Det är från barndomsåren han hämtar sina bästa och sämsta minnen.

Truppen var liten, spelarna yngre än motståndarlagens och mot Norrtälje P02 fick Kåre alltid pisk. Men en gång föll ”Goliat”.

– De kom med sitt bästa lag och vi hade knappt avbytare. Ändå lyckades vi vinna och Norrtäljekillarna grät. Mitt bästa minne, jag var nog tio, tror jag.

Efter betänketid inser Emil vad som är värsta upplevelsen.

– Sista matchen. Ja, sista matchen med laget. Vi hade förstått att det inte skulle funka att starta upp nästa säsong. Även om vi inte var gamla hade vi spenderat hela livet här: Träningar, matcher, sommarlov, a-lagets matcher... Känslan var att vi aldrig mer skulle spela tillsammans på Kårevallen.

Separationsångest?
– Absolut, svarar han och hyllar föräldrar och andra som ställde upp på den tiden.

Till Rimbo
Emil och några lagkompisar hade kommit i kontakt med Rimbo IF och de valde att fortsätta en kvarts bilresa hemifrån. I tre år lirade han innan skorna ställdes undan och han prioriterade skridskor och målvaktsskydd i just Rimbo IF (efter en juniorperiod i Väsby spelar Emil numera i Ormsta Hockey).

I år gör Emil tredje säsongen med fotbollsskor på fötterna efter lika många års uppehåll.

– Första året tänkte jag: ”Är jag så här dålig”. Det var svajigt men har gått bättre och bättre. Jag är glad att jag började igen, det är skitkul.

Plötsligt minns han en händelse från barndomen och ”Lilla El Clásico” – derbyt mot Frösunda. Vilket år minns han inte och tror att det blev en engångshändelse.

– En supporterbuss gick härifrån till Björkvallen. 15 minuters supporterresa, det var kul, säger han och skrattar.

Kvartetten först
Som det vore regisserat anländer Adam Hassius först av övriga till kvällens träning, strax efter Vincent Säll och Bob Stärnvind.
Emil arbetar på en förskola och frågan är om han blir en eldsjäl som håller liv i Kåreandan, som ungdomstränare?

– Inte omöjligt. Det som krävs är väl att det finns något först, föräldrar som dragit i gång lag. När jag är äldre och kanske fått egna barn, vem vet. Danne Zachrison tränade oss några gånger, då var han stjärna och det var ju värsta grejen. Nu spelar vi i samma lag, det är så Kåre kan leva vidare, säger Emil Björklund.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se