Florman är trygg på rekordtronen

Av Jonny Andersson

Hans klubbrekord fyller 40 i år och inom överskådlig tid finns det ingen Vallentuna FK-atlet som skickar diskusen längre än Claes Florman gjorde 1982.

I samband med Vallentuna friidrottsklubbs klubbmästerskap 1982 fick då 27-årige Claes Florman iväg diskusen 34 meter och 54 centimeter, vilket var knappt tio meter sämre än hans personliga rekord, 44,00 på träning. Vädret var inte optimalt på Vallentuna IP den dagen. Det var blött och krävdes att ringen och diskusen torkades. Likväl gäller 34,54 som Vallentunarekord sedan 40 år.

– Det är ju ingen bra standard, men jag kan inte bortse från att jag har rekordet. Och jag tycker att det är roligt, jätteroligt att fortfarande inneha det, säger Claes Florman och skrattar samtidigt som han gör en hastig, impulsiv segergest.

– Jag ska även tillstå att det är roligt att reta Per (mångårige VFK-tränaren Per Tollefors reds anm.). Han skulle också vilja ha rekordet.

Utklassade Nordstrand
Även om längden inte är mycket att skriva hem om så har rekordet och Claes personligen utmanats av en och annan genom åren. Till och med av Richard Nordstrand, Vallentunas världsmästare i thaiboxning. Nordstrand behövde ibland ta hjälp av kiropraktorn Claes Florman, men det var vid ett annat tillfälle den fysiskt välrustade och avsevärt yngre Nordstrand utmanade ”Doktor Diskus”. Någon diskus fanns dock inte tillgänglig.

– Vi var vid Sports Club. Istället för diskus tog vi varsin porslinstallrik. Richard kom väl sex sju meter och jag tre gånger längre. Det finns filmat, men Richard blev så förbannad att vi lovade att inte lägga upp filmen på youtube, berättar Claes och hans skratt är smittsamt.




Sen träningsstart
Att Claes Florman hamnade inom kastgrenar var en tillfällighet. Han utbildade sig på Bosöns idrottshögskola, blev där tränare i kast och byggde på med friidrottsförbundets utbildning.

– Kast i allmänhet, så det var diskus, kula, spjut... Jag kom då i kontakt med dåtiden stora: Ricky Bruch, Hans ”Honta” Höglund med flera. Därigenom ville jag själv bli bättre i kast, men jag var ju ingen Daniel Ståhl.

Sanning är att kastgrenar aldrig fått fäste i VFK, trots att Florman funnits med som tränare och mentor.

– Jag har nästan uteslutande hjälpt flickor som velat träna kast, till för två år sedan hjälpte jag Per Tollefors dotter, Sanna.

Rekordutmanare
Liksom Claes Florman konstaterar Per Tollefors att det krävs ytterst grenkunniga för att jobba med kastare.

I fjol dök det upp ett kastare med potential att skicka Claes Florman ur rekordlistan. Denne, Andreas Winborg, visade rätt längder i träning, men i tävlingsringen blev det bara övertramp.

– Han fick blackout. Ingen är gladare än jag, för annars hade ju den här intervjun inte blivit av, säger Claes Florman med glimten i ögat och ett skratt som är obetalbart.

Winborg blev aldrig VFK-kastare, han återfinns i dag i Västerås, vilket Tollefors tycker är trist. Men det stärker hans tes om hur svårt det är att få fram kastare.

– Tekniskt är det svårt, det krävs en mycket kunnig tränare för att se detaljerna som gör stor skillnad. Titta på arbetet Vésteinn Hafsteinsson och Daniel Ståhl lagt ner tillsammans, säger Per Tollefors.

Deras samarbete har Florman aldrig kunnat kopiera inom Vallentuna FK. Han har dessutom jobbat nära hockeyklubben tack vare sin yrkesroll – där det handlar om att undvika diskbråck – inte att hitta diskuskastare.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se