Moa strålade efter säsongsdebuten

Av Jonny Andersson

Med en tjusig blombukett och fjärdeplats i internationell konkurrens var Vallentuna FK:s Moa Granat i ett litet emotionellt rus efter årets första lopp utomhus.

Moa Granat, regerande svenska mästaren på 400m häck, slog inte personligt rekord i Sollentuna Grand Prix på Sollentunavallen i söndags. Hon vann inte loppet och var synligt stum in på upploppet.

Ändå var hon smittsamt upprymd av känslor efter att ha korsat mållinjen bakom marokanskan Noura Ennadi, Cassandra Tate, USA och Camille Seri, Frankrike.

– Jag är lättad och glad. Första loppet är alltid spännande, nu är det över och jag är så, så glad, började hon efter att ha fått pusta ut och samla intrycken i några minuter.

Mentalt

I söndags fanns det mer än enbart premiärnerver att hantera för den 18-åriga VFK-löparen. Två veckor tidigare hade Moa fått avstå att springa sin favoritgren i nordiska mästerskapen på grund av en oroande känning i knävecket. Trots resan till Köpenhamn, en vilja och längtan att komma igång med säsongen, var hon lyhörd och begåvad nog att inte chansa. Men det mentala i att stryka sig kan inte underskattas.

NERVER. Inför loppet var Moa Granat osäker på formen efter en ofrivillig nedtrappning av träning på grund av skadekänningen hon fick i slutet av maj.

Foto: Roffe Andersson

Skadekänningen var nu inget allvarlig, trots det tränade Moa försiktigt fram till Sollentuna GP.

– Moa är så klok. Hon har ändå tränat bra, men första loppet är alltid svårt. Vi får se, menade tränaren Helena Hellgren vid banstaketet när adepten kom ut på banan och inledde sista uppvärmningen.

Nervösa supporters

Runt friidrottsovalen vandrade mormor och morfar i olika riktningar. Fem minuter innan start sökte även Helena en egen plats i trappan upp mot rullstensåsen som så häftigt bäddar in Sollentunavallen. Och ledaren Per Tollefors sökte sig en plats på huvudläktaren. Nämnda var Moa-supporters vi kunde identifiera. In på upploppet blev det tydligt att Moa Granat hade många fler supporters trots att föräldrarna följde tv-sändningen från Riga. Det skreks ”kom igen Moa” lite överallt och trots stumma ben sista 150 meterna sprack hon upp i ett leende efter målgång och första kramen vann mormor.

En stund senare fick hon en blombukett av två unga Vallentuna FK-flickor.

– Åhh, de är så rara.

Loppet då? Du ledde nog efter två tre häckar, var det avsiktligt?

– Jag ville gå ut fort och är väldigt nöjd med första två hundra meterna. Att hålla det tempot längre går ofta bättre för varje lopp jag springer.

Bästa säsongsstarten

Tiden 57.28 är inget att tjoa över om det inte vore för att det var årspremiären.

– Jag tror inte att jag haft en snabbare säsongsinledning tidigare.

Moa tror sig dock ha mer i kroppen, men medger att hon är dålig på och ganska ointresserad av tider.

– Jag kommer knappt ihåg mina egna, har inte fokus på det även om jag vill att det ska gå fort, säger hon och skrattar.

Vad har du för säsongsmål?

– Alltså ja, det finns lite juniorrekord och grejer. Men jag har inte helt koll på vilka tider det är.

I augusti 1981 sprang Ann-Louise Skoglund, IK Göta, distansen på 56.00 och det är 42 år senare fortfarande svenskt rekord för 19-åringar. Moas ”pers” är 56.77.

Redan stundande helg springer Moa igen. Då Grand Prix i Göteborg och 400 meter utan häckar. Stora säsongsmålet är junior-EM i Jerusalem för 19-åringar 7–10 augusti och precis då fyller VFK-talangen 19 år.

Jonny Andersson

jonny@vallentunanya.se