SPORT 2022-10-06 KL. 10:00

Stortrivs med hockey på schemat

Av Jonny Andersson

Stortrivs med hockey på schemat
LANDSLAGSDRÖMMAR. Vallentuna HF:s Hugo Liljebäck har Paralympics i Italien som framtida mål. Foto: Roffe Andersson

Som första gymnasieelev i Sverige har Hugo Liljebäck paraishockey på lektionstid. Tisdag- och torsdagmornar är han på is 08:00 och långsiktigt ska träningen ta honom till Winter Paralympics i Milano/Cortina 2026.

Kanske någon, men förmodligen ingen svensk paraishockeyspelare har möjlighet att träna lika mycket som 16-årige Vallentunakillen Hugo Liljebäck. Två gånger i veckan börjar han skoldagen i Vallentuna ishall. Hans syn på det är:

– Svinkul. Verkligen svinkul, speciellt som jag för några år sedan hade en träningstimme i veckan.

Han höftar att det totalt blir fem timmar på is, plus många på gym. Den stora mängden tid har tillkommit med gymnasiestarten i augusti. Liljebäck är en av 19 elever på Vallentuna gymnasium med hockey på schemat.


BRA TEMPO. Redan efter första månaden känner Hugo Liljebäck att han fått bättre fart och pucktempo genom att träna tillsammans med skolkompisarna. Foto: Roffe Andersson


Att han är historisk är dock ingenting han funderar på, valet av inriktning var spikat sedan länge.

Givet skolval
– Hockeyinriktning var ett självklart val, säger han tillstår att ekonomiprogrammet var underordnat.
Ute på isen leds träningen av Ansis Straupe, Vallentuna HF:s J18-tränare och huvudansvarig för Vallentunas LIU. Även Tobias Ericsson, sportsligt ansvarig för U15-a-lag, är på isen.
Man kan föreställa sig att Ansis Straupe inte har mycket att bistå Hugo Liljebäck med i kälken. Den gissningen tar Liljebäck udden ur direkt. Redan efter första månaden känner Hugo att han fått mycket bättre koll på kälken.

– Jag har många fler skills i min åkteknik. Ansis kan åkteknik på en hög nivå och har lärt mig mycket om hur jag kan sitta i kälken för att bli snabbare i vändningar och rakt fram. Det känns otroligt bra.

Berömmer gruppen
Ansis Straupe bollar över berömmet på elevgruppen.

– Det handlar mer om miljön. Hugo ser vad skolkompisarna gör och tar efter. Vi har nog en del övningar som kälkhockeyn inte har, det utvecklar honom, säger Ansis Straupe.

Trots att ansiktsgallret skymmer går det att se hur Hugo Liljebäck trivs en tisdagsmorgon som denna, när solen knappt gått upp och klockan bara är 08.25. Leendet är brett.
Hugo Liljebäck föddes med ryggmärgsbråck. Han kan gå, men i takt med att han växer blir det allt svårare för benen att bära honom. Som paraishockeyspelare har han full rörlighet från höfterna och uppåt, det som hämmar är att han har dålig känsel från låren och neråt.

Började med innebandy
Idrottandet började Liljebäck med rullstolsinnebandy, när kälkhockey kom in i bilden var framtiden stakad.

– Jag kommer från en hockeyfamilj, brorsan spelar (VHF:s J20-lag, reds anm) och mina föräldrar är hockeyintresserade. Och det är så mycket roligare i en kälke än i rullstol.

Roland Liljebäck Battistich, Hugos pappa, blev tränare i paraishockey när Hugo var hänvisad till att träna med Nacka HI i Nacka. Sedan dess har Vallentuna HF ordnat en parasektion och sammantaget får Liljebäck, och många med honon, en bättre träningsdos än förr.

– De flesta från norrsidan av stan tränar både i Vallentuna och i Nacka, säger Liljebäck.

Han tränar även med landslaget men är för ung för att spela officiella landskamper. Det får han efter årsskiftet: ”året man ska fylla 17.”

– Svenska klubblagshockeyn är minimal, därför är landslagssamlingarna viktiga. Vi träffas och tränar en helg i månaden. Målen är VM och på längre sikt OS i Italien 2026.


En ibland dem
Intressant med att se träningen är att skolkompisarna inte ”gullar”. Hugo tvingas också jobba med ett och annat dåligt pass och vid ett tillfälle pressar en av målvakterna in Hugo i sargen.

Hugo Wiberg, en av skolkompisarna, ser inget problem med att Liljebäck är med på isen.

– Det är inget konstigt, inget man tänker på. Bara roligt och så har vi fått testa kälken, säger Hugo Wiberg.

Ett bekymmer finns dock. När Straupe och Ericsson vill se regelrätta matchsituationer får Liljebäck köra på egen hand.

– Deras skott och tacklingar kan träffa mig i huvudet, jag har ju det i deras höfthöjd, säger han lättsamt.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se