Vallentuna Wadoryu Karate växer efter pandemitappet

Av Jonny Andersson

När 37 personer parerar en attack, gör en snabb motattack och samtidigt vrålar på japanska är det omöjligt att inte fascineras. Ljudbilden från Lovisedalshallen sitter kvar under bilfärden hem.

I alla bälteskulörer ställer 37 personer upp sig på ett långt led. Minst lika många har precis klivet av golvet och detta är andra gruppen av totalt tre denna träningskväll.

Åldrarna skiftar och i Vallentuna Wadoryu Karate IF är den yngst graderade fem år och den äldst drygt 60 år. Instruktören John Fröde anmärker på någons hållning, tittar ut över ledet och genomför en kort frågestund innan han inleder vad som är en imponerande uppvärmning. Det vrålas ut japanska fraser som om en kör har sångövning. Fysiskt håller ingen jämna steg med Fröde, men endast vid enskilda tillfällen ber han om högre intensitet.

– Inga magar i golvet, är ett när armhävningar, med knogarna i golvet, kombineras med plankan.

Ständigt lärande

Efteråt vill han få sagt att han är ”snäll innerst inne”. Karatedisciplin och snällhet tycks dock inte gå hand i hand. Varje rörelse har sitt syfte, utan kroppskontroll och muskelminne når utövaren inte nästa steg i graderingen. Från nybörjarens törst efter perfektion och ny färg på sin obi till de svartbältades distinktare tekniker är steget inte långt.

– Även jag lär mig nytt varje dag, säger John Fröde och det syns att adepterna tar in detta med en befriande utandning.

En av flickorna, Jessica Wiberg, är klubbinstruktör och visar en kata (standardrörelser enligt ett mönster). John Fröde stoppar henne titt som tätt för att förtydliga vad varje rörelse är försvar mot för typ av attack. Enda ljudet som hörs är fraset från hennes karate gi (karatedräkt).

LJUDBILD. John Fröde vrålar ut något på japanska och adepternas svar blir en mindre ljudbang. Foto: Roffe Andersson

Systerklubb i Väsby

Wadoryu Karate IF är en klubb som delas av medlemmar från Vallentuna och Upplands Väsby. Klubben har omkring 160 medlemmar, men inte fler än cirka tio som tävlar.

– Vi ser gärna att fler tävlar, absolut. Det är jätteinspirerande och roligt att åka iväg med våra medlemmar på tävling, säger Jezzica Runsköld som är tävlingsansvarig i klubben.

Hon har inget bra svar på varför få tävlar, men misstänker att pandemin är en bidragande orsak. Idag växer hur som helst klubben och den som verkligen vill utvecklas ges möjlighet att träna fem dagar i veckan, i Lovisedalshallen och Runby Skola, Upplands Väsby.

Tävlar gör Rebecca Stålskog. Både i kata och fighting. Helst i fighting. Hon anser sig dock inte ha resultat att skryta över och är återhållsam på den punkten.

– Jag har tävlat i ungefär två och ett halvt år. Jag märker att jag utvecklas, det är viktigast, säger hon.

Många flickor

Ute på hallgolvet har John Fröde och andra instruktörer fått igång en mot en-övningar. En snabbscanning säger att det är minst lika många flickor/damer som pojkar/herrar, det överensstämmer med bilden Jezzica och Rebecca ger. Karate tilltalar båda könen.

TEORI. Jezzica Runsköld har attackerat John Fröde och han svarar. Foto: Roffe Andersson

Sensei Johan Ossa grundade klubben 2006 och han har bland annat fem EM-guld på meritlistan. I klubben, men med Väsbykoppling, finns som instruktör även en tidigare Europamästare och VM-medaljör i Ava Ghobadi.

– Förhoppningsvis kan vi få fram fler duktiga. Efter nedgången i samband med pandemin växer klubben igen, det är roligt, säger John Fröde.