Anders bryter barriärer med ”Lång resa”

Av Loke Johansson

Under flyktingkrisen 2015 kom ett tjugotal afghanska ungdomar till Brottby. Men vad hände sedan? Det har Brottbybon Anders Österberg, 62, skildrat i sin kortfilm ”Lång resa”, som nu visats på kortfilmsfestivalen.

– Det är en gripande historia, säger han.

Från Afghanistan till Brottby – en resa som kan låta överväldigande för vem som helst. För Ramin, en av de nyanlända 2015, blev det verklighet. Väl framme togs han och de andra ungdomarna emot av Össeby församling, där Anders Österberg var engagerad.

LIVSÖDEN. – Jag visste inte riktigt var filmen skulle landa, det utkristalliserades under processen, säger Anders. Foto: Roffe Andersson

– Jag minns första gången jag träffade dem. Ett gäng glada ungdomar, oerhört artiga. Med tiden började vi i församlingen umgås med dem, och vi sågs ofta under de kommande åren, säger Brottbybon och filmskaparen Anders.

Med tiden gick ungdomarna vidare. Några fick jobb, andra började plugga, och de flesta flyttade från Brottby. Men vad hände sen? Den frågan blev startskottet för ”Lång resa”.

– Jag gick en dokumentärfilmskurs och då slog det mig – jag vill berätta deras historia, säger Anders.

Kulturutbyte

I filmen får vi träffa Ramin, en av de nyanlända som lyckats ta sig in i samhället. Han jobbar inom hemtjänsten och har precis fått permanent uppehållstillstånd. Lättnaden i hans ögon går knappast att missa.

Men kortfilmen handlar lika mycket om kulturmöten. Och även Anders fick en resa.

– Jag fick uppleva deras danser och vara med på ”Nawroz”, det afghanska nyåret. Jag fick en inblick i deras kultur, och det var spännande.

HUMOR. Många av Anders kortfilmer har komiska inslag. Foto: Roffe Andersson

I filmen konstaterar Ramin att familjen har en annan betydelse hemma i Afghanistan. Där är det självklart att ta hand om sina föräldrar när de blir gamla, medan svenskar tenderar att vara mer individualistiska.

”Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal?” säger Ramin i dokumentären.

Från Brottby till vita duken

För Anders är ”Lång resa” en naturlig förlängning av hans filmskapande.

– Jag filmade mycket under mina barns uppväxt och insåg att jag ville göra mer. Men det är svårt att skapa film ensam.

Det ledde till att han startade filmgruppen Garnfilm i Össeby församling, som tidigare fått med sina filmer ”I nattens mörker” och ”Snart är det jul” på kortfilmsfestivalen.

Vad händer nu?

Trots att han filmat i många år är dokumentärberättande ganska nytt för honom.

Har du fått blodad tand för dokumentärer?

– Ja, jag tror det, svarar Anders.

Just nu jobbar han på en ny film om Brottby, återigen med dokumentära inslag. Och Garnfilm rullar vidare.

Vad är du mest stolt över med ”Lång resa”?

– Att den kom med på festivalen, avslutar han med glimten i ögat.