Betty ser dig – innan kameran gör det

Av Loke Johansson

Vad är egentligen okej och inte på Roslagsbanan? Vallentuna Nya hoppar på tåget med Betty Jarra Lampel – en av de sista tågvärdarna på banan. Hon möter pendlare varje dag – och här är sakerna hon vill att du ska tänka på.

Betty Jarra Lampel är 66 år och en av tågvärdarna som fortfarande finns kvar på Roslagsbanan. Hon beskrivs som social, närvarande, trygg – och hon bjuder alltid på ett leende.

– Mitt jobb är att synliggöra, säger hon och vinkar till föraren att det är dags att lämna perrongen.

Klockan 07:53. Tåget rullar ut från Stockholms Östra.

Betty har jobbat på Roslagsbanan i sju år. Innan dess hann hon med både Tvärbanan och Saltsjöbanan – och under åren har hon snappat upp ett och annat.

– Det stämmer inte att vi svenskar är introverta. Vi visar bara respekt och väntar tills vi blir inbjudna. Så jag bjuder in först – säger hej, möter blicken, visar att jag ser dem. Då öppnar folk upp, säger Betty.

TÄNK PÅ. Många vet inte om att "fyran" närmst dörrarna är avsedda för rörelsehindrade. Foto: Loke Johansson

Det märks att Betty inte har några problem med att nå fram. Tvärtom är hon expert på att få människor att känna sig sedda.

Och visst har det blivit tusentals möten under åren – med alla typer av resenärer. Och tro det eller ej: det är nattpassen hon gillar bäst.

– ”Fyllon” är ofta jättetrevliga att ha att göra med. Det är snarare stressade kostymnissar som kan vara otrevliga. Många tror nog att det är värst att jobba på natten, men det tycker inte jag.

Tre linjer – tre personligheter

Betty jobbar på de äldre tågen, där tågvärdar fortfarande bemannar vagnarna. Det innebär att hon åker på alla tre linjer: Vallentunalinjen, Österskärslinjen och Näsbyparkslinjen. Alla skiljer sig från varandra och har en egen personlighet, säger hon. Vallentunalinjen, eller ”27:an”, som hon kallar den – är hennes favorit.

– På Vallentunalinjen är folk lite lugnare. Den går lite i linje med bilden av Vallentuna – lite mer ”bonnigt”, säger hon med glimten i ögat.

Österskärslinjen – ”28:an” – är något helt annat.

– Tempot är högre, och många ska till Täby centrum. Det är trängre, fler människor, mer stress. Det är till viss del på grund av Täby centrum, som väldigt många reser till via Österåkerslinjen.

Färre väljer att åka till Tibble med Vallentunalinjen när de ska till Täby centrum. En av anledningarna till att 27:an är lugnare.

Det finns också skillnader i hur långt resenärerna åker.

– På 27:an åker också folk kortare sträckor jämfört med Österskärslinjen, där många fler åker hela vägen in till stan.

Och så har vi Näsbyparkslinjen.

– Den är lugnast av alla. Men lite mer överklass. Nä, men man märker det, säger hon och skrattar.

Målet: att synliggöra

Att bli bemött med respekt är inget hon tar för givet. Ibland blir det tvärtom.

– Idag sa jag åt två killar att fälla ihop sina elsparkcyklar. När de gick av kallade de mig ”fetto”. Vad har det med saken att göra? säger Betty och skrattar.

Hon berättar att hon lärt sig att inte ta saker personligt, och säger att hot och förolämpningar hör tack och lov inte till vanligheterna. De allra flesta är trevliga.

– Men det händer allt mer sällan att folk är elaka. Och det där brukar vara ganska lätt att kontrollera – möter jag någon med glädje brukar jag ofta få det tillbaka.

Efter alla år har Betty blivit ett välkänt ansikte. Hon hälsar på ungdomsgäng, småpratar med äldre damer och hjälper tjejer som ska hem sent att känna sig tryggare.

– Det handlar om att synliggöra. Att säga ”jag ser dig”. Då händer det något.

Har du något exempel på det?

– Killgäng som kanske annars väsnas eller verkar kaxiga. När man pratar med dem som människor, då visar det sig ofta att de är hur kloka som helst.

– Jag pratar med också tjejer som ska hem sent och känner sig otrygga. Frågar var de ska gå av, visar att jag finns där. Då bryter man den där tystnaden.

Ett jobb på väg bort

Men framtiden är dyster för tågvärdarna. I de nya tågen har man bytt ut tågvärdarna mot övervakningskameror.

– I sommar kommer alla tåg på kvällarna och helgerna bytas ut mot nya tåg. Det känns jättetråkigt.

Hon berättar att det påverkar resenärerna också.

– De nya tågen ser ut som pendeltågen, och då märker jag att folk agerar som att de är på pendeltågen.

Och vad gör man då?

– Man bara kliver på och ställer sig i dörren, och så flyttar man inte på sig. Dessutom finns inga papperskorgar på nya tågen, så folk skräpar ned mer också.

En tung sanning för Betty som har sett hur jobbet skalats av mer och mer. Hon trycker på att övervakningskameror inte kan stoppa exempelvis pågående våld eller övergrepp.

– En övervakningskamera övervakar, men den kan inte synliggöra på samma sätt som vi, säger Betty.

Vallentuna centrum, 08:18.

Tåget bromsar in, nu är vi snart framme i Vallentuna centrum.

Två snabba frågor: hur ofta blir du misstagen för en kontrollant?

– Haha, jätteofta! Ser ofta att människor tar fram sin biljett när jag kommer gående.

Och hur många stackare som ska till Vallentuna har du behövt väcka i Lindholmen?

– Oj... många. Men den värsta var en stackare som jag väckte i Ormsta: Var ska du? Frågade jag. Åkers Runö, svarade han förvirrat.

Betty tar sats:

– Då hade han alltså somnat på Österskärslinjen och åkt hela vägen till slutstationen, fortsatt sova när tåget åkt tillbaka till Stockholms Östra, sovit när tåget bytte linje, och sedan vaknat på slutstationen på Vallentunalinjen. Han var bra förvirrad.