Familjehem stämmer kommunen

Av Lina Abrahamsson

För första gången någonsin stämmer ett familjehem en kommun. Det handlar om ett par från Vallentuna som tog hand om en pojke från Österåker i två år. Under dramatiska omständigheter fick han flytta från paret för att för fjärde gången i sitt treåriga liv byta hem.

Redan vid nio månaders ålder togs han från sina biologiska föräldrar i Åkersberga och placerades i jourhem. Han hann flytta flera gånger innan han, 15 månader gammal, kom till Susanne och Daniel i Vallentuna.

Där fick han för första gången en fast punkt i livet – och började kalla dem för "mamma" och "pappa".

Colin är inte hans riktiga namn, men vi använder det för att skydda hans identitet. Han var omhändertagen enligt LVU, en lag som skyddar barn som riskerar att fara illa. En domstol hade slagit fast att Colin levde i en miljö med missbruk och våld. När Colin kom till Susanne och Daniel märkte de direkt att han hade stora behov. Hans mamma var då gravid igen, och kommunen ville att paret skulle ta emot även det kommande barnet. Men de kände att de behövde fokusera helt på Colin.

– Vi insåg att vi måste fokusera helt på Colin för att ge honom det han behöver, så vi valde att avstå att bli familjehem åt Colins nya syskon, säger Susanne, som fick vara hemma från jobbet med full ersättning för att kunna ta hand om Colin under nästan två år.

Bad om stöd

Eftersom Colin var familjehemsplacerad enligt LVU var det ett så kallat tredelat föräldraskap mellan socialsekreterare, familjehemmet och föräldrarna. Det var socialnämnden som ansvarade för Colins vård. Susanne och Daniel hade fullmakt för att kunna söka vård å Colins vägnar för akut vård och akut tandvård, men all annan vård måste först godkännas av socialnämnden eller den sekreterare som fick fatta beslut om det.

Paret Säfström kände att de behövde handledning av psykolog, både för sin egen del och för hur de skulle hantera Colins beteende. De var oroade över de eventuella trauman det orsakat Colin att flyttas runt, men också för att hans språk inte utvecklades. De bad Österåkers kommun om hjälp men fick endast ett besök av en familjehemssekreterare som filmade parets interaktioner med Colin och gav sedan feedback. Hon sa att Colin var bland de svåraste fall hon sett.

– Det var inte normalt att prata så lite som han gjorde. Vi tänkte att ju tidigare han får hjälp desto bättre. Men ansvarig socialsekreteerare ville att vi skulle avvakta kring hans språkutveckling, berättar Susanne.

Paret menar att de försökte nå Christina Funhammar, ordförande i socialnämnden, men att det i princip var omöjligt och att hon duckade och hänvisade vidare till tjänstemännen.

Möten om kritik

I februari 2020 kallades paret Säfström till ett möte med chefen för enheten för barn och ungdom och chefen för enheten för familjehemsvård och familjerätt.

– Det var ett horribelt möte. De sa att vi har ett engagemang, men nu är frågan om hur de ska få bort det. De sa att vi ska sluta kritisera deras arbete, annars skulle de ta Colin ifrån oss, säger Daniel.

– Vi har aldrig haft anledning att misstro myndigheterna, men det här var rena lögner och efter det mötet började vi spela in allt. Vi har många ljudfiler från de åren, lägger Susanne till.

Samma månad hade paret ett uppföljande möte med samma chefer där de ville säkerställa att de skulle sluta kritisera deras bedömningar och handläggning samt att sluta be om hjälp för Colin. Senare samma vår hade de ett till möte där de uppmanades att sluta kritisera kommunen.

– Vi gick sönder utan stöd, men hotet om att Colin, som vi haft som vårt barn i två år, skulle förflyttas från oss skapade en desperation. Vi la oss platta, säger Susanne.

Början på slutet

När Colin var på en BVC-kontroll gjorde en i personalen en IVO-anmälan mot socialnämnden eftersom de oroades över att han saknade språk. Sommaren 2020 går och paret fortsätter kämpa för en fullmakt för att söka all sorts vård för Colin.

Dagen innan Colin ska börja förskolan hålls ett digitalt möte där de får höra av enhetscheferna att han inte alls ska börja förskolan. Paret får i stället höra att en 11:1-utredning av familjehemmet påbörjats med syftet att omplacera Colin. Kommunen hävdar att paret har samarbetsproblem. Susanne och Daniel går med på utredningen.

– Vi trodde att socialtjänsten var noggranna men utredningen var ett en och en halv timme långt digitalt möte med en socionomkonsult som frågade om vår kritik mot kommunen. Vi fick aldrig höra något om det handlade om Colins mående eller vår roll som familjehem, tvärtom sa socionomkonsulten att det inte fanns någon oro över att Colin inte hade det bra hos oss, säger Daniel.

Det är tre saker som Vallentunaparet tror kommunen reagerat på: IVO-anmälan från BVC, deras ihärdiga önskan om specialistvård och kritik mot handläggningen.

Polisen hämtade Colin

Den 9 september var det dags för ett nytt möte – där förkunnas det att Colin ska omplaceras till ett nytt familjehem.

– Vi lyckades pausa det beslutet eftersom Socialtjänsten brutit mot delegationsordningen när de fattade beslutet om att omplacera Colin. Helt plötsligt svängde socialtjänsten och det visade sig att det inte fanns ett beslut om att omplacera Colin, säger Daniel.

Däremot togs ett beslut om ett akut omhändertagande och fredagen den 18 september kör ett flertal bilar in på parets tomt. Polisen knackar på – de är där för att hämta Colin.

– Vi hann sätta oss ner på huk framför honom och sa ”mamma och pappa älskar dig. Nu ska du få lära dig cykla”. Inom loppet av fem minuter var han borta, berättar Susanne.

Stämmer kommunen

Paret polisanmälde kommunen för tjänstefel men den lades ned. I fyra år har de arbetat med en civilrättslig stämning mot kommunen, som nu lämnats in.

– Vi vill inte göra det här egentligen. Jag hade hellre bakat surdegsbröd eller sytt lappteknik, men det här får inte hända ett barn till. Vem ska annars stå upp för barnen om inte vi? Säger Susanne.

– Det här är vårt sätt att få fram sanningen. Socialtjänstens kommentar till ärenden som påminner om vårt brukar vara att de aldrig skulle omplacera ett barn om det inte fanns grund för det. Vårt fall fick en hel del publicitet i media. Det gjorde att vi fick kontakt med andra familjehem som hade uppdrag åt Österåkers kommun och precis som vi drabbats på liknande vis. Utöver att Colin är den stora förloraren har även hans föräldrar behandlats mycket illa av Österåkers socialnämnd. Det finns ingen vinnare, bara förlorare. tillägger Daniel.

I maj blir det en muntlig förhandling i Attunda tingsrätt mellan paret och Österåkers kommun. Kommunen försökte få till en mellandom, en sorts förlikning, vilket paret inte gick med på.

– Det här är första gången ett familjehem stämmer en kommun. Vi hoppas på ett prejudikat. Vi jobbar för att få bort den godtyckliga myndighetsutövningen, säger Daniel.

Susanne och Daniel är uppgivna över hela hanteringen av Colin och deras roll som familjehem, men framför allt över den skada som socialtjänsten och socialnämnden i Österåkers kommun har orsakat Colin.

– Allt är så sorgligt, varför sa de inte bara ja till specialistvård? Tänk om vi bara kunde ha fått en handläggare som godkände den vården Colin behövde och den handledning av psykolog som vi efterfrågade. Socialtjänsten kan aldrig ha fel. Det gick prestige i vårt fall och socialtjänsten var beredda att offra Colin i stället för att erkänna att de gjort fel.

Kommunen svarar

Sanna Kjellin Anderson är tillförordnad socialdirektör i Österåkers kommun.

– Vi har många fantastiska familjehem och vi uppskattar deras viktiga arbete. Däremot kommenterar vi inte enskilda ärenden eller enskilda familjehem, skriver hon i ett mejl till Kanalen.