Kulturministern om nya jobbet

Av Uffe Lindeborg

Parisa Liljestrand (M) kom som treårig flicka till Vallentuna från Iran och hon kunde inte ett ord svenska. Sedan påbörjades en resa med utbildning till lärare och arbete som rektor på en skola i Vaxholm, till att ta över som kommunstyrelsens ordförande i Vallentuna för sju år sedan, och nu utsedd till Kulturminister i Ulf Kristerssons regering.

Många blev förvånade när Statsminister Ulf Kristersson i förra veckan avslöjade att Sveriges nya Kulturminister heter Parisa Liljestrand och kommer från Vallentuna.

– Inledningsvis blev väl jag lika förvånad som alla andra, säger Parisa Liljestrand (M). Men sedan har jag ju landat i det någonstans under de här fem dagarna jag har haft på mig. Det här känns helt naturligt med den bakgrunden jag har, både i min yrkesroll som lärare i grund och botten, men också så som kulturen har format mig. Jag vet hur kulturen kan forma ett liv.

Parisa Liljestrand är såpass rotad i hemorten Vallentuna att när det var dags att lista medier för intervju så önskade hon att den tidningen som skulle få den första exklusiva intervjun blev hennes lokala tidning. Därför träffade vi henne på kulturdepartementet i söndags.

– Jag har fått en del blommor och gratulationskort hem, och igår fick jag ett från min gamla förskola. Där det faktiskt jobbar kvar en person som också hade mig när jag var liten. Det var ett otroligt fint meddelande om att "nu är cirkeln sluten på något sätt, fint att vi fick ge dig ingångarna".

– Jag känner att allt det där som formade mig, allt det som jag fick som gåvor, är en styrka att ha nu. Att kunna få möjligheten att jobba med frågor som berör, som skärningspunkter mellan yttrandefrihet och demokrati, fria medier och vikten av att kunna säga vad man tycker.

”Hellre underskattad än överskattad”
Givetvis är det en omställning och djärvt att gå från en ohotad position som kommunstyrelsens ordförande i Vallentuna till att bli Kulturminister. En position det ställs krav på från många håll. Hennes trovärdighet ifrågasätts i morgonsoffor och förståsigpåare tycker att det är jobbigt att de inte har koll på Parisa. Därför har hon varit ett eftertraktat intervjuobjekt sedan regeringen tillkännagavs.

– Jag är nog hellre underskattad än överskattad, och sedan tänker jag att jag inte kan stå för vad andra människor skriver, det får ju stå för dem naturligtvis. Jag har respekt för att man inte känner mig i stora delar av Sverige. Och jag är ganska säker på att när man får en chans att lära känna mig så kommer man nog att märka vilken typ av Kulturminister jag vill vara.

Kulturministern ser kultur som något väldigt personligt. På frågan om finkultur kontra folklig kultur pekar hon på att det är upp till betraktaren själv.




– Jag tycker att det är det som gör kultur intressant, att det till del ligger i betraktarens öga. Jag tycker att det är viktigt att jobba med värden som kvalitet och demokrati, men sedan finns det alltid en aspekt inom kulturen som handlar om just betraktaren och vad verket betyder för dig.

Parisa menar vidare att kulturen har en betydligt viktigare roll i samhället än att vara underhållning. Att kulturen är en hörnpelare i samhället som är viktig för demokratin.

– Viktigt för att få oss att förstå varandra, förstå samhället och kulturen bidrar till att ena. Kulturen är en viktig nyckel till integration, bildning och demokrati. Jag menar, se när Aftonbladet startade på något sätt som en reaktion på en samhällsstruktur, och när staten då försökte kuva det så startade man Aftonbladet två, och sedan Aftonbladet tre. På något sätt tänker jag att det var vägledande i hur viktig kulturen är och vilken roll den har spelat för demokratiutformningen.

Politik – ett lagarbete
Efter sju år som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande så ska du plötsligt lämna ifrån dig allt och fortsätta med ett annat liv?

– Överlämningen är redan påbörjad. Jag tror att det skulle vara naivt att ha en sådan position som jag har förmånen att ha, och inte tänka succession. I så fall gör man både sig själv, sina partikamrater och hela kommunen en otjänst. Så det är klart att jag har haft en idé och tanke om succession och att vi inom partiet har pratat om det.

Så vad händer nu i Vallentuna?

– Det är ett väldigt välsmort maskineri och man ska inte glömma att i Moderaterna i Vallentuna och i alliansen, där är det laget som gäller. Så även om jag har haft äran att stå främst så har det varit ett lagarbete.

Den 14:e november har kommunfullmäktige möte och då kommer det att ske ett val av en person som blir kommunstyrelsens ordförande i Vallentuna.

– Då kommer allt att landa så som det var tänkt från start, säger Parisa.

Börjar pendla till jobbet
Parisa har ju haft ganska nära till jobbet, eller kontoret, de senaste åren. Men nu ska hon alltså börja pendla till jobbet.

– Ja, precis, så är det och det är klart att det ställer andra krav. Men det ger också helt andra möjligheter. Det här är en fantastisk möjlighet och så här några dagar in så har jag landat i att det känns självklart.

Pendlingen till jobbet i stan är en sak men Parisa berör också hemkommunens betydelse för henne.

– Vallentuna är ju mitt hem. Jag kom till Vallentuna som treåring. Den platsen har ju givit mig allt. Tryggheten, kontexten, förståelse för vem jag är i förhållande till andra och det kommer ju att finnas kvar, så att, Vallentuna i mitt hjärta.

Slutade att prata
Hur gammal var du när du kunde tala svenska flytande?
– Jag hade en sådär konstig resa, jag var tyst ganska länge. Jag slutade prata. Mamma drog iväg mig till olika logopeder och läkare för att kolla upp om någonting hade hänt. Men sedan började jag prata och då hade jag matat in så mycket av språket att jag kunde hantera det. Jag pratade inte flytande då, men jag kunde hantera det. Det var nog inte så kul för mina föräldrar när jag blev helt tyst i ett halvår.

Parisa har märkt av att Vallentunaborna reagerat på att hon blivit minister. I lördags åkte hon till Vallentuna centrum för att handla lördagsgodis tillsammans med barnen och hon blev stoppad av flera personer som gratulerade och som berättade att de hade blivit stolta över hennes utnämning till minister.

– Vallentuna har och fortsätter att ha en enorm betydelse för mig. Och det känns ju så fint då att dels få sätta Vallentuna på kartan, men också på något sätt plocka med mig allt det jag fått i Vallentuna. Där jag har fått möjligheten att ta del av grundvärderingar som demokrati, frihetlighet, vikten av det fria ordet, allt sådant som under min skolgång och inom politiken varit grundläggande värden. Nu får jag möjligheten att jobba med dessa grundvärden utifrån en ny roll.

Så kopplar Parisa av
Avslutningsvis berättar Parisa att familjen och husdjuren är väldigt viktiga för henne när hon ska koppla av. Hur stora de viktiga politiska frågorna än kan tyckas vara så är det inte alls säkert att man som nytillträdd minister ens styr över fjärrkontrollen hemma i vardagsrummet på fritiden. Yngsta dottern blev förvånad när hon såg mamma på TV i förra veckan. Men en kort stund senare ville hon se barnprogram på TV:n istället.

– Det fantastiska med barn är att de tvingar en att vara här och nu. Det finns liksom ingenting annat.

– Sedan återkommer jag till böckerna. De är en tillflykt naturligtvis. Jag läser ofta flera böcker på samma gång. Jag har svårt att läsa en bok i taget. Då ska det vara något riktigt gastkramande som man inte kan lägga ifrån sig. Just nu håller jag bland annat på och läser Katarina Barrlings bok "Saknad". Sedan gillar jag litteratur som väcker en känsla i mig. Jag är egentligen en grubblare.

Uffe Lindeborg
uffe@vallentunanya.se