Nya socialchefen vill sätta invånaren främst

Av Anneli Leijel

Ganimete Kalludra, 47, känd som Ganni, är Vallentunas nya socialchef och en person som brinner för att hjälpa andra – en drivkraft som började redan när hon som 11-åring kom till Sverige som flykting. Hon hjäpte då till som tolk för andra flyktingar.

– Det var aldrig jobbigt. Jag tyckte det var skönt när människor fick hjälp och sedan tackade mig, berättar Ganimete Kalludra.

Hon har haft olika chefspositioner i snart 15 år. De senaste tre och ett halvt åren har Ganimete Kalludra varit avdelningschef för utföraravdelningen på Vallentuna kommun. Närmast innan hon kom till Vallentuna var hon på vårdbolaget Tiohundra i Norrtälje och innan dess avdelningschef på Kommunalförbundet sjukvård och omsorg i Norrtälje, KSON.

– Min dröm var att får jobba i ett sammanhang där allt finns under samma tak, förutsättningarna är annorlunda när man sitter i samma ledningsgrupp, det blir verkligen kunden i fokus. Därför blev jag så glad när jag kom till Vallentuna där utförare och beställande myndighet sitter i samma ledningsgrupp, berättar hon.

Mer is i magen nu

När den tidigare socialchefen slutade i våras och Ganni fick frågan om hon ville bli tillförordnad socialchef tackade hon ja direkt. Hon trivdes med uppdraget och sökte tjänsten.

– Jag är jätteglad att jag fick tjänsten, men jag hade nog inte sökt om jag inte varit i denna ledningsgrupp och i denna kontext. Jag har aldrig tidigare varit i en organisation där kommunledning, medarbetare och politik sätter invånaren främst, hela tiden har fokus på Vallentunaborna som är dem vi jobbar för. Det är ett drömjobb, säger Ganni med eftertryck.

På fritiden läser hon mycket, både romaner och facklitteratur, främst om ledarskap. Men även om ledarskapslitteraturen är bra, är det särskilt en mentor som hon hade när hon var ny som ledare som hon inspirerats av.

– Han sa att den bästa chefen är den som kommer till jobbet och har en tom brevlåda på morgonen. Jag sa emot och tyckte att den chefen är i så fall en lat chef. Först senare förstod jag vad han menade. En chef ska inte behöva jobba dag och natt. Ju mer man delegerar som chef, desto mer växer medarbetarna och får ökat ansvar.

En egenskap som Ganni säger att hon behövt utveckla som chef är att ha is i magen.

– Jag brinner för kvalitet, att alla invånare ska känna sig trygga, då kan jag reagera om något inte funkar. Tidigare, så fort något hände var jag på det, men jag har lärt mig att andas och först ta in olika perspektiv, att lyssna på alla och sedan fatta beslut. Som socialchef behöver man lyssna väldigt, väldigt mycket.

Relationsmänniska

Som socialchef ställs man också hela tiden inför nya utmaningar. En utmaning som Vallentuna står för, liksom hela Stockholmsregionen, är att andelen äldre över 80 år, kommer att öka med 40-50 procent fram till 2030.

– Vi står inför stora utmaningar när den äldre befolkningen ökar. I november klubbar kommunen igenom en ny äldreplan som sträcker sig tio år framåt. Kompetensförsörjningen, att det finns tillräckligt med personal i äldreomsorgen, är den stora utmaningen. Därför jobbar vi också med välfärdsteknik som på olika sätt kan underlätta både för personalen och de äldre, berättar Ganni.

Familjens betydelse

Även om hon brinner för sitt jobb och får energi när medarbetarna tillsammans gjort något bra, så tankar hon också energi vid sidan av jobbet.

– Jag får energi från båda mina barn, min dotter Aurora som är 22 och min son Adrian, 25. Sedan har jag en fantastisk man och pappa till våra barn, Bekim. Jag är en relationsmänniska som fylls av energi av människor. Jag kan gå ut och prata en timme med grannen. Men jag tycker också om att vara ute och promenera i naturen i Norrtälje där vi bor.

Behärskar alla balkanspråk

Viljan att hjälpa människor är stark hos Ganni. Som 11-åring kom hon med sin familj från Kosovo i före detta Jugoslavien. De första tre månaderna bodde de i en hytt på ett kryssningsfartyg, tillsammans med många andra flyktingar, innan de fick flytta till en flyktingförläggning i Reslöv.

– Jag lärde mig svenska på tre månader och eftersom jag pratar alla balkanspråk gjorde det att jag snabbt fick agera tolk. Jag minns att jag en gång som tolk åkte ambulans med en kvinna som skulle föda barn.

Ganni blev snabbt ”den vuxna i hemmet”, eftersom hon kunde svenska och kunde tolka. Under tiden på flyktingförläggningen i Reslöv fick hon tolka 4-5 gånger per dag.

– Först hände det också att de väckte mig mitt i natten för att tolka, men sedan sa pappa ifrån. Jag tyckte aldrig det var jobbigt att tolka, utan det var skönt när människor fick hjälp och sedan tackade mig.

När Ganni som 19-åring lämnade familjen i Skåne och flyttade till kärleken Bekim i Norrtälje sa hennes pappa: ”Nu blir vi vuxna, jag och din mamma.”