Therese jobbar som insatsledare för Missing People

Av Daniel Bergholm

Vallentunabon Therese Gustafsson är hundförare och insatsledare i region Stockholm för Missing People. Tillsammans med sin schäfer Yva har hon ett brinnande engagemang för att hitta saknade personer.

Styrkan finner hon i att hjälpa anhöriga att få hem sina nära och kära - oavsett tillstånd.

2018 fick Therese Gustafsson tipset från en kollega att söka sig till den ideella organisationen Missing People. Sagt och gjort, på kort tid utbildade hon sig till patrulledare och blev först ansvarig för skallgångarna vid sökinsatser efter försvunna personer.

– Skälet var för mig ganska självklart - alla förtjänar att bli hittade, även om det kan ta allt ifrån en dag till två år, säger hon och fortsätter.

– Man får också så mycket tillbaka från anhöriga och de uppskattar att få reda på vad som hänt. Även om det är ett tråkigt avslut så är det ett avslut.

Stort ansvar

Efter det har hon blivit insatsledare för region Stockholm, som täcker området Nynäshamn – Uppsala. I sin roll är hon en del av den innersta kärnan som planerar deras insatser. Men först måste ärendena verifieras för att det inte ska finnas några hinder att genomföra en efterlysning.

– Vi kollar alltid om det finns en anmälan om försvunnen person och kan inte göra något innan dess. Det gäller att veta att den vi letar efter inte är i vårdnadstvister, har skyddad identitet med mera. Där har vi ett stort ansvar, säger Therese Gustafsson.

Sedan 2020 är hon hundförare tillsammans med sin schäfer Yva.

– Hon har varit med sedan ett och ett halvt år tillbaka. Vi söker i skogar och runt sjöar, men inte i stadsmiljö. Den stora fördelen att arbeta med Yva är att hon gör allt för en boll, säger hon och kollar mot Yva som precis hittat en tuggleksak.

Yvas uppgift är att markera allt som avviker i skogen – bilnycklar, SIM-kort eller kläder. Träningen har främst skett vid Therese bostad i Gällsta i Vallentuna.

Det hela började så simpelt som att lägga mobiltelefonen på marken, där Yva skulle markera varje gång hon satte nosen mot telefonen i utbyte mot godis.

– Då det till slut var svårt att gå en vanlig skogspromenad, har hon nu alltid en väst på sig när vi gör en sökinsats. Åker den på är det allvar.

– När Yva väl fått upp ett spår, då är det bara att hålla i kopplet och hänga på - du får andas sen, säger Therese och skrattar till.

MARKERINGSTRÄNING. Therese påbörjade träningen med hennes schäfer Yva genom att hon skulle markera varje gång ett föremål hittades. Foto: Roffe Andersson

Svårt att stanna

När radarparet är ute på en sökinsats täcker de ofta stora områden tillsammans med en kartläsare. Insatserna kan pågå under många timmar, både dagar och nätter.

– Ibland är det svårt att stanna, för man tänker att personen kanske är runt hörnet. Jag tänker alltid att det hade kunnat vara en anhörig till mig, och där brukar jag hitta kraften att fortsätta, säger hon.

Therese berättar att hon kan lägga upp till 20 timmar i veckan av sin fritid på att jobba med de ärenden som veckovis kommer in.

Trots att det i medierna ofta skrivs om när personer hittats livlösa, påpekar hon att det är betydligt vanligare att de hittar folk vid liv som kan komma hem igen.

Hur bearbetar ni när det inte slutar lyckligt?

– Vid tragiska avslut pratar vi alltid med krisstödjare från Röda Korset och pratar mycket med varandra. Vissa ärenden sätter sig mer än andra och det är inte alltid det lättaste.

Hon minns framför allt en manifestation i Stockholm, där hon träffade en mamma till en avliden pojke.

– Mamman kom fram och bara kastade oss om halsen som ett tack för att vi letade. Hennes son hade varit försvunnen och tyvärr slutade det inte bra, men hon ville visa sin uppskattning, säger Therese Gustafsson.

Under sina år inom Missing people finns det några saker Therese gärna vill uppmuntra allmänheten att tänka på:

– Det sker ofta att någon söker ett husdjur eller människa på sociala medier. Dela aldrig en privat efterlysning, för man vet aldrig vilken intention den som ligger bakom efterlysningen har. Det kan gälla att någon är ute efter hundens ägare, vilket kan få stor spridning, och plötsligt är någons identitet röjd.

– Vänta alltid in efterlysningen från Missing People eller Polisen.

– Om något avviker, gör en anmälan. Många säger: ”vänta 48 timmar”. Det är 48 förlorade timmar.