Från gården i Markim till dansgolvet

Av Jesper Almèn

Linda Blumenthal överlevde cancer som barn men har gått nästan 30 år med svår trötthet och dolda biverkningar. Efter en total krasch har hon hittat verktygen för att må bättre och nu vill hon hjälpa fler att hitta glädjen, bland annat i dansen.

– Vården kunde inte möta mitt mörker. Det stämde inte med mitt sätt, att jag alltid var glad, pigg och sprudlande. Jag har haft massor av terapeuter genom åren, men ingen som hjälpte mig, säger Linda Blumenthal.

Som 15-åring diagnostiserades hon med akut lymfatisk leukemi. Efter två års tuff behandling friskförklarades hon av läkarna och ansågs inte ha några biverkningar.

Men det stämde inte med Lindas verklighet. Hon led av överväldigande trötthet och kronisk ryggvärk, och med det kom ångest och depression.

– Det var som om jag hade en dold sida. Utåt sett var jag glad och positiv. Ingen runt mig kände till den smärta och det mörker som jag bar på insidan, säger hon.

Uppvuxen i en funkisfamilj

Linda är uppvuxen på en gård i Markim i norra Vallentuna tillsammans med mamma och tre syskon varav ett med multipla funktionsnedsättningar.

Att växa upp i en funkisfamilj präglade tidigt hennes sätt och roll i livet.

– Barn som har funkissyskon lär sig tidigt att ta ansvar, hjälpa till och att inte ta plats själv. Det kan vara både bra och dåligt. Man blir duktig på att fixa och trösta andra men dålig på att ta hand om och lyssna på sig själv, säger Linda.

En klassisk ”duktig flicka”

Livet rullade på i ett intensivt tempo, trots trötthet och smärta. Linda blev tidigt mamma till två söner, Hon gjorde karriär på jobbet, skötte hemmet och engagerade sig i det lokala föreningslivet. År 2014 var Linda med och startade föreningen Vallentuna Dans där hon var starkt drivande som dess ordförande i fem år. Då, 2019, kom den totala kraschen. Kroppen sade ifrån helt, hon gick in i väggen och blev sjukskriven.

Maxa Livet

Men det var också under sjukskrivningen som vändpunkten kom. Linda kom i kontakt med Barncancerfondens vuxennätverk Maxa Livet. Där mötte hon andra före detta patienter med liknande dolda problem.

– Jag fick reda på att jag hade en hjärnskada som jag fått av cancerbehandlingen. Det kallas seneffekter – sena biverkningar hos barncancerpatienter som sjukvården tidigare inte haft kunskap om förut, då det inte fanns barncanceröverlevare på samma sätt förrän nu på senare år, säger Linda.

Tillbaka till dansen

Under sjukskrivningen hittade Linda även tillbaka till dansen – fast i en ny form.

– Under pandemin gick det inte att ha pardanser, det var då jag hittade linedance. Där dansar man själv men ändå ihop med andra. Jag drog i gång en kurs på försök och det funkade!

Lärt sig säga nej

Idag har Linda lagt om sina prioriteringar. Återhämtningen står i centrum; hon vilar mycket varje dag och har lärt sig att säga nej till saker hon vet att hon inte orkar. Hon har startat ett eget företag där hon leder linedance-kurser. Hon har även funderingar på andra typer av kurser och inspirationsdagar, där hon kan dela med sig av sina egna erfarenheter och ge ett perspektiv på samtiden.

– Ingen har egentligen det där perfekta Instagramlivet. I verkligheten har vi det alla lite stökigt bakom kulisserna. Framför allt har jag insett att man inte ska vara rädd för att prata. Man är aldrig ensam, det finns andra som varit med om liknande saker, det kan man få reda på om man bara själv vågar öppna sig.