REPORTAGE 2026-09-24 KL. 09:29

Miniatyrhästar ger en paus i vardagen

Av Victoria Rubinsson

Frösundabon Ingrid Edgardh hittade själv lugnet hos hästarna. Nu vill hon hjälpa andra att göra detsamma. Med naturen, samtal och en flock miniatyrhästar bygger hon upp den verksamhet hon själv drömt om i flera år.

– Folk kommer ut för att få andrum i vardagen, plats i livet, säger Ingrid.

Miniatyrhästar ger en paus i vardagen
MINIHÄSTAR. Ingrid Edgardh är präst i grunden men nu utvecklar hon sin egen verksamhet med hästunderstödda insatser i form av miniatyrhästar. Foto: Victoria Rubinsson

Bakom huset på gården i Torsholma breder hagarna ut sig mot åkrar och skog. I en av hagarna går miniatyrhästarna som fått en central roll i Ingrids verksamhet.

– Här nere står mitt lilla gäng, säger Ingrid och tittar ut över hagen.

Hit är tanken att människor ska kunna komma för att få ett andrum från vardagen. Det kan handla om samtal, promenader i skogen, vila och att pyssla om minihästarna. I grupp eller själv. Idén om verksamheten som Ingrid kallar Torsholmas gröna rum växte fram ur hennes eget hästintresse och flytten till gården.

– Det har krypit fram. Jag hade märkt lite med min bakgrund under svåra år och tider att jag sökt mig till det som växer och till hästen, det hjälpte mig igenom. Det finns ett pågående liv runt omkring som fortsätter även när vi drabbas av kriser och katastrofer i livet, berättar Ingrid.

På den tiden red hon på ridskola. Stunden på hästryggen blev ett tillfälle då allt annat var tvunget att vänta.

INTRESSE. Det finns många som är nyfikna på Ingrids verksamhet och med sin bakgrund som präst försöker hon intressera kyrkan för minihästarna. Foto: Victoria Rubinsson

– Den stunden i veckan var den stunden jag var tvungen att släppa allting och bara koncentrera mig på mig själv och hästen.

Retreats och skogsbad

Så småningom kom hon i kontakt med en kvinna i Skåne som arbetade med hästars påverkan på människor och började utbilda sig inom hästunderstödda insatser. I dag är hon certifierad inom området.

LUGNT. I en dunge i en av minihästarnas hage har Ingrid ställt bänkar med utsikt över åkrar och skog. Här sker en del av verksamheten där det finns utrymme för samtal men även tystnad. Foto: Victoria Rubinsson

– Jag tror jag är enda prästen som gått utbildningen, säger Ingrid. Totalt är det ett 30-tal personer i Sverige som är certifierade.

För att fortsätta utveckla verksamheten har hon gått ner till deltid som präst i Vallentuna och börjat samarbeta med bland annat en skogsbadsguide för att kunna hålla retreats tillsammans.

– Under det här året har jag hittat lite det jag sökt. Vi experimenterar oss framåt och jag försöker knyta kontakter med människor som vill använda verksamheten och samarbeta.

Center för insatser

Men hennes mål är större än så.

STÖTTNING. På gårdens baksida står ett gäng miniatyrhästar som Ingrid använder i verksamheten. Att pyssla med djuren eller ta promenader tillsammans är bra träning menar Ingrid. Foto: Victoria Rubinsson

– Mitt långsiktiga mål är att det här kan få vara ett centrum för natur och hästunderstödd verksamhet i norra Stockholm och att jag kan bygga samarbeten med kompetenta människor som delar samma vision så jag kan gå i pension och finnas med som en motor. Men att göra det till en plats där man kan jobba vidare.

Hon märker stor skillnad på människor när de varit ute hos henne. Framför allt i bemötandet av hästarna.

– Det är lite fascinerande och härligt. Vi blir så påverkade av miljön här och jag ser ju att människor, när de går ner i varv, blir bemötta på ett helt annat sätt av hästarna. Det är så spännande, säger Ingrid och utvecklar:

– Jag har varit sjukhuspräst och flygplatspräst och det är väldigt mycket de här mötena. Speciella situationer i livet där man kan behöva någon som lyssnar, pratar eller håller tyst. Där tror jag på den här påverkan av att vara ute i naturen.

RETREATS. Nyligen hade Ingrid ett retreat på gården med bland annat yoga, skogsbad och lunch ute i skogen för deltagarna. Foto: Victoria Rubinsson

Processen har tagit några år men det har inte gjort något. För Ingrid har det varit viktigt att verksamheten fått växa fram.

– Jag tror stenhårt på att det här är något vi behöver.