”Hade inte varit möjligt utan kulturskolan”

Av Loke Johansson

Det som började som lekfullt musikskapande på Kulturskolan i Vallentuna har vuxit till artistprojektet Bonander. Inför albumsläppet den 13 februari möter vi Ellinor där allt startade – hemma i Vallentuna.

– Jag hoppas kunna ge lite jävlar anamma i en mörk värld, säger hon.

Albumet ”And then we stood there” kretsar kring känslan av lamslagenhet, att stå maktlös inför problem som är större än en själv. Musiken är experimentell, dramatisk och utmanande, och Ellinor menar att uppväxten i Vallentuna har spelat en avgörande roll för hennes uttryck.

– Allt började här i Vallentuna. Framför allt på Kulturskolan, i Röda skolan. Jag gick musikal, fiol och teater, och min pappa jobbade med jazz. Jag bodde i princip på kulturskolan, säger hon och fortsätter:

– Under mina år här fick jag influenser för så många olika genrer, allt var tillåtet. Jag tror att mitt sound i dag är en blandning av alla de där stilarna. Jag gillar överraskningar i låtar och när man blir förvånad. Små detaljer som sticker ut och håller lyssnaren på tårna.

Med en vokalstil som för tankarna till Björk och Kate Bush kombinerar Bonander direkta texter med berättelsedriven, experimentell pop. Debutalbumet Things We Don’t Talk About släpptes 2021 och hyllades av musikmedier som Rolling Stone och Gaffa. Uppföljande EP:n ”the thread” kretsade kring kropp, trauma och självbild.

– Just nu känns det jättebra inför släppet. Samtidigt vet jag att det alltid kommer en tomhet efteråt. När albumet väl är ute är det lätt att tänka: jaha, det var det, liksom.

AKTUELL. Ellinor gör musik under artistnamnet Bonander, som också är hennes efternamn. Foto: Pressbild/Siri Wallentén

Tolkar 100-årig dikt

En av låtarna på det nya albumet, Edith, tar avstamp i Edith Södergrans dikt Dagen svalnar. Kvinnor som gått sin egen väg är en tydlig inspirationskälla.

– Edith Södergran är verkligen en sådan person. Jag fastnade direkt för Dagen svalnar, särskilt sklutklämmen:

”Du sökte en kvinna och fann en själ. Du är besviken.”

– Att hon skrev det för över hundra år sedan fick mig att tänka: wow. Det här är något annat. Det inspirerade mig till låten Edith.

Vad hoppas du att lyssnarna ska känna när de hör albumet?

– Jag är glad så länge man känner något. Om jag väcker känslor är det en seger. Vilka känslor det blir kan jag inte styra, men temat handlar om maktlöshet och den där lamslagna känslan inför världsläget just nu.

– Med det hoppas jag ändå kunna ge lyssnaren lite jävlar anamma, fyller hon i.

Målet framåt är att fortsätta skapa musik på sina egna villkor. Vid sidan av artistlivet arbetar Ellinor med evenemang och scenkonst.

– Jag gör för konstig musik för att tjäna pengar på den, skrattar hon. Det är skönt att inte behöva känna att musiken måste bli kommersiell. Tack vare att jag har ett annat jobb kan jag fortsätta göra exakt den musik jag vill.

ALBUM. Omslaget till hennes kommande album. Foto: Pressbild

Hyllar hemorten

När hon nu kollar i backspegeln blir hon nostalgisk av att tänka på uppväxten i Kulturskolan. Hon menar att den var viktig, för att inte säga avgörande.

– Det är värme, väldigt mycket värme när jag tänker tillbaka. Det var där jag hittade glädjen i musiken och träffade många av mina vänner. Jag fattade nog inte då hur viktigt det forumet var, men det gör jag verkligen nu.

– Än i dag kan jag känna mig som det där kulturskolebarnet precis innan jag ska upp på scen. Samma nervositet, samma pirr – exakt som när jag stod på scen i Vallentunas kulturskola, avlsutar hon.

Albumet ”And then we stood there” släpps 13 februari.