Marina och Ella i Ormsta har fått dille på iller

Av Victoria Rubinsson

De sover 18 timmar om dygnet, är mästare på att busa och snor gärna strumpor. I Ormsta bor Marina Lodén och dottern Ella med de ovanliga husdjuren Zoey och Illinga.

– Ju mer man vänjer sig vid dem, vågar hantera dem och lär sig deras beteenden desto snabbare går det att bonda med de, säger Marina.

Utöver familjens tre hundar finns ett något ovanligare husdjur i familjens vardagsrum.

– Här inne bor de på dagarna. De är väldigt speciellt att ha iller, de är lite som en blandning av hund och katt och de är väldigt sällskapliga när man väl hittar dem, säger Marina och letar efter två sovande illrar.

Sova gör illrarna en hel del, hela 18 timmar om dygnet och när familjen kommer hem från skola och jobb på eftermiddagarna är de med och vill gärna leka och gosa. Som valpar lär man de att göra sina behov likt en katt på låda och får de möjlighet testar de gärna att nafsa, speciellt på tår om man har strumpor på.

– Vissa kan bitas mer än andra så det gäller att även bitträna och säga ”nej du får inte”. Vi har en som alltid kommer att vara en sån som testar, säger Marina.

GOSA. Efter lite lek och spring i hjulet gosar gärna Zoey en stund. Foto: Victoria Rubinsson

OVANLIGT. När Ella skulle berätta för sina vänner om hennes ovanliga husdjur var det flera som inte visste vad en iller var för något. Foto: Victoria Rubinsson

Fastnade för illrar

Men hur de kommer sig att det blev en iller från början var att Marinas man inte var så sugen på en till hund.

– Han ville retas lite och sa att han ville ha en iller men då sa jag ”köp en iller då, varsågod”. Sen fastnade vi för illrar och jag köpte nummer två. Den var han inte beredd på, säger hon skämtsamt.

Vad säger kompisarna?

– Första gången när jag sa det så frågade de ”vad är en iller för något?”. Då berättade jag och sa att det är som en hårig orm med armar, säger dottern Ella glatt.

– Det är många som tror att de ska vara i bur lite mer som gnagare. Att de skulle bita sönder sladdar och liknande men det gör de inte. De älskar däremot att gräva så det är väl blomkrukor som har gått åt, säger Marina.

VETERINÄR. Kunskapen om illrar är ganska liten och om de blir sjuka är det få veterinärer som kan ta emot de. Därför har Ella planer på att bli veterinär när hon blir stor med fokus på smådjur. Foto: Victoria Rubinsson

Trötta krabater

Förutom alla spratt djuren kan spela på ägarna som omöjliga gömställen, borttrollade strumpor och smarta sätt att rymma ut till resten av huset är den läskigaste när illrarna sover väldigt djupt.

– Det jag tyckte var obehagligast i början. De kan göra något som heter dödsova. De blir helt ledlösa. Man kan plocka upp dem och allt bara hänger även tungan men då sover de bara väldigt tungt, säger Marina som nu vant sig vid djurens trötta sida.

På vardagsrumsgolvet springer de runt och leker med varandra, kryper genom rör och springer i ett stort hjul. En favorit är att få gräva i en liten barnpool med ris. Då skuttar de runt och gör ett speciellt ljud.

– De gör något som kallas för dookar när de är glada. Man hör när de är lyckliga. Det är som att de skrattar när de leker, säger Marina om ljudet.

– Det är det bästa ljudet, säger Ella.

Efter lite mer än tre år med illrar kan familjen numera inte se ett liv utan de små lekfulla djuren.

– Nej, vi har bokat in två killar till hösten, säger Marina.