Vallentunastjärnan lockade över 250 åkare

Av Jonny Andersson

Med dispens från förbundet välkomnade Vallentuna Konståkningsklubb hela 260 åkare till Vallentunastjärnan den gångna helgen.

Svensk konståkning har fått ett rejält uppsving genom sina Stjärntävlingar. I stället för traditionella domarpoäng får åkarna en medalj och en skriftlig bedömning av vad bedömningspanelen ansett om åket. Grundtanken är att StarComp, som bedömningssystemet heter, ska motverka utslagning i unga åldrar. Inom exempelvis barnfotboll har resultatrapportering tagits bort, StarComp är konståkningens modell.

– Det är fantastiskt att så många vill tävla, säger Helen Harvigsson som i söndags eftermiddag var tävlingsledare och delade ut medalj och åkarens ”resultatdiplom” bara någon minut efter att de klivit av isen.

Hon fortsätter:

– Vi skulle inte fått genomföra en så här stor tävling utan dispens. Och intresset är inte bara så här stort i Stockholmsregionen.

”Lite urholkat”

280 åkare var anmälda, några fick lämna återbud, men cirka 130 per dag åkte sina program.

NÖJD. Hennes åkare var självkritiska, men Cornelia Nilsson berömde dem. Foto: Roffe Andersson

Liksom Helen Harvigsson tycker VKK-tränaren Cornelia Nilsson att det finns problem med Stjärntävlingar. Cornelia coachade fem flickor som åkte i tävlingens näst sista klass runt 18:00 i söndags och anser att Stjärntävlingar tar bort nerven.

– Det blir lite urholkat som tävlingssport. Samtidigt som det är ett incitament för många att testa på att tävla. Och det är underbart att många vill tävla. säger hon.

När Cornelia var aktiv kunde det aldrig hända att tävlingsarrangörer fyllde hallen med 130 åkare två dagar i följd.

FULL KOLL. Stella Björndahl tilldelades fem stjärnor för timing till musiken. Foto: Roffe Andersson

Vad åkarna tycker fick Stella Björndahl, Amanda Wermlamark, Goda Makuskaite, Nellie Härdin och Ebba Edlund, ge svar på. Många under helgen var nybörjare som aldrig tävlat, så färska var inte nämnda VKK-flickorna.

De hade åkt fyra till tio tävlingar och hade tekniska detaljer de gärna ville få fler stjärnor i än tidigare.

FLYGSKÄR. Amanda Wermlamark fick till sitt axelhopp , var nöjd med sin sista piruette men ändå inte supernöjd. Foto: Roffe Andersson

Specifika detaljer

Stella, Amanda och Goda var som exempel angelägna att klara axelhoppet bättre än tidigare, Nellie kämpar med sin ögel och Ebba med piruetter.

Stella Björndahl slog väl egentligen huvudet på spiken när hon efter sitt program konstaterade:

– Jag är alltid självkritisk, det är så man fungerar.

KNÄCKT SKRIDSKO. På grund av en trasig skridsko kunde Goda Makuskaite inte landat sitt axelhopp stadigt. Foto: Roffe Andersson

"SAKNAR FART". Nellie Härdin menar att stjärnprotokollet ger vägvisning i vad hon behöver träna mer på. Foto: Roffe Andersson

Den här gången hade hon ingen anledning att vara missnöjd. Hennes stjärnprotokoll innehöll flera moment i vilka hon fått maximala fem stjärnor, fyra och tre stjärnor.

Nöjd tränare

Amanda var nöjd med sin axel och sista piruetten, däremot strålade varken Goda, Nellie eller Ebba.

– Det blir tydligt vad man behöver öva mer på, säger Nellie.

För Goda Makuskaite blev kvällen aningen dramatisk. Under hennes program noterade Cornelia Nilsson att ena skridskon inte gav stödet Goda behövde. Tillsammans kunde de efteråt konstatera att skridskons läder var knäckt. Utifrån den insikten behöver hon stärka den med tejp, önska sig nya, eller:

"HELT OKEJ". Ebba Edlund hade som mål att göra bättre piruetter, det funkade inte. Annars var hon nöjd. Foto: Roffe Andersson

– Jag får kanske sluta med konståkning, säger hon nedstämt.

Hur sammanfattar då Cornelia Nilsson adepternas kväll?

– Jag är nöjd. Jättenöjd.