Kommunen om kritiserade LSS-nedskärningarna

Kommunen om kritiserade LSS-nedskärningarna

ANHÖRIGAS AVLASTNING. Korttidshemmen är många anhörigas andrum i utmaningen med att få livspusslet att gå ihop.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Förra veckan berättade Vallentuna Nya om Irina Johansson som valt att lämna det kommunala funktionshinderrådet.

Detta sedan hon flera gånger försökt ta upp frågan om hur stöd till barn med funktionshinder kan förbättras, men inte fått något gehör.
–Irina har missuppfattat rådets funktion. Kommunstyrelsen skickar frågor till oss som vi ska behandla och diskutera med handikapporganisationerna, säger Bengt-Åke Grip, M, ordförande i funktionshinderrådet och representant för kommunstyrelsen.

Rådet består av 14 ledamöter. Hälften politiker, representanter för kommunens nämnder, och hälften är representanter för olika organisationer som arbetar för personer med funktionsnedsättning. Till exempel epilepsiföreningen, som Irina Johansson har representerat.
– Vi ska vara ett rådgivande organ plus svara på remisser och motioner från kommunfullmäktige. Till exempel ska vi svara på om tillgänglighetsanpassingen i Kvarnbadet är tillräckligt bra. Men vi driver inte egna frågor. Då är det socialnämnden man ska vända sig till, säger Beng-Åke Grip.

Irina Johansson är mamma till 18-årige William som har en utvecklingsstörning, svårbehandlad epilepsi och atypisk autism. Tidigare hade kommunen beviljat sonen sju dygn per månad på korttidsboende, men i november förra året beslöt kommunen att ändra detta till endast två dygn per månad. Och det är inte bara Irina och hennes familj, utan flera familjer, som drabbats av att kommunen dragit ner på beviljade dygn på korttidsvistelse.

Irina har lyft frågor som skolskjuts, taxi och avlastning för anhöriga. Och det står på kommunens hemsida att funktionshinderrådet inte bara ska vara ett remissorgan utan både kan verka opinionsbildande och ”har möjlighet att arbeta proaktivt med frågorna och ge förslag till anpassningar som ger personer med funktionsnedsättning en god livskvalitet”. Då borde ju frågan om till exempel ökad tid på korttidsboende kunnat tas upp?
–Frågan är viktig och vi hade tagit den på allvar om den kommit till oss på annat sätt än i lösa diskussioner på sammanträden. Irina hade kunnat komma med ett förslag eller en petition. Hon hade kunnat driva sin fråga med en tydlig text från epilepsiförbundet. Då hade vi tagit upp den som ett ärende och skickat det till kommunstyrelsen, säger Bengt-Åke Grip och tillägger:

Mer tydlig lagstiftning
– Irina är en sådan som kan vara med, engagera sig och driva frågor. Vi har problem med att få folk att vara med i rådet, medelåldern är över 60 år. Vi letar efter och vill ha engagerade personer.

David Gyllenstråle är socialchef i Vallentuna. Vallentuna Nya ringer upp och berättar om det beslut som drabbat William och hans familj.
Den här 18-åringen har mer behov nu än tidigare. Han kan inte äta själv längre till exempel, har svår epilepsi med kramper, även nattetid. Hur ska man förstå kommunens beslut att minska tiden på korttids?
– Vi har kompetenshöjt LSS-enheten och har en ny ledning. Tidigare skedde en icke rättssäker myndighetsutövning, vissa fick mer och andra mindre. Nu är det en mer rättvis genomsnittlig nivå.
Men alla har ju olika behov, vad menar du med rättvis genomsnittlig nivå?
–Ja, det är utifrån deras behov som det blivit en mer rättssäker myndighetsutövning. Vad du kunde få för insatser, omfattningen, berodde tidigare mer på vilken handläggare du hade än på lagstiftningen. LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är en rättighetslagstiftning, den är tydlig med vad personerna ska få.

David Gyllenstråle säger att han som chef inte kan gå in och kommentera enskilda fall, men att korttidshem, där man sover över, kan vara en del av insatserna och att det är viktigt att se hur hela stödet ser ut.

Hur är det med LSS-lagstiftningen generellt, har den stramats åt, så att det nu är svårare att få stöd?
–Jag har liten insyn i hur just det har påverkat oss. Det som påverkat oss är de förändringar enheten och ledningen gjort. Jag skulle säga att det påverkar oss mer.

Enligt vad jag har hört finns det familjer som överväger att flytta från kommunen, för att man inte får det stöd man anser sig ha rätt till. Hur känns det för dig som socialchef när man väljer att lämna kommunen, för att man inte får den hjälp man behöver?
– Om det skulle vara så, spelar ingen roll inom vilket område, inom LSS, barn och familj eller äldre, att vi gör en missbedömning så att vi inte ger insatsen som täcker behovet, då är det tråkigt, inte alls bra. Därför är det viktigt, när det händer, att vi lär oss av misstaget, för misstag sker.

Bällsta korttidsboende, där William varit under sju år, var stängt tidigare i år. Varför då?
–Under en månad i våras när coronan var som störst belastning för oss var det stängt. Vi var tvungna att tänka på smittspridningen och se över alla resurser vi hade för att förhindra personalbrist för den samhällskritiska verksamheten, och då stängdes korttidsboendet. Nu har det öppet som vanligt.

Irina, mamma till William, som nu endast har en helg på korttidsboendet i Bällsta per månad beviljad, berättar att det inte går att byta den helg de har fått sig tilldelad. Gabriella Morell, enhetschef för korttidshemmet förklarar vad det kan bero på:
–Vi har matchat ungdomarna som är här med varandra så gott det går. Det gör att det inte är så lätt att byta helg. Vi försöker tillmötesgå önskemål så långt det går, men ett byte påverkar flera. Det kan gå att byta, men ofta är det lättare att byta till ett vardagsdygn eftersom det kan vara fullt på helgen.

Dela artikeln här:

Anneli Leijel

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *