Nu ska det bli lättare att ordna våtmarker

Nu ska det bli lättare att ordna våtmarker

KOLL PÅ VATTEN. Frida Hellberg som är vattensamordnare på Vallentuna kommun.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Markvattningsföretag har en viktig roll för jordbruket men gör att det är svårt att komma överens om miljöåtgärder. Nu har kommunen fått bidrag för att reda ut nya våtmarkers konsekvenser.

För hundra år sedan dikades mycket mark ut för att ge plats åt jordbruk.
– I början av 1900-talet hade det varit kraftig befolkningstillväxt och det var problem att få fram mat. Då tänkte man ”vi dikar”, i stället för att ha helt olönsamma våtmarker. Man dikade både skog och åker, säger Vallentunas vattensamordnare Frida Hellblom.

Det var statligt subventionerade dikningar under flera decennier. Det bildades markvattningsföretag, även kallat dikesföretag, som bestod av alla berörda markägare. Enligt Hushållningssällskapet finns 57 000 sådana företag i landet.
– De fick statliga lån och det gjordes över hela landet. Det innebar att man avvattnade på landskapsnivå. När marken började gödslas i större omfattning var avvattningen en del av orsaken till att Östersjön blev övergödd, säger Frida Hellblom.

Krångligt med markägare
Dikena behövde vara djupa eftersom dräneringsrören från åkermarken behövde lutning ner till diket. Ibland sänktes sjöar; Vallentunasjön är sänkt en meter och även Lillsjön och Storsjön är sänkta.

I dag är det nästan omvänt, det finns statliga bidrag för att återskapa vattenhållande miljöer i landskapet eftersom vi vet att de är viktiga för djur och natur.
– Man har lagt i backen. Trots det är det viktigt att avvattningen fungerar för jordbruket, vår livsmedelsförsörjning hänger på att det här fungerar. Men ibland används inte marken för jordbruk längre och då kan man återskapa våtmark, säger Frida Hellblom.

Det är i dagsläget ganska krångligt att återskapa våtmark när många markägare är inblandade.
– Ta till exempel markvattenföretaget Åkerströmmen. Det är ett fyra mil långt åkerdike med 168 delägare, från början bönder men sedan har en del av markanvändningen ändrats. Om någon av delägarna ansöker om att anlägga en våtmark är det jättesvårt för 168 delägare att komma överens.

En stor del i det är att det är dåligt med underlag på hur våtmarker påverkar omgivande verksamheter. För att ta fram bättre underlag har kommunen fått en miljon kronor i bidrag.
– Vad är det som gör att avvattningen fungerar? Det ska vi ta reda på nu, och få bättre kunskap om åsystemet. Vi vill att man utan farhåga kan gå fram med åtgärder och känna att man är trygg med påverkan de kan ge, säger Frida Hellblom.

Slutrapporten ska komma år 2023.
– Det är viktigt att inte gå händelserna i förväg. Lantbrukarna är med rätta väldigt oroliga att de inte ska kunna avvattna i tillräcklig omfattning med minskad skörd som konsekvens och då kan de förlora stora pengar. Det är ofta gårdar som har ärvts i många generationer.

Ett dike kan låta som en enkel anläggning som redan barn i sandlådan kan fixa.
– Men kopplat till optimerad odling är det en hel vetenskap, säger Frida Hellblom.

Vattenfrågor i jordbruket
När en nationell livsmedelsstrategi skulle inrättas insåg Jordbruksverket att vattenfrågorna inom jordbruket är stora. I dag finns ett kompetenscentrum för hållbar vattenhantering på verket.

Odlingsteknik och avvattning har ökat avkastningen på åkrarna. På 1850-talet gav en hektar 0,7 ton spannmål, i dag är avkastningen tio gånger så stor.

Dela artikeln här:

Hege Hellström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *