37 år ung drabbades Erik av stroke

Av Anneli Leijel

Erik Kullander var serieentreprenören som älskade att jobba. Han startade bolag, hade jobbet som hobby och reste mycket. Men en tia-attack och en stroke för fem år sedan förändrade allt.

– Idag undviker jag att ta fysiska risker. Jag vet hur pass nära döden jag varit vid flera tillfällen, säger Erik.

För fem år sedan förändrades livet radikalt för Erik Kullander. Han bodde i Stockholms innerstad med sin fru Elin och deras två barn, då sju och fem år gamla. Erik älskade att jobba, att resa och att träna. Han hade nära till kontoret och snörade ofta på sig joggingskorna och sprang till och från jobbet.

– Jag var serie-entreprenör. Jag njöt av 100 timmars arbetsvecka. Det var min största hobby att jobba som entreprenör med olika företag. Jag har aldrig varit intresserad av sport eller att lyssna på musik, utan att skapa bolag och köpa in mig i en del har varit min sak, det och att resa, berättar Erik Kullander när vi ses på Vallentuna bibliotek.

Började med en tia-attack

I flera år jobbade han bland annat på Bahnhof som affärsområdeschef och försäljningschef. Han fungerade också som rådgivare till andra som startat flera bolag.

– Det började med att jag fick en tia-attack, en mindre stroke. Vi hade barnvakt, jag och Elin skulle gå på teater den dagen. Jag var uppe på övervåningen och skulle först jobba några timmar. När jag skulle öppna några filer som var lösenordsskyddade kom jag inte ihåg lösenordet. Jag tyckte det var konstigt och försökte med en annan fil. Det gick inte heller. Sedan märkte jag att det rann tårar och att jag dreglade.

Fem tidigare infarkter

Han tog sig ner för trappan till vardagsrummet där Elin var. När hon får se honom är han förlamad på vänster sida och kan inte prata. Han försöker, men det kommer inga ord. Efter 10-15 minuter är det över. När han googlar får han snabbt upp att han har haft alla symtom för en tia-attack och då ska man ringa 112.

– Men eftersom de flesta som får en tia är 80 plus, så ringer jag 1177 istället, berättar Erik, som hann tänka att han var alldeles för ung för att få en tia.

Sjuksköterskan på 1177 fattar dock snabbt beslutet att skicka en ambulans.

Tre minuter senare är den där och sedan åker den i ilfart med blåljusen på till Sankt Görans sjukhus.

Vårdades i Spanien

På sjukhuset blir han grundligt undersökt och inlagd på en neurologisk avdelning. Magnetröntgen visar ärrbildningar på hjärnan och att han haft fem tysta hjärninfarkter tidigare.

– Jag får berättat för mig att vältränade personer sällan märker av tysta infarkter, berättar Erik, som har ett förflutet som elit-idrottare.

– Jag var simmare när jag var yngre. Jag bodde i USA en tid och hade som mest 39 timmar schemalagd träningstid i veckan. Efter att jag som 19-åring blivit erbjuden proffskontrakt så bestämde jag mig för att sluta.

På Sankt Göran konstateras också att Erik, som äter nyttigt, dricker lite alkohol, motionerar mycket och inte har någon strokedrabbad i släkten, har ett medfött hjärtfel. Det har medfört låg syresättning i blodet och det är det som orsakat tia-attacken.

– Läkarna förklarar att det är som om jag levt livet på ständig höghöjdsträning.

Hjärtat behöver opereras, men då det inte bedöms som akut bestäms tiden för operation till efter nyår. Erik får blodförtunnande och uppmanas att jobba och träna lite mindre.

– Efter det flög hela familj-en ner till vårt hus på Gran Canaria, som vi då ägde, för att vara där och ta det lugnt över jul och nyår,berättar Erik.

Men så den 7 januari drabbas han av en stroke.

– Hade jag inte varit så vältränad så hade jag inte överlevt.

Den här gången dröjer det 40 minuter innan ambulansen kommer. Det är en omfattande stroke med tre blodproppar i hjärnan och hjärnblödning. Erik vårdas på sjukhus i Spanien. Sedan ska han flygas till Sverige. Men det är januari 2020 och pandemin har precis brutit ut. Det gör att det tar lite tid innan han flygs hem.

Närminnet fungerade inte

Hemma i Sverige får han både ligga inne på Sankt Göran, och skickas hem på permission. Hjärtat opereras också.

En dag i februari får han träffa samma läkare som träffade honom efter tia-attacken några månader tidigare. Han ser kraftiga försämringar och säger att Erik måste bli inlagd direkt. Eftersom han är så pass dålig att han inte kan hävda sin rätt.

– Det är svårt att se digniteten av skadorna efter en stroke på högintelligenta människor, som jag fått höra att jag är, säger Erik.

Han blir kvar på Sant Göran till slutet av sommaren 2020. Då får han komma till Danderyds sjukhus hjärnskaderehabilitering som dagpatient. Här vårdas han tillsammans med företagsledare, professorer, läkare och poliser, som också drabbats av skador i hjärnan på olika sätt. I juni 2021 avslutas rehabiliteringen.

– I början fungerade inte närminnet, jag hade svårt att prata, kunde inte läsa och hade ingen tidsuppfattning. Det kunde ha gått fem timmar eller fyra minuter, berättar Erik.

Undviker puckelpist

Idag lever han ett annorlunda liv. Han har mindre ork, blir hjärntrött, och behöver ta flera mediciner. För två år sedan flyttade familjen från lägenheten i innerstan tillvilla i Vallentuna.

– Eftersom den medicinska uppfattningen var att jag aldrig skulle komma tillbaka till arbetslivet så var det mindre viktigt att bo nära kontoret, säger Erik.

Hur känns det nu, när du tänker på livet du levde tidigare?

– Jag känner inte känslor på samma sätt som tidigare. Jag saknar det livet, absolut och kan känna en längtan, men får acceptera att det livet inte finns. Skadorna i hjärnan har gjort att jag är som en väldigt frisk 80-åring. Jag har kognitiva nedsättningar som vi alla får senare i livet. Men jag tänker att många pensionärer tycker att livet är fantastiskt, trots att de inte jobbar, och jag resonerar likadant, säger Erik och tillägger:

– Sannolikheten att jag blir 80 är relativt låg. Men det görs hela tiden medicinska framsteg.

Familjen reser fortfarande mycket, men tänker alltid på att inte ha långt till ett sjukhus. Och vissa saker får han förmodligen acceptera att han inte kan göra igen, som att ägna sig åt bergsklättring. Men han har åkt slalom igen, även om han numera undviker puckelpisten.

Tränar mycket

Sedan 2016 är Erik också ansiktsblind. Det betyder att han inte känner igen några ansikten efter den tiden. De undersökningar som gjorts visar att han hade några tysta hjärninfarkter redan 2016 och själv minns Erik särskilt ett tillfälle det året.

– En dag på jobbet kände jag inte igen någon av kollegorna. Jag gick vilse på kontoret, hittade inte till toaletten och när jag åkte hem hittade jag inte perrongen där jag skulle kliva av. Jag trodde att jag var utbränd, jag hade ingen tanke på att det kunde vara något annat. Så jag sade upp mig och vi flyttade till Spanien några år. Barnen gick i svensk förskola, min fru jobbade på distans och jag köpte bolag där.

Sedan stroken har han gjort några försök att börja jobba, men hittills har det inte gått.

– Senaste gången sa min husläkare att det är nästan som att jag utsätter mig för tortyr. Jag blir extremt trött och kan glömma saker.

Han tränar kondition och styrka flera gånger i veckan och umgås med fru och barn när de kommer hem från skola och jobb. Ibland träffar han någon vän, men de flesta bor i stan, därför lade han härom veckan ut en text i två lokala Facebook-grupper om att han söker en vän för ”dagtidshäng och samtal”.

– Det gav några svar och det är några som jag kommer att träffa, berättar Erik.

”Olycklig omständighet”

Han skriver att han ”uppskattar samtal som går på djupet, där man kan prata om allt från investeringar och resor till de stora frågorna i livet.” Och eftersom han numera har svårt att följa ett samtal med flera personer, passar det bäst att ses en och en.

– Existentiella frågor har blivit oerhört viktiga för mig och jag är mer intresserad av global politik idag. Mänskligheten på 500 års sikt är mycket viktigare än en mandatperiod.

Tänker du någon gång, varför skulle just jag drabbas av stroke?

– Nej, men jag tänker att det är en olycklig omständighet att just jag drabbades. Jag har en bra livskvalitet och jag är positiv till livet. Hellre jag än någon av mina familjemedlemmar, säger Erik Kullander.

Fakta
Erik Kullander, 42 år
Aktuell: Serie-enetreprenör och strokeöverlevare.
Familj: Frun Elin och två barn, en 12-årig son och en10-årig dotter, samt hunden Zorro, en cavapoo.”När vi skaffade honom dresserades han att vara ledhund till mig och kunde dra mig hemåt om det behövdes.”
Livet då: Bodde i innerstan. Jobbade 100 timmar i veckan, sprang till och från jobbet. ”Jag njöt av att jobba, det var min hobby”.
Livet nu: Bor i Vallentuna sedan två år. Tränar nästan varje dag, umgås med fru och barn. Söker vänner att umgås med på dagarna.