Brandmannen Lars blev Carinas räddande ängel

Av Victoria Sid

För tre månader sedan var Carina Ljung, 67, på väg för att hämta sitt barnbarn på förskolan när allt plötsligt svartnade. Hjärtat hade slutat slå och hon föll ihop i en busskur i Vallentuna. Tack vare ett snabbt ingripande från Bällstabon Lars Madsen överlevde Carina utan bestående men.

– Är det du som väntar på Mathias Ljung? Det är jag som är Carina. Hon som dog, säger Carina, när hon introducerar sig innan intervjun.

Det är kallt i Vallentuna när Carina och hennes son Mathias möts upp vid busstorget i Vallentuna. När hjälten Lars Madsen ansluter blir det kramkalas. I slutet av oktober skulle Carina Ljung hämta sitt barnbarn på förskolan i Vallentuna. Hon klev på danderydsbussen men när hon närmade sig Bällstaberg började hon känna sig febrig. Hon ringde sin sons fru men efter ordet hjälp blir det tyst från Carinas sida av luren.

– Jag är inte den typiska människan som får hjärtinfarkt. Jag hade bara otur tror de, säger Carina.

INGRIPA. Att ingripa som privatperson var för Lars Madsen en helt annan sak än när han gör det i yrket. Att få se en person som haft hjärtstopp stå med löparkläder beskriver han som få förunnat. Foto: Roffe Andersson

Lars som är brandman till yrket var på väg till Vallentuna centrum för att handla mat. När han åkte förbi buss-kuren såg han Carina på marken och en man som stod intill med sin telefon.

– Jag fick känslan av att något inte stämmer. Jag svängde runt och ställde mig i bussfickan på andra sidan och hoppade över staketet. Mannen pratade med SOS och försökte säkerställa om det fanns några livstecken. Av erfarenhet kunde jag med synintryck säga att, säger Lars och letar efter orden.

– Hon verkar död, fyller Carina i.

– Det låter så grovt att säga men det var så. Hon hade en helt kal och död blick. Sen fanns det andra tecken som gjorde att jag tänkte det här är inte bra, säger Lars.

KUNSKAPER. Efter hjärtstoppet har både Carina och en av sönerna sett till att uppdatera sina HLR-kunskaper. "Man vågar inte riktigt ta i eller förstår inte allvaret riktigt men nu förstår jag", säger Carina. Foto: Roffe Andersson

Räddningsinsats

Han påbörjade hjärt- och lungräddning och hörde sirenerna i periferin. Även en helikopter kom till platsen och landade mitt i rondellen intill.

– Bussen måste ha åkt ganska fort. Hade den stått kvar hade inte du sett mig och då hade inte jag fått den här snabba hjälpen, säger Carina.

I två dygn var Carina nedsövd och en halv vecka senare var hon hemma igen. Första månaden förstod hon inte riktigt vad hon hade varit med om men runt jul hade tankarna kommit i kapp.

– Tänk om jag hade dött? När det var jul då tänkte jag, de hade nog haft begravningen nu. Då kände jag att det var jobbigt, säger Carina.

TRE MÅNADER. Efter tre månader satt Carina på samma buss och skulle hämta barnbarnet på förskolan igen. "Vilken revansch", säger sonen Mathias. Foto: Roffe Andersson

Kärt återseende

Samma vecka som olyckan skrev sonen Mathias ett meddelande på Facebook för att hitta alla som hjälpt till att rädda hans mamma. Mannen som ringde 112 hittades aldrig men Lars lyckades han få tag i. För tre veckor sedan träffade Carina Lars med hela sin familj.

– Jag tänkte på det hela kvällen sen, säger Lars om återseendet.

– Vi var så lyckliga, nu kommer han! Som att det var vår jultomte. Våran hjälte, säger Carina.

Med ett snabbt ingripande från allmänheten är Carina i dag helt återställd och kan fortsätta vara lika aktiv som innan olyckan. Genom åren har hon varit på Hawaii och gjort triathlonloppet Ironman och för två år sedan var hon en av 139 åkare som körde Vasaloppet på träskidor. Men nu har hon siktet på en ny utmaning.

– Mitt nästa mål är 200 meter fjäril. Så det blir om ett år. Det tar ett tag att lära sig. Man behöver nya mål i min ålder, jag är ju 67 år, säger Carina glatt.