De måste alltid vara beredda på larm

Av Daniel Bergholm

På brandstationen i Vallentuna leder enhetschefen Caroline Jansson arbetet sedan två och ett halvt år tillbaka. Att få arbetslivet att gå ihop mellan det förebyggande arbetet, övningar och utryckningslarm ser hon som sin viktigaste uppgift.

– Många som jobbar här beskriver det som sin andra familj. Brandmännen spenderar mycket tid på stationen och då är det viktigt att man kan känna sig som hemma och slappna av, säger hon.

Erfarenhet av chefsbefattningar har Caroline Jansson från sin tid i Försvarsmakten. En stor omställning har varit att gå från att bevaka det nationella till det lokala, men utöver det har arbetet att komma in i den nya rollen gått snabbt.

I hennes roll är en viktig del att samarbeta och samordna med kommun och polis genom Tryggare Vallentuna. På Vallentuna brandstation ansvarar hon bland annat över fyra operativa grupper och hon har fascinerats över inställningen som finns.




– Att vänta på att något ska hända och sedan snabbt kunna slå om till att nu är det skarpt läge. Och att efter det kunna gå tillbaka till att vara i beredskapsläge igen. Det finns en tjusning i det och blir man brandman är det något man trivs med, säger hon.

Varierat arbete
Varje år får brandstationen in mellan 350–400 larm. Från det att larmet går har personalen 90 sekunder på sig att vara utanför portarna med all utrustning som behövs. Vad det är för typ av larm kan skilja mycket och över ett brett spektrum. Bränder, trafikolyckor, drunkning, djurlivsräddning med hästar som fastnat, eller att någon råkat ut för hjärtstopp i hemmet.

– Oavsett vad så åker vi ut för att göra skillnad och att rädda liv. Då spelar det ingen roll vad det är för något, säger Caroline Jansson.

Vallentuna brandstation är en heltidsbrandstation som ingår i Storstockholms brandförsvar tillsammans med nio andra kommuner i Stockholms län. I det samarbetet är det inte ovanligt att kommungränserna ibland tänjs. Händer det något stort kan de i större utsträckning skicka hjälpen dit den behövs och koordinera räddningsinsatser mer effektivt.

– Varje larm är unikt och man vet inte hur det ser ut på platsen innan man kommit dit. Jag upplever att våra brandmän är fokuserade varje gång larmet kommer, det är då de agerar fullt ut i sin roll och känner syftet med arbetet, säger hon.

Högt i tak
Brandkårsyrket är varierat, och i det finns även tillfällen där allting ställs på sin spets och invånare i kommunen råkar riktigt illa. Olyckor där personer i Vallentuna avlidit i hemmet av bostadsbränder. För att klara av att hantera fall där utgången blivit riktigt illa, återkommer Caroline återigen till vikten av att ha ett öppet samtalsklimat på stationen.

– Det är en del av yrket, man är utbildad och i det finns en viss buffert. En viktig aspekt är att man inte är själv i det utan kan prata om situationen i bilen på väg dit och tillbaka. I en operativ grupp finns det många olika erfarenheter, då är det viktigt att klimatet är så pass öppet att man kan sträcka ut en hand mot sin kamrat.

Kontakten med invånarna
För att förhindra att det går så pass illa handlar arbetet på branstationen mycket om det förebyggande arbetet. Därför bjuder de in Vallentunabor i olika åldrar till samtal.

– Vi låter alla sex-åringar i kommunen komma hit och få information på en sex-årings nivå, vilket har varit väldigt uppskattat. Nu har vi även startat ett samarbete med Träffpunkten för att möta den äldre befolkningen och prata om hur man minimerar risken för olyckor, säger Caroline Jansson.

Att larm kommer in till stationen som sedermera inte visar sig vara ett skarpt läge är något hon som enhetschef måste hantera när det förekommer. Caroline minns specifikt ett antal incidenter med en skola för ett litet tag sedan.

– Vi tar det som ett riktigt larm tills vi blir överbevisade att det inte är det. Det var en period där det gick en del automatlarm på en skola och var lite stökigt. Till slut fick vi åka dit och informerade om detta, vilket ledde till en förbättring.

Med den energikris som råder och som kommer fortsätta under vintern har Vallentuna brandstation påbörjat ett arbete att göra folk medvetna på de olika risker som uppstår när människor ändrar sina rutiner. Den största orsaken till brand i hemmet handlar om torrkokning på spis, men nu behöver de i större utsträckning ge råd kring hur man använder hushållsmaskiner på natten på ett säkert sätt, och vad man ska tänka på om man planerar att elda mer i kaminen.

– Mycket är rena olyckor, men en del hade kunnat förebyggas. Olyckstyperna som kommer in till oss är ofta årstidsstyrda.

Just samarbetet med Träffpunkten ser hon som en viktig utveckling för brandstationens möjligheter att förebygga att de mest tragiska olyckorna uppstår. Äldre är den åldersgrupp där dödsbränder är vanligast på ett nationellt plan.

– Dels handlar det om en ökad risk att man glömmer något, dels blir förmågan att uppfatta brand svårare. Det vi behöver fortsätta jobba med är att få ut kunskap i hur en brand uppstår och vad man gör om det inträffar. Sedan trycker vi alltid på att folk ska ha tillgång till brandvarnare, minst en på varje våningsplan, pulversläckare på sex kilo och en brandfilt.

Ensam kvinna
Caroline är den enda kvinnan på brandstationen i Vallentuna, tillsammans med 32 män, och det är en av de delar som hela Storstockholms brandförsvar arbetar på att försöka utveckla.

– Det är en mansdominerad värld och det finns väldigt få kvinnor. Att utveckla den biten är en viktig fråga som berör hela vårt samhälle.

Vad är det som gör att kvinnor drar sig från brandmansyrket?

– Många tror att det är för läskigt eller tungt – att man måste vara supervältränad. Men vid rekrytering brukar vi säga: ”låt oss göra den bedömningen, välkommen.” Vi har krav, men kvinnor sätter upp hinder för sig själva och väljer att inte ens gå över tröskeln. Det är synd då en grupp behöver olika egenskaper för att vara stark.

Daniel Bergholm
daniel@vallentunanya.se