Fluortanten: En minnesvärd besökare i skolorna

Av Daniel Bergholm

Under 70 och 80-talet fanns det en besökare som med en resolut dörrknackning sände chockvågor genom klassrummet och återberättas bland annat som ett ”kollektivt trauma” för de som gick i skolan på den tiden. Den besökaren var ingen annan än ”flourtanten”.

En av fluortanterna som besökte skolorna i Vallentuna var Brita Spovin, men hon har en mer positiv syn på hur det var.

Den 1 september var det ”Fluortantens dag”. Att flourtanten, precis som kanelbullen, fått en egen dag i almanackan är kanske en tydlig markör på vilket avtryck det gjorde på eleverna som gick i skolan på 70- och 80-talet.

20 milliliter/en minut

Brita Spovin var fluortant på skolorna i Vallentuna mellan 1977-1990. Idag är hon 90 år gammal men bor fortfarande kvar i Vallentuna.

Än har hon minnen som förblivit levande, trots att det var mer än 30 år sedan som hon var runt till de olika skolorna inom kommunen.

– Tillsammans med mina två kollegor besökte vi samtliga klasser från årskurs 1-9 varje vecka och gick från klassrum till klassrum. Vi mätte upp 20 mililiter fluor i en kopp som vi gav till alla barnen på en bricka, som de sedan skulle gurgla i sin mun i en minut medan jag tog tid.

– Många tyckte nog att det var lite ”blä” och att det var jobbigt att sitta där och bubbla med fluoret. Jag minns när jag tog fram tidtagaruret, då kunde ungarna säga: ”Nu springer vi”, säger Brita Spovin och skrattar till.

Hon var anställd av tandhälsovården och hade ansvar för fluorsköljning samt att ge ut skolinformationen om tandhälsa. Fluortanternas främsta uppdrag var att förbättra tandhälsan i hela landet.

– Det var ett stort projekt och i vårt arbete var vi enbart ute på skolorna, vilket jag tyckte var väldigt roligt för jag uppskattade verkligen att få arbeta med barn, säger Brita Spovin.

Brita var ansvarig för bland annat skolorna i Kårsta, Brottby och Ekebyskolan.

Upplevde du att eleverna då tyckte att det var så hemskt när ni kom på besök?

– Det är lite av en efterkonstruktion. Våra besök blev en del av vardagen och hörde till. Jag har inget minne av att någon blev förbannad, även om det kunde hända att några hade intyg från föräldrarna att slippa och att några tyckte det var jobbigt.

Igenkänd

Förutom att hon vid några tillfällen under åren blev igenkänd av olika skolklasser med skrämda miner, minns hon specifikt ett ögonblick som fastnade efter att hon hade varit utomlands och var tvungen att ta det sista Roslagsbanetåget hem till Vallentuna. Detta hände några år efter att hon hade slutat som fluortant.

– Jag satt på det sista nattåget hem och när vi kom till Täby var jag ensam i vagnen när det kom på ett glatt gäng killar som nog hade rullat hatt. Plötsligt uppmärksammade en av dem mig, kände igen mig och sa: ”Käften grabbar, fluorkärringen sitter här”, och efter det blev det tyst, säger Brita Spovin med ett brett leende.

Trots att hon gick i pension i mitten på 90-talet har hennes engagemang för tandhälsa inte försvunnit. Innan hon passerat sin gamla arbetsplats, dåvarande Ekebyskolan, har hon ett sista budskap att skicka med.

–Trots att fluortanten gått i pension – fortsätt att beväpna er med tandborste och flour, tandtrollen anfaller! Än idag pratar man om att de som gick i skolan på 70- och 80-talet hade genomgående god tandhälsa, och det vill jag tro att vi bidrog till.

Daniel Bergholm

daniel@vallentunanya.se