Förr var långfredagen ”urbota tråkig”

Av Daniel Bergholm

Vallentunabon Gunnel Gille, 81, växte upp på 40 och 50-talet. På den tiden såg påsken helt annorlunda ut än vad den gör idag. Hon minns främst långfredagen som inte går att beskriva på något annat sätt än ”urbota tråkig”.

– Man skulle vara tyst och sitta hemma. Allt var stängt, ingen tv fanns och på radion spelades ingen musik, bara ett nyhetsprogram. Jag och min syster brukade bråka en hel del men inte ens det gjorde vi, säger hon.

Gunnel Gille växte upp i Johanneshov tillsammans med sin familj. Under uppväxten, främst åren 1949–1953, var påsken en viktig högtid. Hennes pappa jobbade som servitör på Grand Hotel och långfredagen var en av få dagar han var ledig, då även restaurangerna var stängda.

Traditionernas fel
För att underhålla sig under dagen fick man ägna sig åt lite udda aktiviteter. Läsa var ingenting Gunnel normalt sett gjorde, men hon fick ta till de medel som fanns tillgängliga för att få tiden att gå.

– Att läsa böcker var en utväg. Jag var också intresserad av att sticka så det lärde min mamma mig.

Bakgrunden till det tror Gunnel att hon fått klart för sig.

– Religionen hade inte en så stor del, däremot är jag är övertygad om att långfredagens tråkighet var på grund av traditioner, det var bara så det skulle vara, säger hon.

I övrigt var påsken livad. Skärtorsdagen var ledig och påsklovet liknande det som finns idag fullt med spel och lek - där Monopol var populärast. På påskafton var det en ordentlig festmåltid framdukad hemma.

– Det var sill och jansson. Speciellt minns jag hur viktigt det var med lammsteken, men då serverades den utan vitlök, usch! säger Gunnel Gille.

Inte bättre förr
Förändringen från den strikta synen skedde när Gunnel kom upp i tonåren och blev lite mer ”fri”, som hon beskriver det.

– När man blev äldre skulle man själv begripa bättre och inse vad som var tillåtet och inte. Då släpptes de strängaste reglerna, säger hon.

1966 flyttade Gunnel som nygift till Vallentuna. Då hade hon inte upplevt en modern påsk - fylld av påskkärringar, jakt på godisägg och måla påskägg. När hon fick sina egna barn blev allt detta ett givet inslag. Långfredagens tristess är idag endast ett jobbigt minne.

– Man tog med sig vissa traditioner. Just maten och att det ska vara en familjehögtid var väl det som var viktigt. Men mina barn har upplevt en helt annan påsk än jag själv, och det är definitivt bättre nu än det var då, säger hon med ett skratt.

Daniel Bergholm
daniel@vallentunanya.se