Hon gör semlor kakor och glassar av garn

Av Victoria Rubinsson

För sju år sedan fick Vallentunabon Isabelle Hassner, 32, en bild skickad till sig på virkade makaroner och köttbullar vilket inspirerade henne att börja virka. Nu virkar hon allt från semlor till singoallakakor och en och annan glass och frukt.

– Min katt får mycket sånt som jag inte tycker blev bra. Han har oändligt många fula singoalla som han leker med, säger Isabelle och skrattar.

Att lära sig nya saker är något Isabelle älskar. För bara några dagar sedan fick hon sitt examensbevis efter åtta och ett halvt års studier på universitetet till antropolog. Men när hon gick i gymnasiet var det inte en självklarhet att hon skulle plugga så länge.

– Jag hatade grundskolan och gymnasiet. Jag hade aldrig trott inte ens i trean på gymnasiet att jag skulle plugga i åtta år till. Det var helt främmande, säger Isabelle.

– Nu ska jag inte plugga mer, nu är jag klar, tillägger hon och skrattar.

Köttbullar och makaroner

Ungefär när hon började plugga började även intresset för virkningen av en slump.

KATTEN FELIX. Jordgubbarna är det minsta hon virkar på grund av kvävningsrisken och allt som hon inte blir helt nöjd med får hennes katt Felix leka med. Felix är även inspirationen till hennes Facebooksida "Katten hänger i garnet". Foto: Victoria Rubinsson

– Min lillasyster skickade en bild på vad jag trodde var makaroner och köttbullar och det visade sig vara virkat. Och då skulle jag också virka makaroner och köttbullar. Men sen har det aldrig blivit av, säger Isabelle.

Istället blev hennes första virkning en prinsesstårta. Främst har hennes systerson fått hennes alster men hon har även sålt en del till privatpersoner och fått en del roliga uppdrag. En gång gjorde hon en stor kanelbulle till Pressbyråns skyltfönster i Bromma, bakverk till Mimmis smått och gott som låg vid Bällstabergs Torg och rekvisitamat till Täby barnteater. Men hon ser virkningen helt som en hobby.

– Jag tjänar inte många kronor på det men det är heller inte riktigt därför jag gör det. Jag ser ett värde i att någon leker och har roligt.

OMLOPP. Garnpriserna har gått upp sedan Isabelle började virka och den lilla vinst hon gör på sina alster går till nytt garn och bättre virknålar. Foto: Victoria Rubinsson

EGNA MÖNSTER. Isabelle gör alla sina mönster själv och vissa har tagit över 100 timmar att få till helt perfekt. Singoallakakan ser inte mycket ut för världen men den har varit en av de svårare förklarar hon.Foto: Victoria Rubinsson

Hon är inte först med att virka just bakverk vill hon poängtera men alla mönstren är hennes egna vilket tagit en hel del tid. Bara hennes semla har tagit över 100 timmar att ta fram ett mönster till som hon är nöjd med. Hon brukar försöka få det mesta att se ut som i verkligheten.

– Det blir mycket brunt, bakverk är ju bruna, det är mjöl. Så jag försöker att hitta sånt som är lite roligare men det är svårt. Amerikanarna är lite tokigare men samtidigt tänker jag att vi har så mycket fina svenska bakverk som man har en relation till. Jag har ingen relation till glaserade munkar för det är inget jag ätit som barn. Man åt en torr bulle, Mariekex, Tom och Jerry-kex, säger hon skämtsamt.

Stort tålamod

Det sköna med virkningen är att det går att göra om eller repa upp som det heter. Och om bakning är kemi är virkning till stor del matte.

– Jag har aldrig varit duktig på matte och jag försöker hela tiden förklara för mig själv att det här är matte och algoritmer. Du räknar och gör matriser.

Men ibland blir det fel ändå. Isabelle som kommer från hästvärlden har inget problem med tålamodet utan beskriver själv att hon har en lång stubin. Men vissa saker behöver få ta tid och ibland behövs en paus för att komma vidare.

– Jag har en liten GB sandwich som jag håller på med just nu och på papper ska den bli perfekt men den blir inte det. Jag har en del saker som har legat länge som jag inte känner mig redo att ta tag i än, säger hon och nämner en glassbåt som legat ofärdig sedan 2021.

Har du själv något favoritbakverk?

– Rullrån, men det tar så himla lång tid att göra. Rimbobulle! Den är god, svarar Isabelle.