Hon kämpar för mobilfri barndom i Vallentuna

Av Loke Johansson

Tolvåriga Rebecka har – till skillnad från nästan alla sina klasskompisar – aldrig haft en egen smartphone. Nu har hennes mamma Disa Lundin startat en grupp där föräldrar i Vallentuna går ihop för en mobilfri barndom. Men hemma runt köksbordet går åsikterna isär.

– Varför har alla en telefon förutom jag? undrar dottern Rebecka.

Har du någon gång vaknat ur scrolldimman? Tummen går på autopilot, två timmar har försvunnit – och plötsligt slår tanken: Jag borde bara kasta luren och börja leva på riktigt.

Trebarnsmamman Disa Lundin vill nu råda bot på just denna känsla. Hon har startat en lokal grupp som är ett initiativ där föräldrar samlas för att stötta varandra i att säga nej till smartphones för sina barn.

– Det handlar inte om att ungarna ska sitta med griffeltavla eller snacka i morsekod. Vi är helt vanliga föräldrar som bara vill se en förändring i hur mobiler används, och i vilken ålder de används, säger Disa Lundin.

Gruppen hon dragit igång i Vallentuna bygger på en brittisk gräsrotsrörelse, ”Smartphone Free Childhood”, som spridit sig internationellt. Disa inspirerades av en liknande grupp i Täby och kände att Vallentuna behövde sin egen. Gruppen har träffats en gång, och den 15 juni ska de ses igen.

– Jag tror det finns många här i Vallentuna som har tankar om ungas mobilanvändning – men gruppen är lite sovande. Någon behövde väcka den, säger Disa.

ALTERNATIV. Istället för en smartphone har Rebecka fått en klocka hon kan kontakta familjen med. Foto: Roffe Andersson

Bättre fantasi

Dottern Rebecka går i fyran i en musikklass på Ytterbyskolan i Täby. Hon är en verbal och kreativ tolvåring som tycker om att bygga saker på tomten, cykla runt på gården och hänga i Täby Centrum med kompisar. Men på ett sätt sticker hon ut – till skillnad från sina vänner har hon aldrig haft en smartphone.

– Jag känner att jag har bättre fantasi, kreativitet och att fler hobbys än många av mina kompisar, säger Rebecka.

Men att inte ha en egen smartphone har också flera nackdelar, menar hon.

– I min klass har vi en WhatsApp grupp där det bestäms träffar som jag inte kan se för att jag inte kan ha WhatsApp. Då känner jag mig utanför i det sociala, säger hon.

Kan kännas ensamt

Istället har Rebecka tillgång till en knapptelefon och en smartklocka som man bara kan ringa och smsa från. Skärmreglerna är hårda, men på söndagar får hon spela mobilspelet Hayday i 30 minuter på mammas mobil. Men när klasskompisarna jämför mobilskal, chattar och skrollar i flöden – då kan det kännas tufft.

Rebecka säger att vissa är dåliga på att visa respekt mot de som inte har en egen smartphone. Och ibland kan de till och med vara elaka.

– Någon kan säga att jag borde kolla något i chatten, fast de vet att jag inte kan. Eller så säger de att de hade en likadan klocka som jag när de var tre år gamla.

Vad känner du då?

– Då blir jag ju ledsen såklart, samtidigt tänker jag att de inte riktigt förstår eller har varit i min situation.

Mamma Disa förstår nackdelarna, men känner sig säker på att nackdelarna för en 12-åring med smartphone väger tyngre än fördelarna. Rebecka håller delvis med, och säger att hennes mobilfria vardag leder till att hon slipper bråk.

– Jag slipper bråken i chattarna. Jag vet att det ibland är mycket svordomar, nätmobbning och taskig ton. Sånt slipper jag vara en del av, säger Rebecka.

Men det sociala trycket är starkt. Och just nu pågår en intensiv kampanj för att få skaffa Minecraft. Men det Rebecka tycker är jobbigast är att inte kunna hänga med på vad hennes vänner pratar om, och att inte ha tillgång till praktiska saker i mobilen.

– Att kunna chatta med kompisar, använda Bank-id och SL-appen, till exempel, säger hon.

Ser skillnad

Disa startade mobilförbudet hemma tidigt och hon har alltid varit skeptisk till att barn sitter med skärmar. När hennes äldsta barn var spädbarn kände hon instinktivt att hon inte ville att barnet skulle stirra på skärmar.

STARTGROPEN. Disa har precis startat upp den lokala WhatsApp-gruppen där föräldrar kan byta erfarenheter med varandra. Foto: Roffe Andersson

Skeva kroppsideal, grooming och psykisk ohälsa är också anledningar till att ser skeptiskt på det hela. Instagram, tiktok och Youtube är exempel på appar med så kallad ”infinite scroll-funktion”. Enkelt förklarat: korta underhållande klipp som genom en personligt anpassad algoritm underhåller dig får dig att fortsätta scrolla. Vissa kan fastna i timmar.

– Efter att vi tog bort skärmarna har barnen blivit lugnare, gladare och bättre på att underhålla sig själva, säger Disa.

Kunna kontakta barnen?

Argumentet att barn behöver en telefon för att kunna nås köper Disa – men menar att det finns andra sätt. Hon tycker att dagens kontrollbehov, med livekartor och ständig uppkoppling, har gått för långt.

– Jag tror att det är farligare att ge barn fri tillgång till sociala medier än att låta dem åka Roslagsbanan själva, säger hon.

Hon menar att många av de verkliga riskerna inte finns ute på gården eller i Täby Centrum – utan i telefonen. Samtidigt tycker Rebecka att det är orättvist när mamma och pappa är hårda med skärmreglerna – men själv kan fastna framför mobilen.

– De tjatar om att vi ska gå ut och leka. Sedan sitter de själva med telefonen hur länge som helst. Det är orättvist, tycker Rebecka.

KREATIV. På tiden som Rebecka sparar brukar hon gilla att måla. Foto: Roffe Andersson

Disa håller med. Hon försöker själv minska sin egen skärmtid.

– Det är inte lätt att vara förebild när man själv också är fast. Men jag gör det av omtanke.

Inget dömande

För Disa är det viktigt att inte skuldbelägga andra som ger sina barn en mobiltelefon. Hon vet att livet som förälder kan vara tufft och att det är lätt att ge sitt uttråkade barn en telefon i den stressiga vardagen.

– Det är ett privilegium att kunna erbjuda andra alternativ – vi bor i hus, har stor tomt, barnen kan ta sig till Täby. Har man inte de förutsättningarna är det klart att det blir svårare att stå emot, säger hon.

Man kanske är ensamstående, bor trångt eller har knapert med ekonomin och inte möjlighet att sätta barnen i olika sporter. Därför är hon tydlig med att den ny WhatsApp-gruppen är ett stöd, inte en domstol.

– Jag dömer ingen. Alla föräldrar gör så gott de kan. Vi är inte perfekta heller.

När tycker du är en lagom ålder att få sin första smartphone?

– Kanske vid 16. Jag har läst mycket om hjärnans utveckling, och förmågan att hantera impulser och bedöma risker är inte färdig förrän sent i tonåren. Men det är förstås individuellt.

Och visst är det lite ironiskt att gruppen för mobilfri barndom drivs – just det – på WhatsApp?

Disa skrattar.

– Ja, det är egentligen ganska motsägelsefullt. Och jag själv behöver också bli bättre, säger hon och avslutar:

– Det har inte varit en dans på rosor, det här. Men jag både hoppas och tror att det kommer vara värt det.

TEKNISK?

Foto: Roffe Andersson