Robotar ska minska skolfrånvaron

Av Victoria Rubinsson

Till Vallentuna kommun har nu fler skolrobotar köpts in och en skola som kommit långt med användandet av robotarna i undervisningen är Lovisedalsskolan. Framöver hoppas Jacqueline Humphries, biträdande rektor F-3 samt fritidshemmet, att fler elever kan bli erbjudna möjligheten.

– Det här går inte att göra utan ett tätt samarbete med föräldrar, säger hon.

På Lovisedalsskolan står en liten robot på bordet framför Jacqueline Humphries och specialläraren Cecilia Malmstedt. I över ett och ett halvt år har robotar funnits tillgängliga för elever som av olika anledningar inte tar sig till klassrummet.

– Frånvaro kan bero på så många olika saker. Som medicinska skäl eller andra orsaker som gör att de tycker att det är svårt att komma till skolan. Då blir det här en jättebra länk mellan skola och hem, säger Cecilia.

Roboten placeras på en skolbänk i klassrummet och eleven kan via en surfplatta hemifrån koppla upp sig. Via roboten kan eleven se läraren i surfplattan och styra roboten att visa känslor, räcka upp handen eller prata. Utöver klassrummet finns det även en ryggsäck som gör att eleven genom roboten kan hänga med ut på raster.

STOLTA. När olika framgångar gjorts med eleverna blir både Jacqueline och Cecilia stolta men arbetet måste hela tiden fortsätta. Till och med när elever kommit tillbaka till klassrummet är det viktigt att hela tiden följa upp och anpassa. Foto: Victoria Rubinsson

KÄNSLOR. Roboten placeras ut på en bänk i klassrummet där den har bra sikt mot läraren och tavlan. I klassrummet kan eleven via roboten räcka upp handen och signalera känslor. Eleven kan även välja om den vill prata. Foto: Victoria Rubinsson

– Eleverna i klassen har tyckt att det är jättekul och har verkligen accepterat det. De var verkligen nyfikna i början och ville ta med roboten, säger Jacqueline.

– Ja ut på raster och sånt där, tillägger Cecilia glatt. Det är verkligen fantastiskt.

Skolfrånvaron ökar

Robotarna utvecklades till en början för barn med leukemi för att de skulle kunna följa skolgången hemifrån men med hemmasittarproblematiken har roboten fått fler uppdrag. När kontakten hela tiden finns med skolmiljön blir hjälpmedlet länken till att komma tillbaka till klassrummet.

– I början är det bara viktigt att eleven kopplar på sig och lyssnar och ser sin lärare och att eleverna ser att kompisen är där. Sen kanske det blir i ett grupprum att sitta med kompisar och våga prata med de två närmsta vännerna som man känner och sen har vi satt som mål att eleven vågar räcka upp handen en gång, säger Jacqueline och tillägger:

– Från början är det ganska fritt och sedan blir det ganska styrt.

Arbetet med roboten hade inte fungerat utan ett tätt samarbete mellan vårdnadshavare och skolan där täta uppföljningar och tydliga mål funnits. När eleven börjat komma tillbaka till skolan är det viktigt att fortsätta arbetet med att exempelvis göra anpassningar där eleven får sitta i ett grupprum och roboten fortsatt är i klassrummet. Till en början har störst fokus varit på kärnämnen när eleven kopplat upp sig men när det fungerat har egna favoritämnen koppats på. Att skolan haft möjligheten att erbjuda robotar tycker både Jacqueline och Cecilia är fantastiskt.

VÄGEN TILLBAKA. Frånvaroproblematiken har eskalerat generellt och att kunna använda sig av skolrobotar har varit ett bra verktyg. Det viktigaste är att eleven inte tappar kontakten med skolan och klassrummet. Då blir vägen tillbaka svårare. Foto: Victoria Rubinsson

– Också för föräldrarna att känna att det finns hopp. Just när man väl är hemma kan det vara svårt att hålla kontakt med skolan och då blir det mest att det är föräldrar som tar kontakten men det är eleven som behöver se och höra. Så det här är jättepositivt. Vi skulle vilja ha fler, säger Jacqueline.

Framgångar

Lovisedalsskolan och Rosendalskolan har varit de första skolorna som haft robotar som hjälpmedel och då Lovisedalsskolan jobbat under en längre tid med en elev har de kunnat bygga upp ett arbetssätt och samlat erfarenheter. Framöver vill de även testa robotarna mer på högstadiet och dela med sig av lärdomar till andra skolor i kommunen.

– Det är ett arbete, ett pågående arbete hela tiden och man måste verkligen vara engagerad i hela processen för att det ska bli ett bra resultat. Det är mycket arbete som ligger bakom och det är klart att man blir jätteglad när man ser att det ger resultat, säger Cecilia.

– Föräldrar och vårdnadshavare har också uttryckt att det aldrig hade gått utan roboten när elever kommit tillbaka. Det viktigaste är nog att man aldrig stannar upp och tänker "vad skönt nu är eleven tillbaka utan man behöver fortsätta", säger Jacqueline.