Så har torpen i Vallentuna förändrats på 50 år

Av Anneli Leijel

Fotografen Bengt Rundqvist skildrar tidens gång i kulturlandskapet

1970 gav sig Bengt Rundqvist ut i Vallentunas kulturlandskap för att fota gamla torp. 50 år senare, 2020, åkte han tillbaka för att se vad som hänt. Stod torpen kvar, eller hade de fått ge vika för en modernare bebyggelse?

Nu visas bilderna från då och nu på lokalhistoriska avdelningen i Vallentuna Kulturhus.

Idén att ge sig ut och fota gamla torp i Vallentuna föddes utifrån ett allmänt naturintresse hos Bengt Rundqvist. Han är uppvuxen i nordöstra Ormsta och hans föräldrar hade en av Vallentunas större handelsträdgårdar.

Själv utbildade han sig till agronom och jobbade med miljöfrågor i alla år, berättar han. Numera är han pensionär.

– Redan 1970 tyckte jag det var påtagligt hur betesmarker och ängar växte igen, en utveckling som fortsatt. Jag såg hur landskapet höll på att försummas och då fick jag för mig att jag skulle dokumentera de gamla torpen, berättar Bengt Rundqvist.

Det blev en bildserie, som kommunen köpte in, med 17 torp som hört till gårdarna Lindholmen, Molnby, Veda och Lingsberg.




Gustavslund är borta
50 år senare, år 2020, bestämde han sig för att göra en uppföljning. Hur hade landskapet förändrats? Vilka torp hade försvunnit och på vilket sätt? Han gav sig ut i kulturlandskapet igen och fotograferade. Resultatet, tillsammans med bilderna från 1970, finns nu att se i Vallentuna Kulturhus fram till den 10 april.

Ett exempel är torpet Gustavslund som tillhörde Lingsbergs gård och fanns kvar 1970, det är nu helt borta och har ersatts av ett modernt bostadsområde.

Andra torp finns kvar, är upprustade och välskötta och används som fritidshus, medan ytterligare andra ersatts av modernare villor – och i en del fall har torpen förfallit helt.
– Det lilla som finns kvar av de gamla betesmarkerna och ängarna har stor betydelse inte bara för vår kulturhistoria, utan också för den biologiska mångfalden och för att det är trevligt att röra sig i kulturlandskapet för rekreation, säger Bengt Rundqvist.




På utställningen ”Några torp i Vallentuna 1970 och 2020” berättas också om torpets historia. Från slutet av 1700-talet var ett torp ett enkelt boningshus med en bit odlingsbar mark. De som bodde där fick bruka marken mot att de arbetade på den stora gården ett antal dagar i veckan. Det kallades för att torparen gjorde dagsverken. Systemet med dagsverken som betalningsform förbjöds 1943.

I dag förknippar de flesta ett torp med en liten pittoresk stuga på landet, som ofta används som sommarställe.

Anneli Leijel
anneli@vallentunanya.se