Sarah Lantz var fast i Tel Aviv när Hamas anföll Israel

Av Daniel Bergholm

Fick med sig strandväskan, passet och mobilen när hon försökte fly ut ur Israel efter den överraskande attacken.

Vallentunabon Sarah Lantz inledde en pilgrimsresa till Israel. Men det som skulle vara en andlig resa blev plötsligt en kamp för överlevnad, mitt i konflikten mellan Hamas och Israel.

Från ljudet av flyglarm till kaoset på Tel Avivs flygplats delar Sarah sina dramatiska upplevelser.

– Det gick från ett fridfullt lugn till fullskalig krigszon väldigt snabbt, säger hon.

Den 26 september startade Vallentunabon Sarah Lantz sin pilgrimsresa till Israel med att ta sig ner till Cypern för att där hoppa på segelbåten Elida. Båten hade rest hela vägen från Sverige med slutdestination Israel. För henne innebar det 20 timmar på öppet hav.

– Det var en otrolig upplevelse. Det var 25 grader varmt, kolsvart och fullmåne på öppet hav. Det var något jag aldrig varit med om tidigare.

Högtid

Väl framme i Israel tog hon sig, tillsammans med några medresenärer, till deras bostad - ett kloster i gamla stan i Jerusalem. Därefter fullföljde hon sin pilgrimsfärd med att besöka de heliga platserna.

– Under veckan var det också en högtid inom Judendomen. Det var en riktig partyvecka med mycket sång och dans som avslutades på fredagen, säger hon.

På fredagen tog Sarah beslutet att ta några dagar för sig själv i Tel Aviv. Hon bokade ett hotell vid strand-remsan innan hon några dagar senare skulle resa hem.

– Jag längtade efter en riktigt kall öl och pizza på kvällen. Lördagen var sabbatsdagen för högtiden och då tänkte jag vara lite för mig själv och sola på stranden.

Ignorerade flyglarmen

Men lördagen den 7 oktober förändrades allt.

– Jag vaknade jättetidigt, kvart över sex, och strax därefter hördes de första flyglarmen. Jag visste direkt vad det var då jag hört det tidigare. Jag hann tänka ”juste, det här är ju också Israel. Typiskt att de skickar raketer under sabbaten för att påminna om att allt inte är frid och fröjd”.

Sarah bodde i Jerusalem under 2009 och har besökt Israel flera gånger. Det var en anledning till att hon inte tog flyglarmen på så stort allvar. I stället tog hon sig ner till stranden för att försöka ta tillvara på det sista av semestern.

– Men när jag satt på stranden var det tomt. Samtidigt hörde jag jätteskarpa smällar, men som stoppades av bombskydden, säger hon och fortsätter.

– När raketljuden blev mer intensiva fick jag de första samtalen, runt 9-tiden, först av min mamma men även den svenska polisen. De sa samma sak ”du måste ta dig till flygplatsen omedelbart. Det här är ingen ”vanlig” beskjutning, du måste lämna nu”.

Bilder på döda kroppar

Sarah fick också bilder skickade till sig med människor som låg döda på gatorna från de sydligaste städerna.

– Då visste jag att det även gällde inne i landet, inte bara i luften, och förstod allvaret. Jag tog min handduk och sprang.

På väg till hotellet mötte hon många blickar. Hon berättar att ansiktsuttrycken visade något som hon aldrig sett förut. Chockade människor som förstod allvaret i situationen.

– Folk var rädda. Det är det enda sättet jag kan beskriva det på, säger Sarah.

Sarah fick rådet från hotellet att snabbt ta deras taxi till flygplatsen. Men i all hast lyckades hon endast få med sig strandpåsen, passet och mobiltelefonen.

– Allt gick väldigt fort. Det enda vi visste var att stora grupper tagit sig in i landet, men inte vart de befann sig, vilket skapade en enorm osäkerhet kring vart man kunde röra sig.

På vägen till flygplatsen lyckades hon köpa en biljett till Cypern för 8 500 kronor. Ett beslut som gjorde att hon kom in på flygplatsen, även om hon inte visste om det flyget skulle avgå.

– Jag kände sådan stress. Det var inte så att man kunde jämföra priser eller vänta till imorgon. Det var bara att ta första bästa.

KRIGSUPPLEVELSE. Sarah Lantz var på pilgrimsresa i Israel när kriget mellan Hamas och Israel bröt ut den 7 oktober. Det gick från ett fridfullt lugn till fullskalig krigszon väldigt snabbt, säger hon. Foto: Roffe Andersson

”Som en julfilm”

Vid den tiden går flygplatsen endast att beskriva som kaosartad och överfull.

– Många tog farväl av sina nära och kära - många tårfyllda farväl. Jag stod länge och tittade på den här tavlan med avgångar. Det var som en julfilm när det är dåligt väder - rött överallt - inställt, inställt, försenat, inställt.

Totalt spenderade Sarah 12 timmar på flygplatsen Ben Gurion i Tel Aviv. Under den tiden gick flera flyglarm då samtliga skulle ner i skyddsrummen. Det spreds även rykten om att Hamas klätt ut sig till israelisk militär.

– Det jag var mest rädd för hela tiden var att jag skulle möta Hamas.

Flyget till Cypern skulle avgå 18:00 men blev tre timmar försenat. Sarah minns att när de gick på planet gick ännu ett flyglarm.

– Då fick vi som hade spänt fast oss sitta kvar, medan övriga sprang ner i skyddsrummen. Det var helt surrealistiskt. Alla på flygplatsen försvann samtidigt som man hörde smällarna utanför.

– När flygvärdinnan innan avgång sa: ”nu ska vi gå igenom säkerheten”, tänkte jag att vi då skulle få veta vad vi gör om vi blir träffade. Men det var en helt vanlig säkerhetsgenomgång, vilket kändes ännu mer surrealistiskt.

Första delen av resan flög planet på bara några hundra meters höjd och Sarah kunde se hur det rök från husen på marken.

Kunde du slappna av någon gång?

– Nej, men det var många samtal med människor, vilket distraherade. Det gick inte heller att få fram någon fakta. Jag fick berättat för mig av en kvinna att när det är krig kommer ingen information ut, av säkerhetsskäl. Det visste de som är israeler och är tränade i krig, men inte jag som turist. Jag förstod ingenting.

Fick du någon kontakt med den svenska ambassaden eller Utrikesdepartementet?

– De gick inte att få tag i. Jag försökte ringa i 12 timmar utan att få ett enda svar. Idag, torsdag veckan efter, fick jag ett mejl att jag kunde höra av mig. Men jag har inte svarat än då jag är så förbannad. Det är de jag tänkte att man kunde få hjälp utav.

Väl på plats i Cypern kände hon lättnad. Hon hittade en ny flygbiljett till Frankfurt som avgick 03:30. Under tiden fick hon sova på sin strandsjal som hon fått med sig.

Hon minns specifikt ett ögonblick när hon hade landat i Frankfurt och skulle åka shuttlebuss in till flygplatsen.

– Bussen skulle då åka innan den sista kvinnan kom med. Då skrek jag: ”Stop, we don’t leave anyone behind”. Det kändes som att jag fortfarande var i krig, men i Frankfurt var det fred.

Lukten av Vallentuna

Sarah landade till slut i Sverige mitt på dagen söndagen den 8 oktober. Då hade hon varit på flykt i mer än ett dygn. När hon till slut kom till sitt hem på Klingsboda Gård i Vallentuna, kunde hon till slut andas ut.

– Då var det skönt att ha en hundvalp på tio veckor här hemma som jag kunde klappa. Jag hade hela tiden en bild i mitt huvud att jag skulle hem till gården, som blivit min trygga punkt sedan jag flyttade hit för några år sedan. Att det ska lukta stall och det ska lukta Vallentuna. Jag ville känna den känslan - trygghet.

Har du tagit hjälp efteråt för att bearbeta det här?

– Jag har fått hjälp av en militärpräst. Men jag har hållit mig borta från nyheterna och försökt stänga av allt. Att ändå jobba i kyrkan är kanske den bästa platsen att vara på efter en sådan upplevelse.