Raija, 90, dansade för världsfred

Av Victoria Rubinsson

När kriget i Ukraina var ett faktum kände Raija Kaeste, 90, att hon behövde göra något. Med bakgrund som dansare fanns en självklar idé.

– Jag tänkte ”vad kan jag göra?” Jag vill göra någonting. Jag är dansare, jag måste dansa för världsfred, säger hon på sin 90-årsdag.

I en samlingslokal vid Vallentuna IP har mat dukats upp och släkt och vänner samlats för att fira Raija som fyller 90 år dagen till ära. Hennes hörsel är sämre, synen och minnet har blivit dåligt men sinnet beskriver hon som gott.

– I telefonen hör jag ganska bra vilket är konstigt, säger hon och skrattar.

Men firandet blev inte ett vanligt 90-årsfirande utan under Raijas firande dansades det för världsfred. En idé hon fick när Ryssland invaderade Ukraina. Då fick hon hjälp av en vän att göra plakat med fågeln fenix och orden ”dansa för världsfred” på olika språk. Plakat som används vid dansen.

KARELEN. Raija, som själv upplevt krig, kan inte låta bli att tänka på hur hemska vapen som används i dag jämfört med när hon flydde från finska Karelen som barn. Foto: Victoria Rubinsson

PLAKAT. På plakaten som Raija fått hjälp att göra, finns fågeln fenix i gult och texten "Dansa för världsfred" på olika språk. Foto: Victoria Rubinsson

– Jag kände att jag måste göra något, säger hon och lyfter kriget i Ukraina och Gaza.

Flydde från Karelen

Raija är uppvuxen i finska Viborg i Karelen som hon fick fly ifrån som sexåring när ryska trupper anföll Finland. Hon var ett av de finska krigsbarnen som skickades till Sverige och vissa minnen från kriget har etsat sig fast hos henne. Som att hennes mamma aldrig tog henne och hennes bror till skyddsrummen utom en gång, då var läget kritiskt och bomberna föll på kullerstensgatan utanför. Hon kommer även ihåg hur hon en gång blev lämnad.

– Min pappa hade blivit sårad vid fronten och var i ett militärsjukhus så mamma och min bror, som inte gick i skolan, åkte dit och mamma sa till mig ”när det bombas, dra bara kudden över huvudet”. Jag kommer ihåg hur jag blev ensam hemma med bomberna, säger Raija och fortsätter:

– Jag tänker nu förstås på kriget i Ukraina och kriget i Gaza. Hur hemska vapen har man inte nu?

”Jag har inga hatiska känslor”

För tio år sedan besökte Raija Viborg och stod på kullerstensgatan hon växte upp på men hon kommer inte ihåg något av den resan.

DANSAT I STÄDER. För ungefär tre år sedan började Raija dansa för världsfred. Första dansen gjorde hon framför storkyrkan i Helsingfors och sedan dess har hon även dansat inne i Stockholm med sina plakat. Foto: Victoria Rubinsson

DANSAR VARJE DAG. Raija har dansat hela sitt liv och åldern har inte hindrat henne från att fortsätta. Varje dag dansar hon, ett bra sätt att hålla igång. Foto: Victoria Rubinsson

– Det kan vara traumat som gjort att jag inte kommer ihåg det, säger hon.

I mitten av rummet hade en stor yta lämnats tom för dansen. Till tystnad börjar Raija berätta om hur hon grät av sorg när kriget i Ukraina började. Musiken sattes igång och Raija började dansa uttrycksfullt. Efter en stund tog Raija och några dansare på plats upp plakaten och dansade runt i rummet. Dansen filmades och Raija hoppas den kommer spridas runt hela världen.

– Jag har inga hatiska känslor, jag kan krama hur många ryssar som helst för att visa att vi är en och samma mänsklighet på vår gemensamma jord, säger Raija och utvecklar:

– Det går emot min filosofi om jag inte kan vara vän med så kallade fiender. Jag brukar säga att alla bör krama sin fiende. Så ser jag att världen skulle bli bättre, säger Raija.