Tillfälligheter fick Filippa att starta skola

Av Victoria Sid

När Filippa drastiskt fick lämna Vallentuna internationella montessori lämnade hon många i chock. Men för att få ett fint slut på sina tio år inom skolan kommer hon den 23e november ordna en återträff i Rosendalskolan södras matsal.

– Det blev ett tråkigt slut även om jag känner mig extremt uppskattad. Jag har bokat en återträff om tre veckor där både föräldrar, lärare, gamla och nuvarande elever och andra som bidragit till skolans framgång är varmt välkomna, säger Filippa.

I villan i Ormsta har Filippa Amanto knappt hunnit ta in att hon inte längre är rektor på skolan hon en gång varit med att starta. Under höstlovet gjorde hon sin sista vecka i rollen och allt har gått fort. Fortare än vad hon själv hade önskat.

– Det känns skitkonstigt. Det var ju bara förra veckan så jag har nog fortfarande inte fattat. Jag och lärarna är supertighta så det har varit tufft för alla. Men det är så här i livet, saker förändras.

RESA. Elevernas föräldrar beskriver hon som världens bästa med sitt engagemang och pepp. “Man blir rätt så tajta. Det har varit en häftig resa”. Foto: Victoria Sid

En faktor är att skolpengen inte höjts i takt med de ökade kostnaderna vilket har gjort att skolan behövt dra ner och ledningen valde att halvera Filippas tjänst.

– Där blev vi oense i hur mycket rollen innefattar. Men det funkade inte för mig att jobba halvtid så det var både frivilligt och ofrivilligt om man säger så. Samtidigt känner jag att det kanske är dags, då jag inte kommer till min fulla rätt efter alla förändringar som skett.

På senare år har hon även känt att skolans värld dragit åt fel håll. Större fokus på skolresultat än lärande, passiva elever och skärmarnas intåg har förändrat skolan och eleverna. Och både hon och lärarna har fått fler administrativa uppgifter. Förr var Filippa ute mer i verksamheten och eleverna kunde hämta henne om de behövde hjälp eller om konflikter behövde lösas.

– Nu hinner jag inte det. Det har alltid varit något annat som gått före och barnen har slutat knacka på min dörr.

Tillfälligheter

Att Vallentuna internationella montessoriskola startade för tio år sedan har tillfälligheter att tacka enligt Filippa. När hon gick barnvagnspromenader under mammaledigheten gick hon ofta förbi montessoriförskolan i Vallentuna men dissade den till hon fick komma in och kika på verksamheten. Dottern blev helt tagen av intrycken i lokalen och Filippa kände att här måste dottern gå. Men var skulle hon ta vägen sen?

– Jag frågade runt bland andra föräldrar hur de skulle göra efter förskolan.

Hon gick på öppet hus i den enda montessoriklassen i kommunen och i ett rum som senare skulle bli ett av hennes klassrum tog hon beslutet. Det skulle bli en skola men hon skulle inte driva den.

– Jag trodde inte på mig själv. Jag var bara en vanlig förälder som inte kunde något om skolan. Men jag visste att vi behövde göra något åt saken.

Men när hon senare blev uppmuntrad på en entreprenörsträff såddes ett frö i Filippa. En oktoberdag stod hon i hallen på dotterns förskola och träffade på Margareta Andersén som ägde en montessoriskola i Näsby park och på några minuter blev de parhästar. Filippa, Margareta och hennes man Bengt skickade in ansökan. Först fick de avslag eftersom de inte hade någon lokal och fick starta ett år senare, när hennes barn och Margareta och Bengts barnbarn skulle börja förskoleklass.

– Det är så häftigt hur allt faller på plats, säger Filippa.

De började med 37 elever men trycket på skolan blev snabbt högt och jakten på lokaler började. I planen fanns även en dröm om ett högstadium och efter flera flyttar tvingades de in i sina nuvarande lokaler i Karlberg.

– Det låter som att allt flutit på men det är många sömnlösa nätter kan jag säga med stress och ont i magen. Men lokalerna är de bästa vi har haft.

Ta vid där hon lämnade

Efter sin tioåriga karriär inom skolan ska Filippa framöver ta upp sitt eget företag igen. I dag har hon en starkare tro på sig själv och vad hon klarar men hon har även en helt annan glädje till barn.

– Förlåt mig men jag gillade inte barn när jag startade. Jag tyckte om mina barn men sen har jag lärt mig förstå mig på barn. Jag tycker jättemycket om barn nu och kommer sakna de jättemycket men troligtvis kommer jag nog hitta något sätt att ha en fot i någon form av barnsammanhang.

ÅTERTRÄFF. För att knyta ihop säcken kommer Filippa anordna en återträff för alla som haft med skolan att göra. Foto: Victoria Sid

Folk har redan börjat dra i henne och hon är öppen för att titta på olika saker innan magkänslan får bestämma.

– En del av mig känner för att jobba med skolsystemet fast på högre nivå men det som drar mest och som är mer akut är miljöbiten. Jag känner att det spelar ingen roll hur välutbildade vi är om vi inte kan bo här på jorden.

Men innan hon släpper rollen helt har hon i november bokat Rosendals södras föredetta Ekebyskolans matsal för en återträff med elever, föräldrar, personal och andra som varit engagerade i skolan. I sin mejlkorg har hon öppnat upp för att ta emot anmälningar för de som vill komma.

– Jag har tänkt att vi ska ha någon form av tioårsfest men det har varit så mycket så jag har inte orkat det. Men nu har jag tid och ork.