Vallentunabor hjälper bybor i Tanzania

Av Daniel Bergholm

Viveka Sandahl och Lars Nording har i flera års tid åkt ner till Tanzania för att hjälpa lokalbefolkningen.
Att transportera över 100 kilo material är inte ett enkelt projekt. Men responsen har varit stor från Vallentunaborna när de har efterfrågat allt från kläder till glasögon.
– Folk vill verkligen hjälpa till, säger paret.

Allt började med ett projekt att få till en variant av motorcykelambulanstransport för framför allt blivande mödrar, då mödradödligheten i dessa länder är hög. Lars Nording och några vänner åkte ner för att få till något som skulle kunna fungera på de icke-existerande vägarna.
– Det fanns ingen transport alls till sjukhusen, säger Lars Nording.

Lösningen blev en Eezerambulans och enligt honom har den nu utvecklats till en 4.0 version, som fungerat på den Tanzaniska landsbygden. Det blev i sin tur startskottet på en mängd andra projekt.

– Exempelvis i en by vid Kilimanjaro hittade vi en förlossningsklinik som knappt fungerade. Av 300 förlossningar kanske max tre-fyra skedde på kliniken. Anledningen var att det inte fanns någon barnmorska, säger Lars Nording.

Viveka Sandahl fyller i:
– Eftersom Lars egna projekt var ambulansen, så ville vi ha ett gemensamt projekt också och då blev det byggandet av ett nytt barnmorskehus.

Ögonblick Viveka minns
–En gravid kvinna kom till kliniken väldigt sjuk. Hon blev inkörd med motorcykelambulansen och skulle föda sin son. Det var väldigt akut, men till slut överlevde både mamman och barnet.
–Nu har det här barnet blivit som en extra son för oss. De har ingenting och vi har försökt hjälpa till så gott det går.

–Jag minns fortfarande när vi gav pojken en leksaksbil och några gosedjur. Jag ryser när jag tänker på hur glad han blev, det blev vår lilla ”Eezerpojke”, som vi måste träffa varje gång vi åker ner och han är den som sitter kvar på näthinnan man åker hem, säger Viveka Sandahl.

De försöker vara nere flera gånger per år. Efter mycket fix så har de nu byggt ett ordentligt barnmorskehus vid kliniken i Materuni. Nu saknas bara barnmorskan.

– Vi tänkte att vi löst allt men det svåraste är att få dit en kvalificerad barnmorska, men det är på gång, säger Viveka Sandahl.

Hundratals glasögon
Responsen de har fått på hemmaplan har gjort att de nu har 26 lådor med olika grejer hemma. Nästa försök att resa blir i februari. Ett lite oväntat, men väldigt lyckat arbete, är att de fått ner flera hundra glasögon.
– Vi har insett vilken bristvara det är och hur få som har råd med glasögon. Då tog vi detta initiativ. Först fick vi gratis hjälp av ett optikerföretag i Vallentuna så att glasögonen som skänktes var hela, säger hon och fortsätter.

– Alla glasögon tog slut på fyra månader. Alla passar inte perfekt så klart men de fick testa och så länge de såg tillräckligt bra så sa vi: ”Varsågod”.

När de var nere senast träffade de sömmerskor och lärare som fått tillbaka sina jobb efter att ha fått ett par glasögon.

Att starta projekt i Tanzania är inte enkelt och det finns stora utmaningar. En fördel som paret haft är Niclas Marandu, en lokalinvånare som varit helt ovärderlig för dem i deras resa.

– Det är svårt att hitta rätt och att kunna hjälpa folk som verkligen behöver det och där har Niclas varit fantastisk, säger Lars Nording.

Paret har inga planer på att sluta, tvärtom och de erkänner att de har svårt att släppa taget nu när de blivit så involverade i samhället.

– Att se glädjen och tacksamheten hos människorna där, det är oslagbart, säger båda instämmande.

Daniel Bergholm
daniel@vallentunanya.se