Veterinärens vardag – med vilda djur

Av Hege Hellström

Vardagen: Älgar, hjortar och mikroskop

Åka helikopter i de vilda skogarna och skjuta älg med bedövningspil? Det är en del av vardagen för vallentunabon och veterinären Jonas Malmsten.

Säg ordet veterinär och tankarna går antagligen till hundar och katter, eller kanske kor och hästar. Men det finns veterinärer som specialiserar sig på vilda djur. En sådan heter Jonas Malmsten och bor i Vallentuna sedan 2009.

– Jag är uppvuxen i skogarna i norra Skåne och där är det mycket jakt. Jag blev intresserad av djur, berättar Jonas.

Yrkesvalet föll på veterinär, och examensarbetet gjordes på varg vid Sveriges Lantbruksuniverstitet, SLU, varvat med praktik vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
– Sedan var jag fast för vilda djur.

Men att vårda vilda djur låter sig inte göras på samma sätt som med tama. Arbete med vilda djur kan för en veterinär bland annat handla om att obducera döda djur, eller att söva djur som ska studeras för att kunna ta prover och sätta på sändare.




I tio år var Jonas viltpatolog vid SVA, dit allmänheten kan skicka in döda vilda djur för undersökning. Pengarna för den verksamheten kommer bland annat från det statliga jaktkortet, och möjliggör att veterinärerna kan undersöka till exempel om farliga smittor härjar.
– Man tror att 70 procent av smittor hos människor kan ha sitt ursprung hos vilda djur, till exempel corona, eller ebola som kommer från apor i Västafrika.

"Orm, gula fläcker, giftig?"
Det finns också smittor som afrikansk svinpest som kan sprida sig från vildsvin till tamsvin, liksom fågelinfluensa kan sprida sig från vilda till tama fåglar.

– Vi har haft stora utbrott av fågelinfluensa de senaste åren. Drabbade tamfågelbesättningar i Sverige har tvingats avliva miljontals djur.

Men Jonas jobb på SVA kunde också innehålla annat. Allmänheten kunde höra av sig med frågor.
– En kvinna ringde från Bromma och sade att hon sett en räv i trädgården, och undrade om hennes barn kunde gå ut. En kille ringde och sa ”Orm, gula fläckar. Giftig?” och jag sa ”Nej”. Han sa ”Tack” och la på luren, berättar Jonas.

Nästa arbetsfält för veterinären från Vallentuna blev reproduktion och hälsa hos älgar.

– Vi tittade bland annat på spermakvalitet hos älgtjurar och överlevnad hos kalvar.

Men – vänta nu – hur får man sperma från en älgtjur?
– Jägare ringde oss när de fällt en tjur och så åkte vi ut och tog sperma från bitestikeln. Sedan analyserade vi i ett fältlaboratorium. Vi var de första i världen som gjorde en storskalig studie på det här, berättar Jonas.

Äldre kor föder större kalvar
Jägare har länge rapporterat att älgkalvarna blivit mindre i södra Sverige. Det kan bero på att älgkorna inte blir tillräckligt gamla, eftersom det är de äldre korna som får större kalvar.




En ko kan bli 25 år och hon får ofta kalvar varje år från det att hon fyllt två. Det är efter det att kon blivit tio till tolv år gammal som hennes kalvar blir som störst. Men mindre kalvar kan också bero på varmare väder.

– En älg blir värmestressad vid 15 grader plus på sommaren, och vid varmare än två grader plus på vintern, förklarar Jonas.
Tillgången på mat är en faktor som spelar stor roll, och därmed spelar storleken på älgstammen och andra hjortdjur roll eftersom djuren konkurrerar om maten.

Men en sak visar på ojämlikheten mellan könen.

– Korna och kalvarna har blivit mindre men tjurarna kan fortfarande bli riktigt stora. De tar inte hand om kalvarna utan sköter sig själva och ger sig själva en större frihet, och det tror vi spelar in.

Mäter stressnivåer
Ibland när en älgstam ska studeras tar Jonas och hans kollegor helikoptern. Det gäller att hitta en glänta som är stor nog att helikoptern kan gå ner riktigt lågt, och sedan försiktigt driva älgen mot gläntan. Sedan skjuts djuret med bedövningspil, och forskarna kan gå ner och ta sina prover.

Älgen får en sändare runt halsen som kan mäta olika kroppsfunktioner och sända data till forskarna. Bland annat kan de mäta stressnivåer, temperatur och rörelsemönster, vilket gör att forskarna kan lokalisera ett djur som verkar vara sjukt eller skadat.

– Vi sätter ögonbindel och öronproppar på älgen, jobbar så snabbt vi kan och när vi är klara väcker vi den. Då kan den stå upp efter bara två minuter. Det är ett lidande för djuret att bli jagat med helikopter, men vi är världsbäst i Sverige på att göra det så skonsamt som möjligt, det ser annorlunda ut i många andra länder.

Att forska på vilda djur på det här sättet går under ramen för djurförsök. Därför är det en kommitté som ska godkänna vad som får göras. Det ska vara så skonsamt som möjligt för djuren, så få djur som möjligt ska ingå och det man vill forska på ska vara relevant. Jonas är en av få veterinärer i sin arbetsgrupp på SLU och det är inte alltid helt lätt att få alla kollegor att sätta djurvälfärden högt på listan.

– Jag har kallats för SLU:s största djurrättsaktivist och det tar jag som en komplimang. Jag är jättejobbig för vissa. Men det gäller att tänka efter när det gäller vad vi ska utsätta djuren för, om metoden är skonsam, och så vidare. Vi ska inte göra forskning till varje pris.

En viktig del i det akademiska arbetet är att sprida den kunskap som kommer fram.

– Det är jätteviktigt, för det sprids så många rykten på sociala medier. Jag har varit i hundratals bygdegårdar och föreningssalar och föreläst. Det skapas ibland egna sanningar om vilda djur, men det brukar alltid finnas minst en som är riktigt påläst, men den personen lyssnar inte de andra på. Det är svårt att bli profet i sitt eget land.

Hege Hellström
hege@vallentunanya.se