NYHETER 2022-03-03 KL. 13:30

VKK-tränare oroade över situationen i hemlandet Ukraina

Av Jonny Andersson

VKK-tränare oroade över situationen i hemlandet Ukraina
Olexandra Sechyna och Vyachek Chiliy tränar många VKK-åkare, men de senaste dagarna har de sina tankar på nära och kära i hemlandet Ukraina. Foto: Roffe Andersson

Oleksandra Sechyna och Vyachek Chiliy arbetar som tränare i Vallentuna Konståkningsklubb, i dag går dock deras tankar och energi till familjemedlemmar och vänner i Ukraina.
– Jag är orolig, rädd för utvecklingen i landet, säger Vyachek Chiliy.

Rädslan och oron står att finna i ”Alex” Sechynas ögon. Som så många andra ukrainare utomlands kan hon bara följa händelseförloppet i hemlandet via sociala medier, CNN. Sky News etcetera. Hennes ögonvitor är röda och hon kämpar för att hålla tillbaka tårarna.

– Jag kan bara titta en dag framåt och undra vad jag kan göra. Jag kan inte föreställa mig hur min familj och mina vänner har det, säger hon.

Hittills har hon inte gjort någon ansats till att få sina familjemedlemmar att komma bort från staden Dnipro – inte långt från sedan tidigare okuperade regionerna Luhansk och Donetsk. Hon talar om en syster med barn, sin pappa och många vänner. Redan dag ett hörde flera av dem bomber brisera. Via Skype har hon talat med familjemedlemmar och refererar till deras oro.


UTSATT. Oleksandra och Vyacheks hemstad, Dnipro, ligger längs invasionens väg in i Ukraina. Illustration: TT Nyhetsbyrån


Väcktes av sms
Det var i torsdags förra veckan som Rysslands president, Vladimir Putin, beordrade ryska trupper att inleda invasionen. Via en ukrainsk barndomsvän i Lund fick Vyachek Chiliy, som likt Alex är från utkanten av Dnipro men sedan tio år bosatt i Sverige, ett textmeddelande vid 06.30-tiden första morgonen.

– Han skrev att bombningar inletts. Jag blev förstås orolig direkt, men behövde först få min son till skolan innan jag kunde börja ringa anhöriga och följa raporteringen i media, säger han bekymrat och fortsätter.

– Min syster och hennes sambo har tagit sig till mina föräldrar för att ta hand om dem, det känns lite lugnande. Min familj är optimistisk och hoppas att det här ska ta slut snart. Själv önskar jag att jag kunde få hit dem alla, det finns dock ingen möjlighetet att flyga ut ur Ukraina.

Vyachek och Alex tittar på varandra, som i förhoppning att den andre ska fortsätta prata.

Är ni även arga?
– Nej, oroliga, rädda och ledsna. Jag kan inte känna aggression mot det ryska folket. Vi är ju vänner, i någon form systrar och bröder. Samma folk innan Ukraina började distansera sig från Ryssland. Det här är så svårt att förstå. Förstå vad han (Putin) vill åstadkomma. Krig är inget skämt, det måste vi däremot förstå. Det här är en varning från den ryske presidenten – men han kan göra mer, säger Vyachek Chiliy.

Han talar även om ett sår för många år framöver.

Tacksam för stöd
Föräldrar till åkare i Vallentuna KK har personligen tagit kontakt med Alex. Det har glatt henne.
– De har erbjudit mig stöd, hjälp om de kan. Jag är väldigt tacksam för det stödet, säger Oleksandra Sechyna.
– Vi alla måste förstå att vi först och främst är människor som behöver varandra. Det är enda sättet att få en stabil värld, säger Vyachek Chiliy och hans son och hustru har precis kommit in i VKK:s klubblokal.
– Vi hoppas att EU och hela omvärlden hjälps åt för att få ett slut på det här, tillägger Vyachek Chiliy och tackar för att svenska folket bryr sig.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se