De stickar till barn och familjer i Ukraina

Av Victoria Rubinsson

Varje onsdag klockan 11.00 träffas Monica Säfström, 82, Ing-Marie Bergström, 89, och Aina Norman, 81 på Träffpunkten i Vallentuna och stickar tillsammans och allt de gör skänker de till ett barn- och familjehem i Ukraina.

– Man behöver inte göra något stort, allting räknas, säger Aina.

Vid ett långt bord i mitten av lokalen sitter Aina, Ing-Marie och Monica som vanligt en onsdagsförmiddag i slutet av maj. Alla har stickor i händerna med varsitt projekt och samtal och skratt avlöser varandra över förmiddagskaffet.

– Man pratar om allt möjligt och lär känna varandra, säger Monica om att sitta tillsammans och handarbeta.

– Just det här att man pratar, sitter du hemma då ser du samma väggar hela tiden. Kommer du hit så dels ser vi varandra, dels någon annan människa ibland om man lyfter blicken. Så kan man få lite gott fika. Det är en samvaro, fyller Aina i och de andra håller med.

PRATAR OM ALLT. Alla tre tycket att det bästa med att sticka i grupp är att man kan prata om allt möjligt och få en trevlig samvaro ihop. Foto: Victoria Rubinsson

Förening i Ukraina

Allt som stickas samlas ihop och skänks till Ukraina via Barnens hopp handarbete till förmån för föreningen Barnens hopp som driver ett barn- och familjehem i Reni i sydöstra Ukraina. Föreningen stöttar även barnfamiljer som lever i svår fattigdom i Reni och grannbyar.

UKRAINA. Ing-Marie Bergström, 89, Monica Säfström, 82, och Aina Norman, 81, träffas varje onsdag och stickar tillsammans på Träffpunkten i Vallentuna. Alstrena skänker de till Ukraina. Foto: Victoria Rubinsson

VÄNSKAP. Monica stickar mycket och framförallt ett par sockor i veckan. Hon har bott i Vallentuna i elva år och ser gruppen som ett sätt att lära känna fler. Foto: Victoria Rubinsson

– Dem skickade jag till innan kriget också, säger Aina.

Genom åren har hon lärt sig att soldatsockor ska vara i mörka garner för att inte synas när skorna tas av. Vanligtvis stickar de en del sockor till barn och mammor av restgarner i alla möjliga färger.

– Barnsockor kan ha vilka färger som helst så det stickas hej vilt här, säger Aina.

– Jag har haft en dille på att ta rätt på restgarner. Så det blev att jag stickade raggsockor av alla restgarner. Man får alltid chansa, hur långt kan jag sticka?, säger Ing-Marie.

Hur mycket de har skänkt genom åren vet de inte. Monica stickar ett par sockor i veckan. För några år sedan räknade Ing-Marie att hon skänkt mellan 52 och 56 par sockor till Röda korset under ett år.

SOCKOR. När Ing-Marie räknade för några år sedan hur många sockor hon skänkt under ett år kom hon upp i över 50 par. Foto: Victoria Rubinsson

– Jag är inte lika flitig längre, utan det sker periodvis. Men nu gör jag större sockor också och de tar längre tid, säger Ing-Marie.

Alla är välkomna

På frågan hur det känns att veta att sockorna kommer till användning i Ukraina tycker alla tre att det känns lite extra bra.

– Jag stickar och lämnar i stället för att ge pengar. Det här är något handgripligt och jag tycker om att sticka. De som behöver kan ju då få. Jag köper garn och lämnar mitt bidrag. Nu har jag stickat några barntröjor som jag skickat iväg, säger Monica.

Nästa inlämning är i augusti, då lämnar gruppen över sina alster som körs ner till Ukraina via en insamlingskontakt i Åkersberga. Sedan fortsätter de att sticka tillsammans och samla på sig mer till nästa gång. Alla är välkomna att slå sig ner vid bordet.

– Folk säger ”åh det ser så mysigt ut” när de går förbi, men ta med dig något och sätt dig här med oss. Och man behöver inte sticka, säger Aina och ler.