4 juni släpper tidigare Vallentunabon Henrik Fexeus tredje boken i Mementoserien. Inför releasen tog han sig en tur ut till kommunen han växte upp i.
– En bra spänningsroman har samma dramaturgi som ett bra trolleritrick. Det är samma psykologiska finter som man använder sig av, säger Henrik.
Sedan Henrik nyligen var med i TV4:s Förrädarna är det fler, framför allt yngre som numera känner igen honom. Sedan programmet har han både varit iväg på turné och skrivit klart en fortsättning på Mementoserien, Nattmannen. Men någon trilogi är det inte.
– Hade jag varit Marvel hade jag sagt att det här är fas ett, säger Henrik skämtsamt.
Upplösningen
Tanken med spänningsbokserien om David Lund, som bor i Vallentuna, och stjärnadvokaten Florence Tapper var att han skulle bygga upp ett universum med samma karaktärer och där varje bok blev ett nytt äventyr. Men berättelsen som började i första boken Offerdjuret behövde mer utrymme. I tredje delen kommer upplösningen men samtidigt har han redan del fyra klar.
– Där är det en ny berättelse. Storyn i hela den här trilogin är att David inte minns sina första år, han får ett mejl en dag av en kvinna som säger ”vi måste prata om det som hände när du var liten”. Men hon försvinner och David blir huvudmisstänkt i försvinnandet, berättar Henrik.
– Jag hoppas alla kommer att bli djupt chockade av hur det visar sig ligga till, säger Henrik.
När man läst klart eller sett klart på en serie kan man känna ett visst tomrum. Känner man det som författare också?

MOMENTO. Momentoserien handlar om minne, identitet och handlingar. “Men om du inte minns vad du gjort, vem är du då? Eller om du minns fel, vad gör det med din självbild?”, frågar sig Henrik. Foto: Victoria Rubinsson
– Det är en sån hjärtesorg. När, nu har jag inte gjort det på länge men ett år efter Mirage hade kommit ut, min och Camillas sista, plockade jag upp den ur förrådet och läste sista kapitlet och blev alldeles tårögd. Som läsare umgås man med de här karaktärerna medan du läser boken men som författare har du umgåtts med de här karaktärerna dygnet runt i några år.
Efter succén med Camilla
Trilogin med Camilla Läckberg var bland de första novellerna Henrik skrev. Han hade tidigare skrivit ett tiotal faktaböcker och gav sig på en spänningsserie för ungdomar efter det. Men under en semester med Medelhavet upp till knäna föddes idén om att skriva om en mentalist. Han bollade idén med vännen Camilla som högg direkt. När de tillsammans på Camillas lantställe började arbeta fram historien kände Henrik att den inte längre bara var hans.
– Om den här berättelsen ska kunna berättas behöver vi göra det tillsammans men det tyckte vi var en sjukt dålig idé. Båda två hatar att jobba med andra människor, säger han och skrattar.
Men trots att boken inte mottogs med varm hand av deras agent blev den uppskattad av läsarna. När de skrev sista delen av trilogin hade Henrik påbörjat Offerdjuret.
Kände du press när du skulle komma ut med en egen bok efter böckerna med Camilla?
– Som fan, jag hade så mycket ångest. Jag behövde bevisa att jag kunde göra det här även utan henne. Så kom boken och folk tyckte om den vilket var jättekul. Problemet med det var att då fick jag ännu mer stress inför tvåan. Pusselmakaren är den svåraste boken jag någonsin skrivit för jag hade så mycket ångest, svarar Henrik.

FORTSÄTTNING. Henrik hintar redan om en fjärde bok i serien men i stället för David och Florence blir det nya huvudpersoner. Foto: Victoria Rubinsson
Men när Pusselmakaren kom ut tyckte flera att den var bättre än första delen berättar Henrik.
– Då blev det ett nytt problem, jag fick självförtroende. Så när jag har skrivit tredje delen, Nattmannen, har jag varit ganska nöjd. Så nu är jag livrädd att jag inte haft någon reality check på det.
Tackar Vallentuna
Att det blivit så många böcker var aldrig meningen. Henrik har alltid älskat berättelser, framför allt i bokform. Men att han kunde bli författare förstod han inte som liten.
– Jag trodde man kunde jobba som trollkarl men författare det var något som andra gjorde, säger Henrik.
Han hittade till trolleriet som sjuåring och höll på med det i flera år men det dröjde till 33 års ålder innan han hittade till mentalismen. Ett år senare höll han sin första föreställning som mentalist och ett halvår efter det fick han säga upp sig från sitt jobb för att han fick så många förfrågningar om föreläsningar. Sedan kom första boken och tv-serien på SVT.
– Det visade sig att det var det här jag skulle göra, säger Henrik.
Han tror att han har uppväxten i Vallentuna att tacka för mycket. Under sin skolgång blev han mobbad men det hindrade inte honom från att uppträda på klassens timme eller spendera tid på fritidsgårdarna där han hade fri tillgång till replokaler och inspelningsstudior.

SPÄNNING. Att skriva spänningslitteratur beskriver Henrik som en katt och råtta lek med läsaren. Han tar stor hjälp av sin bakgrund som mentalist och bygger böckerna likt sina föreställningar. Foto: Victoria Rubinsson
– Jag tror jag fick ännu mer en känsla av att se mig, älska mig och det kanaliserade jag genom att stå på scen. Ingenting hade jag kanske utvecklat om det inte var för att det Vallentuna jag växte upp i var oerhört tillåtande och stöttande i ungdomskultur. Vad man än ville göra fanns möjligheter och uppmuntrande. Jag tror att det fostrade en naiv men bra inställning att allt är möjligt. Den kombinationen gjorde att man blev ganska orädd, säger han och fortsätter:
– Jag hade nog inte trollat eller blivit mentalist om jag inte hade sprungit omkring på barnkalasen i Vallentuna och trollat när jag var tio.
