Släktspåren ledde väninnorna samman

Av Jesper Almèn

En hyrkusk i Bellmans Stockholm, släktingar på andra sidan Atlanten och ett okänt dödsdatum som till slut går att fastställa. För Barbro Blomberg, Sylvia Magnani och Kerstin Jaroudi är släktforskningen ett detektivarbete som aldrig tar slut. Varannan tisdag träffas de på biblioteket i Vallentuna för att följa nya spår och hjälpas åt att tyda det förflutna.

– Man blir ju alldeles till sig när man lyckas ”få död på någon”, som vi brukar säga, det vill säga där en släktings öde varit okänt och man äntligen kan avsluta det spåret för att man hittat ett verifierat dödsdatum, säger Sylvia Magnani.

Veteraner på släktforskning

Den lilla släktforskargruppen på Vallentuna bibliotek har funnits i cirka tio år med medlemmar som kommit och gått. Barbro är den som varit med längst. Sylvia tillkom för några år sedan och Kerstin är färskast i gruppen, även om hon känt Barbro länge då de är gamla arbetskamrater. De träffas varannan tisdag, året om, med uppehåll på sommaren. Alla tre är veteraner på släktforskningsområdet. De har egna program i sina datorer så de kan sitta hemma och forska, men det är mycket roligare att träffas och gräva tillsammans på biblioteket. På de bokningsbara datorerna finns programlicenser och arkiv fria att använda.

– Det är väldigt bra att biblioteken tillhandahåller de här tjänsterna, att man kan söka gratis på plats och sitta här och hjälpas åt med att tyda gamla texter och handstilar, säger Kerstin.

Sätter fart på fantasin

Alla tre har kommit så långt tillbaka som till 1700-talet i sina släktträd och efterforskningar.

– Det är spännande att sätta in sin släkt i en kontext i historien. Jag har hittat en anfader som arbetade som hyrkusk i Stockholm på 1790-talet, samtidigt som Carl Michael Bellman levde. Tänk om han skjutsade Bellman någon gång? Det sätter verkligen fart på fantasin, säger Sylvia.

Barbro har hittat mycket om sina rötter från norra delarna av landet, i Gällivare.

– Det pratades inte om den sidan av släkten, det var locket på från min mamma. Men jag har hittat flera samiska rötter och namn, säger hon.

Efterforskningarna har även lett till en spännande upptäckt inom gruppen. Barbro och Sylvias släkter går i varandra i 1700-talets Överkalix.

– Vi har räknat ut att Sylvia är niomänning med min mamma, säger Barbro.

Från mikrofilm till DNA

Släktforskningen har förändrats sedan tiden med landsarkiv och svartvita mikrofilmer. I dag finns stora mängder digitaliserat arkivmaterial tillgängligt via nätet. En annan stor utveckling inom släktforskningen kom i och med DNA-släktforskning.

– En släkting till mig lämnade in sitt DNA för analys och genom det upptäckte vi en tidigare okänd släktgren i Kanada. De blev väldigt förtjusta när vi tog kontakt med dem, berättar Barbro.

Men den nya tekniken kan också komplicera sökandet.

– DNA kan ju samtidigt göra saker ännu krångligare när det visar sig att den som stått som officiell far i kyrkböckerna och andra arkiv inte var den biologiska fadern i verkligheten, säger Sylvia.

Det finns alltid nya spår att följa, det är ett detektivarbete som aldrig tar slut. Och vänninorna har inget emot att ta in fler i sin grupp.

– Vi delar gärna med oss av vår kunskap och hjälper till, men det krävs nog att man har lite grundkunskap i hur släktforskning går till- och en generell datavana, säger Barbro.

– Vi brukar framför allt ha väldigt trevligt på våra gemensamma luncher, fyller Kerstin i.