Scouterna har hittat hem

Av Peter

Foto: Peter Palmquist

Ny scoutgård i Kristinebergsskogen

Efter tio år i ett industriområde har NSF-scouterna äntligen fått en gård som ligger mitt i skogen.

–Det är underbart, säger scoutledaren Stefan Ivarsson. Nu kommer vi rakt ut i naturen på en gång och det gör allt mycket lättare - inte minst för oss ledare. Nu räcker det om vi kommer 15 minuter före en träff, förut behövde vi vara på plats minst en timme innan. Vi stannade inte i huset utan gav oss oftast iväg till skogsområdet kring Kvarnen, så man fick ägna mycket tid åt att flytta utrustning.

Han skrattar åt de givna frågorna om att slå knopar, hjälpa tanter över gatan och om att vara i skogen.
–Jag har nog aldrig hjälpt en tant över gatan, men visst lär vi oss knopar. Det har man nytta av när man ska slå läger eller bygga en trefot så man kan hänga en gryta över elden. Att vara i skogen passar vår verksamhet, men scouting handlar inte om kottar och pinnar utan om personlig utveckling. Här får man en meningsfull fritid som gör att man mår bättre och blir starkare. Man tränar på att ha åsikter och stå för det man tycker, att inte falla för grupptryck. Dessutom får man en ledarskapsutbildning och social träning som man har nytta av hela livet.

Öppet för alla åldrar
Idag har Stefan två patruller som han träffar varje vecka.
–Det är sju barn i varje patrull, och nu när vi kan ta emot fler räknar jag med en grupp till. Blir det ännu fler så är det bara roligt. Vi träffas en och en halv timme varje vecka och utgår från olika teman som friluftsliv eller sjukvård och så leker vi och rör på oss varje gång. Den här satsningen som kommunen och Korpen gör med Riskful Play är lite vad vi gör hela tiden.

Stefan understryker att alla är välkomna oavsett ålder.
–Ofta börjar man när man är åtta år, men man kan börja när man är 14-15 utan att det är konstigt. När man går i klass 2-3 kallas man spanare, i 4-5e klass upptäckare, i 6-9an äventyrare och från gymnasiet är man utmanare. Sedan blir många ledare. Förut hade vi ännu yngre som kallades för bäverscouter, det kanske vi kan börja med igen nu när vi har fått så stort? Det är också viktigt att säga att det självklart går bra med olika funktionsvariationer. Ibland har vi fått hjälpa till och bära någon när man ska ut i skogen, men vi löser det alltid för alla kan och får vara med.

Fick inte synas på kartor
Det ”nya” huset som ligger på Högdalavägen i Kristineberg har tidigare varit topphemligt. Anki Bornholm som är ordförande i NSF berättar varför.
–Det var en målplats för flygvapnet i många år, och då var det inte ens utsatt på kartor. Sedan tog hemvärnet över innan Fritidsförvaltningen hjälpte oss till lokalen. Många scoutkårer har kö, inte minst här i Roslagen, och det förra huset var så litet att vi inte kunde ta emot fler medlemmar. Det här är jättestort så vi kan verkligen växa. Vi har ett 60-tal scouter idag, och det är redan fler som vill bli med.

Hon säger att till skillnad från många andra föreningar har de gott om ledare.
–Mycket beror på att många scouter fortsätter som ledare när de växer upp, de har kunskaperna och har förberett sig. Men man behöver inte ha varit scout, utan det handlar om att man är intresserad och lämplig för uppdraget. Om man vill bli ledare så hjälper vi till med utbildning. Eftersom NSF är en del av nykterhetsrörelsen så måste alla ledare vara helnykterister. Självklart är alla möten helt fria från alkohol även om det bara är vuxna med.

Många scouter har skjortorna fulla av påsydda märken, men Ankis har bara några få.
–Man orkar inte sy på alla! Men vissa är viktiga framförallt för barn, som kniv- och yxbevisen. De visar att de klarar av att hantera det på ett säkert sätt. Andra visar att man varit med på ett visst läger och det gör att andra kan prata eller fråga om det. De är helt enkelt hjälpmedel för att få igång samtal och lära känna andra.