Insändare: Brist på resurser och trygghet

Av Bekymrad och chockad vårdnadshavare

Jag fick en chock. 22 barn i storbarnsgruppen, var inte 17 redan för många på småbarnsavdelningen? Sommaren gick och det blev dags för förskolestart, det stämde 22 namn stod uppradade på lådorna i den trånga hallen. En ny pedagog skulle börja men var sjukskriven merparten av tiden från start, kvar stod 2 barnskötare och en vikarie.

Med andra ord skulle mitt barn börja i en jättestor barngrupp där det fanns 3 personal varav endast en utbildad förskolepedagog på 25 procent.

Det känns inte hållbart. Det räcker nu. Hela min kropp är upprörd över hur läroplanen omöjligen kommer kunna efterlevas, hur personalen ser trött ut redan vid lämning och hur mitt barn berättar om en drös olika konflikter som skett under dagen som inte verkar ha lösts. Det gör ont i mig.

Jag hade en så fin tid på dagis som det då hette, jag var trygg, det var inte många konflikter och jag hade så mycket värdefull tid med mina utbildade förskolepedagoger.

Jag kan inte ge mina barn detsamma i dagens förskola. Jag vill se förändring och riktar mig vädjade, på snäppet desperat till Vallentunas politiker och rektorer att satsa på våra barn, dem förtjänar en trygg start och personal runtikring dem som orkar vara kvar.

/Bekymrad och chockad vårdnadshavare