Det gick att hålla kurs i Vallentuna

Av Jessica Jäger

Änkan berättade om sin bortgångne mans många turer på havet, långt bort i världen. Han hade åkt dit för att etablera och upprätthålla handelsrelationer å fraktbolagets vägnar. Det slog mig att sådana tjänster knappt existerar längre. När jag själv bokade frakt av ljud-, ljus- och scenutrustning för en större konsertproduktion knappade jag bara in önskat fraktdatum tillsammans med fraktens värde och vikt i ett digitalt system. Vips så var det klart!

Digitaliseringen har effektiviserat många processer och nog var den en stor hjälp i att hålla samhället igång under pandemin, när fysiska möten skulle undvikas? Jag själv växlade över från sångkarriär ute i kyrkor, på restauranger och andra scener, till en digital coachingkarriär under den perioden. Jag trodde att jag såg min nya, sköna framtid – den där jag kunde njuta av att vara hemma istället för att flänga runt, som jag alltid gjort, och ändå få jobbet gjort.

Under åren då det ”krävdes” hade jag coachingklienter, sedan avtog de. Fanns inte längre behovet? Hade jag tappat förmågan att sälja och visa vad tjänsten möjliggjorde för klienterna? Det slog mig först nyligen att försäljningen uteblev för att jag inte ville ha några klienter – inte på det sättet. Det låter lite bortskämt och konstigt att som företagare inte vilja ha klienter, men jag insåg att jag mådde dåligt av att konstant sitta framför en skärm och att dagarna hackades upp av digitala möten. Jag behöver träffa människor. Samtidigt hade jag ju fått känna på hur det var att slippa åka land och rike runt. Nog var det en ynnest!

Så när jag nu höll min allra första fysiska kurs valde jag att göra det i Vallentuna, osäker på om deltagarna faktiskt var beredda att resa hit. Måste man ha kurser i centrala Stockholm för att folk ska komma? Min första deltagare kom från Halland. Nästa från Umeå. Den tredje från Västra Götaland. Minsann! De kom med tåg, flyg respektive bil. Därtill hade jag en deltagare från Stockholmsregionen.

För mig blev det uppenbart att människor är beredda att åka när erbjudandet är rätt. När det inte finns i hela landet och när den värdegrund som både jag som kursledare, och de som deltagare, vilar på möts.

Lokaluthyraren frågade om jag var intresserad av att boka igen – både för kurs och för veckovisa inslag. Det kanske är värt att utforska vidare.