En plan bestående av kartnålar

Av Jessica Jäger

Jag tycker att den här tiden är svår att navigera i. Vissa människor i min omgivning har precis gått på semester medan andra har kommit tillbaka, barnen har fortfarande sommarlov medan flera samarbetspartners entusiastiskt ringer för att bolla nya idéer. Jag som företagare har varken varit fullt ut ledig eller jobbat särskilt fokuserat. Jag har gjort mina prioriteringar från dag till dag, utifrån behov. De långsiktiga målen har fått agera ledstjärna.

Egentligen är det ett sätt som passar mig alla tider på året. Jag vet att vanor, rutiner och planer nedbrutna på aktivitetsnivå kan spara energi. Det finns ju anledningar till att jag skriver krönikan samma tid varje vecka och väljer samma klänning till alla begravningar. Det handlar om att minimera antalet små beslut i vardagen för att istället kunna lägga energin på de större. Men samtidigt vet jag med mig att jag har en tendens att fastna i mina planer och göra dem viktigare än själva målet.

Istället för att vara ett stöd blir planerna underlag för besvikelse när jag inte hinner eller orkar allt jag hade tänkt. De gångerna mår jag alltid bäst av att släppa min planering och åter fokusera på det långsiktiga målet. För när alla inrutade krav och måsten faller bort får jag den verkliga klarheten – den som finns när jag tittar på hur vägen framför mig faktiskt ser ut istället för att följa en GPS som envist försöker styra in mig på en gata som är avstängd.

Då brukar prioriteringarna falla på plats som ett pussel framför mig. När jag vet precis vilken uppgift som är viktigast härnäst så kommer den verkliga energin. En skapandeenergi. Och då blir uppgiften dessutom rolig, eftersom jag kan hänge mig åt den helhjärtat. Eller välja att ta paus.

Kanske är det därför jag trivs bäst med att veta vart jag ska utan att veta exakt hur jag ska ta mig dit. Som när en vän och jag försökte hitta en stund att ses mellan barnens många aktiviteter och det enda jag fick var en kartnål att följa. Jag hade aldrig åkt på vägarna som ledde mig dit, men jag fick mig både en vacker resa, en närvarande stund med min vän och min termos med te, utan att avvika från kursen mot nästa aktivitet.

Svårnavigerat eller ej så mår jag nog ändå bäst av att leva som under sommaren – att låta planen bestå av några kartnålar och låta resan bli ett äventyr.