Det oväntade mötet öppnar nya dörrar

Av Jessica Jäger

Det magiska i livet är att vi aldrig vet när vi möter den där människan som öppnar nästa dörr – till ett nytt projekt eller till något nytt att upptäcka på insidan. Affärsmingel i all ära, men ibland står en människa framför en i de mest oväntade sammanhang och ger en nyckeln man inte ens visste att man letade efter.

Det är så lätt att fastna i att framstegen ska ske utifrån en plan och strategiska beslut. Men planer är alltid fastställda utifrån fördomar om framtiden, baserade på erfarenheter från dåtiden. Så vad händer när vi vågar kliva in i nya sammanhang i nuet, utan blinkningen till varken det ena eller det andra? Om så bara för en stund.

Fördelen med att träffa en ny affärspartner eller inspirationskälla när man som minst anar det är att garden är nere då. Det skapar en öppenhet för nya perspektiv på ett helt annat sätt än när vi aktivt söker den partner vars idéer verkar vara i perfekt synkronicitet med de egna. I den öppenheten finns utrymmet att vara lekfull, nyckfull och ifrågasättande till det man trodde att man visste.

På en nätverksträff vet jag med mig att jag nästan omedvetet skannar av rummet för att se i vilken riktning jag ska gå. Är jag trött sluter jag upp med dem jag redan känner, är jag nyfiken kliver jag fram till dem jag aldrig har träffat och har jag en strategisk mission går jag fram till dem som jag skulle kunna utbyta idéer och hitta ett samarbete med.

Ibland undrar jag hur ofta jag missar det där magiska människomötet bara för att jag har en inre agenda. Hur många människor har jag stått intill i en kö, suttit mitt emot på tåget eller passerat på gångvägen utan att ana att de hade kunnat förändra riktningen i mitt liv?

När jag tog steget att bli begravningsofficiant var det aldrig planerat. Det var medarbetaren till en tidigare affärspartner som frågade om jag kunde ge ett utlåtande om den officiant som begravningsbyrån hade föreslagit för henne. Jag hade aldrig träffat officianten i fråga så jag kunde inte ge henne det hon frågade efter, men hon väckte något i mig, och istället sa jag: ”Jag kan göra det. Jag kan leda ceremonin”. Och sedan har jag fortsatt.

Framgång handlar nog inte så mycket om att följa sin strategi till punkt och pricka som att våga vara närvarande i varje nu och känna igen en ny dörr när den plötsligt öppnas.