Känslan av sommarlov

Av Jessica Jäger

Jag minns känslan av att få sommarlov: friheten, kravlösheten och upplevelsen av att ha all tid i världen att fylla med äventyr – med vänner och på egen hand. Sommaren innan jag bytte skola, från mellanstadiet till högstadiet, åkte jag ut och båtluffade genom att ta Vaxholmsfärjorna runt till olika öar. Därmed fick jag också min första mobiltelefon så att jag kunde ringa hem. Nog använde jag den för att ringa, men sällan hem. Möjligheterna var oändliga!

Nu går barnen på sommarlov och jag påminns om hur det var, längtar tillbaka och inser att jag kan välja att ha det så igen. När jag startade företag var det egentligen bara ett medel för att ta mig dit jag ville. Jag hade aldrig drömt om att bli bolagsägare. Jag hade bara sett mig själv på scenerna. Jag ville sjunga! Det var rektorn på gymnasiet som fick mig att välja den här vägen. Hon berättade att det fanns fyra sätt att livnära sig på som musiker: som anställd kyrkomusiker, orkestermusiker eller korist alternativt som egenföretagande frilansare. Jag spelade inget instrument och jag ville sjunga solo, inte i kör. Det uteslöt alla alternativ utom det sista.

Kanske var det i sig ett tecken på min inneboende entreprenör. Jag visste vart jag var på väg och hur jag ville ha det. Jag behövde bara att någon visade vägen dit.

Som jag sedan njöt av att tillbringa mina somrar på vackra slott och herrgårdar med uppklädda människor som firade kärleken medan jag sjöng! Det var ju drömlivet. Och stark blev jag också, av att bära högtalare och mixerbord.

Men det hände något när barnen kom. Föräldraskapet trumfade entreprenörskapet och samtidigt fasades jag in i samhällets system på en helt ny nivå. Föräldrapenning och VAB var oerhört villkorade och fyrkantiga i förhållande till egenföretagarlivet. Så jag klev in i den sfären och försökte vara duktig – förhålla mig och göra rätt. Även semestern blev ett uppstyrt avbrott, snarare än en fri källa till lek.

Nu är mitt äldsta barn lika gammalt som jag var när jag åkte ut med Vaxholmsfärjorna – och fyller lovet med liv. Med ens blir jag varse att det inte är ledigheten jag längtar efter, utan känslan av att gå på sommarlov: att leva här och nu och att ta möjligheterna när de kommer. Jag vill återvända till friheten som företagandet en gång visade sig ge.