Döden berör oss alla

Av Jessica Jäger

Samtalet om begravningar är nästan tabu, trots att döden är en del av alla människors liv. Hur har det blivit så?

I torsdags hade jag bokrelease för ”Hylla livet – Att leda personliga begravningar”. Jag hade hyrt en ceremonilokal och lät releasen likna upplägget vid en begravning, med mottagning i foajén och sång varvat med tal och ljuständning inne i ceremonisalen. Det blev en stark och vacker stund med många tårar och mycket glädje.

Men antalet närvarande var hälften eller en fjärdedel av antalet gäster som brukar komma på mina releaser, oavsett om de varit i Vallentuna eller i stan. Jag tror att det var bokens ämne som fällde avgörandet. För de som väl var på plats var nästan uteslutande människor som jobbar med begravningar eller sorg, som hört mig sjunga på eller leda begravningar, släkt (som var i sorg då vi själva hade mist en av de våra samma dag) och det fantastiska teamet från förlaget. Alla hade en aktuell relation till temat.

Efter releasen laddade jag om för att kunna visa boken på helgens mässa med inriktning på personlig utveckling, hälsa och andlighet. Jag trodde att det skulle vara den perfekta platsen att prata om boken på. Samtalen där brukar vara både djupa och öppna, och många besökare tror på både tidigare liv och att vi kan kommunicera med dem vi mist. Men nej. Själva dödsögonblicket och avskedet var fortfarande alldeles för svårt. Kanske för nära och konkret.

Så vilka var det som köpte boken på mässan? Människor som jobbar med barns och föräldrars psykiska ohälsa, flera medium och en dödsdoula. Återigen de som redan är närvarande till döden i sin vardag.

När jag nyligen delade ett inlägg om personliga begravningar på Facebook fick det dock vid spridning och många delade med sig av erfarenheter från närståendes begravningar. Det gav utrymme för kunskapsspridning och jag fick många frågor om vad man kan och inte kan göra under begravningar. Så nyfikenheten och behovet av att veta mer finns där ute, men kanske är det lite tryggare att föra den initiala konversationen bakom en skärm än i mötet med en människa.

Jag kommer att fortsätta att prata om död och begravning. Kanske mer nu än någonsin, eftersom det behövs. I marknadsföringssammanhang brukar vi säga att ingen produkt är för ”alla”, men just döden berör faktiskt oss alla.